svar på senaste kommentarerna.

Nu har jag varit dålig på att svara på kommentarer igen. Här kommer en måndagssummering av förra veckans frågor:

Jag har alltid förundrats över hur du lyckas ”sammanföra” dina kompisar, nya med gamla och från olika situationer i din vardag. Typ jobbkompisar med barndomsvänner osv. Eller så är det bara i mitt huvud det ser ut som att det är det du gör. Jag menar, många av mina vänner är så helt olika att det skulle bara bli konstigt om jag försökte få dem att hänga med varann.
Hej! Jag tror inte jag tänker så mycket på det. Om någon hälsar på från någon annan kompisgrupp är det en självklarhet för mig att de ska hänga med mina nya vänner osv. Jag är aldrig orolig att någon inte kommer passa med den andre, det har liksom aldrig hänt, människor tenderar ju att gilla varandra. Dessutom tror jag att jag kompisfaller för ganska lika typer som jag själv, som är sociala och tycker om att träffa nya människor och så.

Men vad har Matilda och Sebastian gjort av sin son?
Morris stannade i Sverige, de hade barnvakt såklart när de var i Paris.

 

Inget bälte Sandra (ang Opelfilmen)
Jo jag hade förstås bälte, men var tvungen att dra ner det som gick över bröstet pågrund av att mikrofonen började brusa annars.

Bästa Sandra, jag undrar lite över ditt förhållande till djur. Vissa djur beskriver du som ”personer” som du hänger med medan andra bara är mat. Har du någonsin reflekterat över ditt köttätande? Hoppas du inte uppfattar min fråga som provocerande, är bara nyfiken!
Jag reflekterar en del över mitt köttätande och har nog ingen anledning att försvara det. Jag tycker jättemycket om djur – hundar och kossor och kaniner och elefanter etc. Anledningen till att jag äter vissa och klappar vissa är nog för att jag är uppfostrad in i en köttätande familj. Jag försöker äta så lite kött som möjligt, alltså typ göra det som en helggrej mer, och när jag lagar mat hemma blir det till 90% vegetariskt. Att äta kött är ju både dumt mot djur och miljö och någon gång kommer jag säkert bli veggo. Är verkligen ingen perfekt person och gör ganska mycket dumt egentligen, är inte särskilt politiskt korrekt och tänker mig inte alltid för. Det är dumt. Men jag försöker i alla fall se kött som något lyxigt och njutbart och inte bara random äta det varenda dag. Köttkonsumtionen har ökat med 90% sedan år 2000 och det kan man ju tänka på som köttätare och försöka skära ner på det.

Vadå fanns det kickers på Östermalm eller kom de från andra stadsdelar och hälsade på?
GUD vad det fanns kickers på Östermalm.

Hej! Jag älskar din bakgrundsbild, vilka är det??
Alain Deloin och Brigitte Bardot!

Hej Sandra, vilka härliga äventyr jackan får hänga med på! Hoppas du kan ge råd på ett stort frågetecken i mitt liv – jag har pluggat på universitetet i 3 år och har tagit ledigt lite då och då när jag var sjuk/ledsen. Jag trodde jag älskade kursen, att det var allt jag ville göra. Nu är jag tveksam och något gör mig fortfarande ledsen ibland. Hur hittar man motivationen att ta sig vidare från det komplicerade som har varit? Eller borde man söka efter något annat, och tänk om det inte finns något annat man kan göra eller är bra på? Hur ser man skillnad på att ge upp och att gå vidare när man inte gjort sitt bästa? Tack för världens finaste blogg, dina texter berör djupt! kram!
Jag tror att man kanske måste känna efter med magen om man verkligen vill saker. Får man mer ångest än pepp kanske det inte är linjen man ska läsa? Jag hoppade av kulturvetarlinjen när jag kom in på Berghs för att det andra kändes mer rätt. Man förändras som människa hela tiden också, det som kanske kändes jätterätt först behöver ju inte vara det efter några år. Det är viktigt att inte se något i sitt liv som något misslyckande eller att man har gett upp tycker jag. Inte för sig själv och inte för någon annan. Särskilt om man varit ledsen och sjuk. När man är förvirrad och inte riktigt vet vad man ska göra måste man hitta någon bra att prata med om det. Antingen någon professionell eller vänner och familj man kan lita på. När jag hoppade av reklambranschen och flyttade från New York hade jag ju pratat ihjäl min mamma och mina vänner angående det för att jag var så rädd och nervös hur det skulle gå. Man måste få visa att man är det, annars blir alla beslut man tar så himla stora och läskiga. Har man trygga människor bakom en att fråga och bolla med så känns allt lite lättare.

Hey! How do you edit your iPhone pictures from the mirror? The effect is so nice! DO you use an app or some kind of photoshop layering? Thanks in advance!
I edit them in the apps Snapseed and VCSCO cam.

 

Hej Sandra. En tonfiskssallad. Trodde du svarade för några inlägg sedan med att du sällan åt tonfisk då det är en hotad art?
Jag vet, detta är typiskt mig. Jag glömde helt enkelt bort det. Bara ”åh nicoise sallad gott det beställer jag!”. Bra att du säger till/påminner, man kan ju lätt undvika tonfisk liksom. Pardon.

Hej! Vet att du förmodligen svarat på detta tidigare… men undrar var din fina jacka är ifrån, den svartvita som du beställde en ny av?
Från en amerikansk site som heter Delias!

 

Where are you up to next? Are you coming back to Paris? I can’t wait to know about your plan!
Actually I don’t really have a plan for the fall. I will stay in Stockholm för 3 months and then I’ll see if I go back to New York on a media visa or stay in Stockholm. But I will not go back to advertising, not at the moment at least, I love to write full-time.

SNÄLLA FINA SANDRA, berätta om hur det är att bo där. Berätta på riktigt liksom. Är det så drömmigt som man kan tro? För jag ska dit och tänker att det kanske vore underbart att bo där någon gång. Kram!
Paris är definitivt den vackraste staden jag vet. Jag älskar Paris. Hur det luktar, hur man kan evighetspromenera och hela tiden hitta nya affärer, barer, platser och vrår som är så sjukt jäkla fina. Men jag tycker att det var komplicerat att bo i en stad där man liksom inte kan språket. Det gör att man hamnar i en liten bubbla och man kan ju inte lika enkelt skaffa random kompisar liksom. Dessutom är det ganska tufft och mycket kriminalitet. Man kan inte gå med iphonen på gatan eller ha den uppe på tunnelbanan med risk för att bli bestulen och man kan inte promenera själv hem på kvällarna. Och sedan är det ju så att New York är staden i mitt hjärta. Det finns ingen plats som New York och allt som jag älskar med Paris och Stockholm, allt det älskar jag lite mer med New York.

 

Eh man fick ju aldrig se lägenheten i Paris?
Jag vet.. Ehm förlåt. Glömde bort. Den var jättefin i alla fall!! Ni fick ju se lite glimtar här och där i alla fall.

 

Men Sandra! Vill du inte stanna i Paris?
Nej det vill jag inte. Fanns för mycket jag saknade i Stockholm.

Vad händer mellan dig och Gustav?
Haha ingenting förutom att han är en av de finaste nya människorna jag lärt känna och vi blev megabra vänner under de här månaderna. Gustav gillar killar!

en onsdagslista.

Hur ser ditt skrivbordsunderlägg ut?


.

En bild när du var 14.

här tittar jag lite sorgsamt på en kille jag var kär i  som var väldigt kär i någon annan : (
.
En bild på dig prick nu, på med webbkameran bara


.

Det absolut sorgligaste som hänt dig i år?
Var jätteledsen när jag var tvungen att säga hejdå till alla mina vänner i New York förstås. Annars kan jag faktiskt inte riktigt komma på något sorgligt som hänt i år. SKÖNT.

 

Det absolut roligaste som hände förra året?
Det måste nog vara Halloween och få klä ut sig till Geri och sedan hela den sjukt roliga festen.


.

Senaste tre sms:en.
- alltså jag kommer alltid att tänka på det när jag tänker på gustav. skrattade hela vägen hem den dagen.
- meh det var ju du som körde ferdinandreferensen?
- st germainkyrkan kl 13.20

 

Aktuell obsession
musik: just idag, lee hazlewood.
tv-serie: tycker att den senaste mad men-säsongen är en av de absolut bästa.
kläder: gul regnjacka förstås : )
mat: Boursin-osten som sagt. Igår åt jag den med kronärtskocka så najs.

Drömkille/tjej:
Charmiga, sociala och lite speciella med stora leenden och som luktar gott.

 

Bild från det bästa himla festen i ditt liv.
Nyårsafton i år var ju helt magisk. Svartklubb i en kyrka ute i Bushwick. Människor som dansade överallt, på stolar och bänkar och ja, det var SÅ. KUL bara.


.

Ett jobb du inte kan tänka dig:
Tror inte flygvärdinna skulle passa mig. Tycker det verkar så himla stressande med olika tidskillnader hela tiden, jobba i den där tunna luften som gör en så trött och alla jobbiga passagerare runt omkring en. Har nog i överlag inte en servicejobbspersonlighet.

 

En (1) sak du stör dig på hos andra
Folk som är anti saker de aldrig testat, typ länder/maträtter/ställen/vadsomhelst

En (1) dålig sida hos dig själv
Tycker så mycket om att prata så jag liksom kan säga för privata saker om mig själv till folk jag aldrig träffat förut eller inte känner så bra.

 

Bild på dig för exakt fyra år sen.
Jag och Johannes på en båtfest våren 2008.


.

En maträtt du är sugen på just nu.
Burgare från Five Guys i New York.

Din plan för helgen?
Jag får finbesök från New York så det blir nog mycket promenader och vin på uteserveringar och annat festligt. Det är faktiskt min sista helg i Paris :O Så himla fort de här tre månaderna gick. Sedan bär det iväg till Stockholm för maratonsommar!

 

Translation.
Please click ”in english” below FAQ to read.

she came from greece she had a thirst for knowledge, she studied sculpture at saint martin’s college, that’s where I caught her eye. she told me that her dad was loaded, I said – in that case I’ll have a rum and coke-cola. she said – fine.

Asos har så mycket fint just nu för en som älskar nittiotal.

Som den här magtröje-kjol-kombinationen som blir som en klänning med glapp i. Med märkligt hieroglyf-aktigt mönster föll jag direkt och tänkte leva i detta i sommar. Vill bara ha vitt och ljust på mig nu. Vintern behöver aldrig mer komma tillbaka.

Jag tänker att det här är outfitens soundtrack.

Förövrigt – en sak jag måste prata om efter att så många har tagit upp det på sistone. Som ni vet har jag ju alltid gillat tajt och kort och litet oavsett vad jag vägt. Är ju en sucker för sextiotal och nittiotal och går igång på lite för korta kjolar och tröjor. Jag gillar själv outfitbilder i andra bloggar och får inspiration efter hur andra klär sig. Och man skriver ju liksom en blogg så som man själv hade velat läsa en. Mode är ett av mina stora intressen och jag älskar att klura ut klädkombinationer och drömma mig bort till den perfekta vårjackan och sådär. Men på sistone har jag känt mig lite kluven till att lägga upp dagens outfit ändå.

Jag har under våren fått ganska mycket kommentarer om min kropp, både på bloggen och i verkliga livet. Och jag har tänkt en del på det, om jag ska ta upp det här eller inte. För på ett sätt vill jag ju inte sätta fokus på kroppen, men på ett annat sätt gör jag det redan i och med att jag finns ju i kläderna jag bär och tar foton på.

Jag väger rätt lite just nu. Jag vet inte varför jag gör det. Jag äter som vanligt, pasta mest, och jag tränar ganska sällan (typ två-tre gånger i månaden just nu). Men ändå går jag ner i vikt. Varje månad. Hela tiden. Ända sedan det tog slut mellan mig och L har jag gått ner. Först tänkte jag att det hade med sorg att göra. De där första månaderna kunde jag knappt äta och då gick jag ju rimligtvis ner. Sen tänkte jag kanske att det var på grund av p-piller, och det stämmer nog delvis. Jag har alltid gått upp några kilo mer av p-piller och stannat där, och direkt när jag slutat har jag tappat dem. Två olika normalvikter för min kropp helt enkelt. Men nu har jag inte ätit p-piller på snart ett år, ska man fortsätta gå ner även efter så många månader? Jag undrar alltså, har själv ingen aning.

I juni ska jag på hälsoundersökning. Allt ska kollas. Jag vet inte om jag kommer få något svar ang. min spinkighet, kanske, kanske inte. Men jag vill bara säga att jag är medveten om att mina ben ser ut som pinnar. Jag vet. De har alltid varit väldigt smala men nu är de väldigt väldigt smala. Jag har fått så många negativa kommentarer om dem på sistone att jag funderat på att skaffa längre kjolar men sedan har jag tänkt att nej! jag tänker inte skaffa mig ännu ett komplex, det är inte okej. Jag älskar ju den här siluetten och det är därför jag bär den och jag tänker inte sluta på grund av benform. Men som ägare till en stor blogg med många unga tjejer som läser vill jag bara vara tydlig med att jag INTE svälter mig. INGENTING är värt att banta för. NOLL SAKER. Man blir lycklig av mat. Jag har haft problem med maten som yngre och jag har skrivit om det bland annat här och här. Jag har aldrig varit så olycklig i mitt liv som när jag vägt som minst och jag har aldrig varit så lycklig som när jag vägt som mest. På riktigt alltså. Matkontroll är den värsta fällan jag hamnat i och man blir bara otrevlig, introvert och ointressant av det. Även om det låter klyschigt: njut av livet. Det finns bara ett enda. Ha så roligt ni BARA KAN. Ät, må bra, hångla, res, träffa nya människor, dansa.

Jag vet inte om ens det här var något att ta upp. Jag bara kände att det behövdes något slags svar. Ett svar att jag mår bra, att jag inte vill uppmuntra till bantning på något sätt, men att min kropp just nu beter sig märkligt och så är det ibland i livet. Min blogg har följt med oavsett vad jag vägt, oavsett hur jag mått. Den är min dagbok över livet och jag vill att det ska fortsätta så. Jag vill inte censurera och ta bort. Jag vill att den ska få vara. Och nu råkar jag väga mindre, men det är inget aktivt beslut. Jag tänker att så länge jag själv vet att jag mår bra så spelar det ingen roll vilket BMI jag har. Jag vet att jag äter, jag vet att jag skrattar på riktigt och jag vet att jag är lyckligare nu än jag varit på länge och det har ingenting med min kropp att göra utan att jag tycker så mycket om mitt liv som det ser ut nu. Nu vet ni i alla fall.
.

translation.
A new ”dress” from Asos and some thoughts about my weight.

tre små saker.

Angående min dator så har jag nu den här fina istället! En 13tums Macbook Air. Den är så orimligt snabb om man jämför med min gamla skrutt. Känns helt magiskt. Datoraffären i Stockholm lyckades kicka igång min förra dator så jag kunde föra över det allra viktigaste. Så himla skönt.

En annan sak som jag glömt att säga är att jag har gjort en vårspellista för Radar och så har de samtidigt gjort en liten musikintervju. Ni hittar listan och intervjun här.

 

☹ ☹ ☹ ☹ ☹ ☹ ☹ ☹

En tredje grej är att jag har haft sporadiska svartmyror ett tag och lokaliserade idag boet. Fy. fan. säger jag bara. Det kryper i mig när jag skriver det här, känns som jag har myror på mig prick överallt (fast så är det ju inte förstås). Hela mitt badrumsgolv (för där bodde de tydligen) är täckt med döda små prickar som jag mördarsprayade ihjäl. Hur gör man så de inte kommer tillbaka? Har förstås inte en smula mat eller dricka framme, det lärde jag mig sedan kackerlackstiden i nevvan. Insekter asså, känns som mitt eviga problem.

 

I finally got a new computer, a Mac Airbook, and the computer store in Stockholm managed to restart my old computer so I could get my old stuff, very happy about that.