att vara sjutton år och bo i london.

Jag får ganska mycket frågor om mitt år när jag bodde i London under andra ring, så jag tänkte att jag skulle republicera ett inlägg jag skrev 2008:

2001, precis efter att jag fyllt 17 så flyttade jag till London tillsammans med Jonna. Vi gick hela andra ring på Svenska Skolan i Richmond och det var så himla roligt. Jag flyttade in i en värdfamilj som skolan ordnade tillsammans med en pojke som hette Carl som jag aldrig hade träffat förut. Han brukade duscha innan mig på morgnarna och skrev alltid “god morgon sandra” i imman på badrumsspegeln. Skolan låg i en korridor i ett stort college och vi var 60 stycken ungefär. Skolan organiserade så att de hade alla kurser som man läste på sitt eget gymnasium i Sverige så att man inte behövde gå om eller läsa extramycket när man flyttade tillbaka. Minns att på historialektionerna var vi bara 4 stycken.

De här två damerna blev mina bundsförvanterna alla dagar och nätter i Englands huvudstad:

Camilla.

och Cecilia.

Även om skolan var sjukt hård och det kändes som att jag pluggade jämt jämt jämt har jag nog aldrig gått ut så mycket som när jag bodde i London. Jag var sjutton år och ville bara ut ut ut, dansa dansa dansa och leva så mycket som jag bara kunde. På måndagarna var det Trash, på onsdagarna Candybox, på fredagarna Bedrock och på lördagarna After-Skool Klub.

Vi satt på tåget in till city (tog ungefär 45 minuter) drack Smirnoff Ice och pratade pojkar. Sen direkt in på klubben runt tio, dansade tills det stängde runt halv fyra och sen hem igen med nattbussen. Jag bodde i Kingston – en förort långt bort från kärnan. Och att ta sig hem med nattbussen tog ungefär två timmar. Om det var en torsdagmorgon gick jag helt enkelt hem, duschade och gick till skolan igen. Jag kan inte förstå nu hur jag orkade det här. Men jag orkade. Hela tiden.

Det stod alltid mjölkflaskor i glas utanför folks dörrar som mjölkmannen hade varit och lämnat på morgonen. På den här bilden var det skolavslutning och vi bestämde oss för att sno ett par. Ursäkta så här i efterhand, hoppas det ordnade sig den morgonen för familjen utan mjölk.

Londons väder är mycket trevligare än Sveriges och vi brukade sitta utanför vid skolans byggnader och plugga. Roligt att jag sitter och håller i en diskett förövrigt.

Jonna och Camilla


Jonna och Alex bodde i samma värdfamilj. Jag sov hos Jonna typ var tredje dag. Hon bodde 20 minuter med buss från mig och vi brukade sitta på hennes innegård och dricka öl. Hennes värdfamilj hade en brittisk inneboende som hette Tim. Han var 18 år, jobbade i en spritbutik och var ständigt hög på gräs. Jonna föll direkt och de var ihop i tre månader tills en natt när hon hittade honom i hans säng med en annan tjej. Jag minns att vi gick ut i natten och sparkade på en mur. Ibland känns det bättre om man sparkar på saker.

Annars hade vi ofta skolfester hemma hos de i skolan som bodde permanent i London. Det slutade alltid katastrofalt på något sätt. Oskulder togs, saker gick sönder och bråk uppstod. Men vi hade ju väldigt roligt däremellan också.

Carl Fredrik och Joakim kom och hälsade på.

Och Nathalie kom över en helg också. Just den här bilden är tagen i After Skool Klubs fotoautomat.

Vi tog fotoautomatkort ofta. Här är en bild på mig och Carina, en tjej som bodde i närheten av där jag bodde:

Jag var med och gjorde årsboken för vår skola också. Den var fylld av festfestfest. Vi var sjukt ambitiösa och skrev en text om alla som gick i skolan det året. Camilla skrev min text och ville jävlas. Så himla deppig text ändå, så mycket hånglade jag ändå inte, lovar:

Den engelska pojkvännen var en kille jag dejtade i en månad. Han hette Adam och var fräknig och kunde INTE kyssas. Han flyttade till Stockholm efter jag åkt hem för att försöka “vinna tillbaka mig”. Det gick inte speciellt bra. Han bodde i Stockholm i ett halvår på en båt och ringde mig två gånger om dagen. Jag ville verkligen inte träffa honom något mer.

Sen blev det skolavslutning. Här är Jonna och Malin.

malin och jag på skolavslutningen.

jag tror det var ungefär allt.
Att läsa ett år utomlands i gymnasiet var väldigt väldigt roligt i alla fall. Om ni får chansen, ta den! Jag har för mig att kommunen betalade 50% av avgiften, men vet inte hur det funkar nu, var ju tio år sedan. Man kan även söka på stipendie. Men läs mer om svenska skolan i london här.

.

Såhär skrev jag i en gammal frågestund från 2010 om min tid i London:

Du skriver väldigt lite om din gymnasietid och London tycker jag, varför?
Hmm kan skriva mer såklart, det var så himla länge sen så det är väl därför jag inte skriver så mycket om det. Det var en rolig men klurig tid också. Jag saknade min mamma en massa, men ville aldrig åka hem. Jag drack himla mycket pints, hånglade med pojkar jag inte visste namnet på i mörka hörn på Londons indieklubbar, sov över hos kompisar nästan jämt, skrev så fingrarna skavde, läste jämt jämt och försov mig ibland. Rektorn HATADE mig. Han ville inte ens hälsa på mig i korridoren, helt knäppt. Har alltid sett mig själv som en städad och trevlig person ur lärarnas ögon men i London uppfattades jag helt plötsligt som motsatsen. Blev kär i en kille i min parallellklass, vi panikhånglade ibland på hemmafester men det var allt. Bodde i en värdfamilj tillsammans med en annan pojke som hette Carl. Han blev som min bror och jag tyckte (tycker) så mycket om honom. Han skrev alltid meddelanden till mig på spegeln efter han duschat. Värdfamiljen hade en dotter som var himla jobbig och ville alltid hänga efter mig. Varje fredag åt vi pizza med vitlöksbröd och vi hade efterrätt varje dag och jag gick upp fem kilo. Min mamma skickade Kalles Kaviar till mig och jag var “ihop” med en brittisk kille i typ tre veckor som blev besatt och flyttade till Stockholm när jag flyttat tillbaka och telefonterroriserade mig. Det var obehagligt. Lärde mig inte sådär jättemycket engelska, men alla pratade ändå med ful svenskbrittisk brytning när vi flyttade därifrån. Saknar inte tiden men hade väldigt roligt. Det var väl ungefär det.

.

When I was 17 I lived in London for a year and went to the Swedish School in London.