Blogg

vi vill ha en jämställd festivalscen.


För några veckor var jag med och spelade in en del av den här videon, ett upprop för att lyfta debatten om det jämställdhetsproblem Sveriges festivalscener har idag. Organisationen heter jämställd festival och några av dem som är med i videon förutom jag är Jens Lekman, Hanapee, Bianca Kronlöf och Gustav Fridolin mfl.
Klicka play för att se hur du kan hjälpa till!

sandra

niotillfem 2000.

POoqym

Oj oj här vare ny blogg. Känns både nervöst och spännande, men jag tror vi ska klara det. Större bilder och nytt utseende och säkert massa andra saker jag inte hittat än. Ska iväg nu ut i natten och kvällen och sommaren men vi hörs snart igen, ville bara säga välkommen : )

.
Translation.
New look on my blog, welcome!

sandra

1997 – 1999.

Var hemma hos mina föräldrar igår och hamnade framför bokhyllan och bläddrade i fotoalbum från nittiotalet. Jag tänkte att vi skulle kolla lite! Såhär såg jag ut mellan 1997 och 1999.


Här är jag tretton år. Extremt tuperat hår och blommigt diadem. Samt min älskade telefon i form av en banan. Den där vita kajalpricken vid ögat var förövrigt meningen. Målade antingen en eller flera stycken över kinden som morrhårsprickar ungefär. Det tyckte jag var snyggt.


Såhär såg mina ögonbryn ut när jag gick i sjuan. Tack och lov att de växte ut igen.


Midsommarafton 1997. Klänningen var från märket Lady Soul och hellång. Älskade den. Matchat med blå ögonskugga.


Min födelsedag när jag fyllde fjorton.


Här är jag fjorton år och på semester i Paris med min familj. Min lillebror Jack till höger. Capribyxor var på högsta modet.


Fjorton år och solbränd. Här har ögonbrynen vuxit ut igen. Skönt.


Jag och min gulliga lillebror Gustaf på julafton 1998.


Med biologiboken på valhallavägen.


När Vera kom till familjen.


Sommaren 1999 konfirmerades jag. Inte för att jag tror på Gud men kul med läger liksom. Här har vi uppspel i kyrkan. Jag spelade Judas.


Här är Joakim när vi konfirmeras, så himla gullig. Det var här vi lärde känna varandra förövrigt, på konfirmationslägret. Det tackar vi Gud för.


Och här en sommardag som femtonåring.
.


I was at my parents’ place yesterday and looked through some old photo albums. Here are some pictures of me when I was 13 to 15 years old.

sandra

svar på senaste kommentarerna.

Nu har jag varit dålig på att svara på kommentarer igen. Här kommer en måndagssummering av förra veckans frågor:

Jag har alltid förundrats över hur du lyckas ”sammanföra” dina kompisar, nya med gamla och från olika situationer i din vardag. Typ jobbkompisar med barndomsvänner osv. Eller så är det bara i mitt huvud det ser ut som att det är det du gör. Jag menar, många av mina vänner är så helt olika att det skulle bara bli konstigt om jag försökte få dem att hänga med varann.
Hej! Jag tror inte jag tänker så mycket på det. Om någon hälsar på från någon annan kompisgrupp är det en självklarhet för mig att de ska hänga med mina nya vänner osv. Jag är aldrig orolig att någon inte kommer passa med den andre, det har liksom aldrig hänt, människor tenderar ju att gilla varandra. Dessutom tror jag att jag kompisfaller för ganska lika typer som jag själv, som är sociala och tycker om att träffa nya människor och så.

Men vad har Matilda och Sebastian gjort av sin son?
Morris stannade i Sverige, de hade barnvakt såklart när de var i Paris.

 

Inget bälte Sandra (ang Opelfilmen)
Jo jag hade förstås bälte, men var tvungen att dra ner det som gick över bröstet pågrund av att mikrofonen började brusa annars.

Bästa Sandra, jag undrar lite över ditt förhållande till djur. Vissa djur beskriver du som ”personer” som du hänger med medan andra bara är mat. Har du någonsin reflekterat över ditt köttätande? Hoppas du inte uppfattar min fråga som provocerande, är bara nyfiken!
Jag reflekterar en del över mitt köttätande och har nog ingen anledning att försvara det. Jag tycker jättemycket om djur – hundar och kossor och kaniner och elefanter etc. Anledningen till att jag äter vissa och klappar vissa är nog för att jag är uppfostrad in i en köttätande familj. Jag försöker äta så lite kött som möjligt, alltså typ göra det som en helggrej mer, och när jag lagar mat hemma blir det till 90% vegetariskt. Att äta kött är ju både dumt mot djur och miljö och någon gång kommer jag säkert bli veggo. Är verkligen ingen perfekt person och gör ganska mycket dumt egentligen, är inte särskilt politiskt korrekt och tänker mig inte alltid för. Det är dumt. Men jag försöker i alla fall se kött som något lyxigt och njutbart och inte bara random äta det varenda dag. Köttkonsumtionen har ökat med 90% sedan år 2000 och det kan man ju tänka på som köttätare och försöka skära ner på det.

Vadå fanns det kickers på Östermalm eller kom de från andra stadsdelar och hälsade på?
GUD vad det fanns kickers på Östermalm.

Hej! Jag älskar din bakgrundsbild, vilka är det??
Alain Deloin och Brigitte Bardot!

Hej Sandra, vilka härliga äventyr jackan får hänga med på! Hoppas du kan ge råd på ett stort frågetecken i mitt liv – jag har pluggat på universitetet i 3 år och har tagit ledigt lite då och då när jag var sjuk/ledsen. Jag trodde jag älskade kursen, att det var allt jag ville göra. Nu är jag tveksam och något gör mig fortfarande ledsen ibland. Hur hittar man motivationen att ta sig vidare från det komplicerade som har varit? Eller borde man söka efter något annat, och tänk om det inte finns något annat man kan göra eller är bra på? Hur ser man skillnad på att ge upp och att gå vidare när man inte gjort sitt bästa? Tack för världens finaste blogg, dina texter berör djupt! kram!
Jag tror att man kanske måste känna efter med magen om man verkligen vill saker. Får man mer ångest än pepp kanske det inte är linjen man ska läsa? Jag hoppade av kulturvetarlinjen när jag kom in på Berghs för att det andra kändes mer rätt. Man förändras som människa hela tiden också, det som kanske kändes jätterätt först behöver ju inte vara det efter några år. Det är viktigt att inte se något i sitt liv som något misslyckande eller att man har gett upp tycker jag. Inte för sig själv och inte för någon annan. Särskilt om man varit ledsen och sjuk. När man är förvirrad och inte riktigt vet vad man ska göra måste man hitta någon bra att prata med om det. Antingen någon professionell eller vänner och familj man kan lita på. När jag hoppade av reklambranschen och flyttade från New York hade jag ju pratat ihjäl min mamma och mina vänner angående det för att jag var så rädd och nervös hur det skulle gå. Man måste få visa att man är det, annars blir alla beslut man tar så himla stora och läskiga. Har man trygga människor bakom en att fråga och bolla med så känns allt lite lättare.

Hey! How do you edit your iPhone pictures from the mirror? The effect is so nice! DO you use an app or some kind of photoshop layering? Thanks in advance!
I edit them in the apps Snapseed and VCSCO cam.

 

Hej Sandra. En tonfiskssallad. Trodde du svarade för några inlägg sedan med att du sällan åt tonfisk då det är en hotad art?
Jag vet, detta är typiskt mig. Jag glömde helt enkelt bort det. Bara ”åh nicoise sallad gott det beställer jag!”. Bra att du säger till/påminner, man kan ju lätt undvika tonfisk liksom. Pardon.

Hej! Vet att du förmodligen svarat på detta tidigare… men undrar var din fina jacka är ifrån, den svartvita som du beställde en ny av?
Från en amerikansk site som heter Delias!

 

Where are you up to next? Are you coming back to Paris? I can’t wait to know about your plan!
Actually I don’t really have a plan for the fall. I will stay in Stockholm för 3 months and then I’ll see if I go back to New York on a media visa or stay in Stockholm. But I will not go back to advertising, not at the moment at least, I love to write full-time.

SNÄLLA FINA SANDRA, berätta om hur det är att bo där. Berätta på riktigt liksom. Är det så drömmigt som man kan tro? För jag ska dit och tänker att det kanske vore underbart att bo där någon gång. Kram!
Paris är definitivt den vackraste staden jag vet. Jag älskar Paris. Hur det luktar, hur man kan evighetspromenera och hela tiden hitta nya affärer, barer, platser och vrår som är så sjukt jäkla fina. Men jag tycker att det var komplicerat att bo i en stad där man liksom inte kan språket. Det gör att man hamnar i en liten bubbla och man kan ju inte lika enkelt skaffa random kompisar liksom. Dessutom är det ganska tufft och mycket kriminalitet. Man kan inte gå med iphonen på gatan eller ha den uppe på tunnelbanan med risk för att bli bestulen och man kan inte promenera själv hem på kvällarna. Och sedan är det ju så att New York är staden i mitt hjärta. Det finns ingen plats som New York och allt som jag älskar med Paris och Stockholm, allt det älskar jag lite mer med New York.

 

Eh man fick ju aldrig se lägenheten i Paris?
Jag vet.. Ehm förlåt. Glömde bort. Den var jättefin i alla fall!! Ni fick ju se lite glimtar här och där i alla fall.

 

Men Sandra! Vill du inte stanna i Paris?
Nej det vill jag inte. Fanns för mycket jag saknade i Stockholm.

Vad händer mellan dig och Gustav?
Haha ingenting förutom att han är en av de finaste nya människorna jag lärt känna och vi blev megabra vänner under de här månaderna. Gustav gillar killar!

Rodeo

en åtta månader lång längtan.

Månadens krönika till Devote är ute nu. Minst sagt en rubrikindragare : )
Handlar om det bästa som hänt Sverige just nu, nämligen sommaren och allt som har med sommaren att göra.
Finns att läsa här.
.


New column on Devote.se today. About my complicated relationship to Swedish summer. Here.

Rodeo
Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem