the au revoir party.


I fredags hade jag hejdåfest och bjöd alla mina gulliga kompisar.


Marie hade med sig Sofia Coppola-champagne på burk. Bästa.


Och så hade hon ritat av mig på ett flott litet kort.


Chrissy plus polkagris.


LP och Jackie gick hela vägen i franska temat.


Och så hade Jackie bakat den här fantastiska roskakan.


Fabian lånade mitt märkliga croissant-diadem. Ser verkligen ut som en ostfralla.


Mathieu och Aviva.


Aviva hade gjort finaste lilla tygkassen till mig.


Chiara.


Omnom tårta.


Linn och jag.


Victor och Matilda.


Fabian plus polkagris.


Christoffer var en fransk tjuv.


Adrian var bara oerhört fransk.


Vi var så himla många och jag spelade bara den här listan hela kvällen.


Det dansades lite på stolarna i köket.


Linn hade födelsedagsöverraskat Christian så han var extra lycklig.


Carl Fredrik.


Helena.


Chrissy och Frida.


Fanny, Pablo och Linn.


Jag med mina favoritmän <3


Kristin.


Fanny och Matilda.


Mobilpaus.


Soffpepp.


Vi var franskt sensuella hela kvällen.


Pablo och Chrissy.


<33333


Ord kan ej beskriva hur mycket jag kommer sakna Christian.


Här är alla! Festen tog slut klockan halv fem och det var det perfekta adjö:et på en perfekt tid. älskar dom hära.
.


Some pictures from my french themed goodbye party in new york. love these people.

a video of my last month in new york.

Imorse landade jag i Sverige. Jag kan inte riktigt fatta att jag är här, helt overkligt. Kändes som att hjärtat skulle brista när jag steg av planet och kanske till slut insåg att jag inte kommer se New York på ett tag. Gjorde en film om min sista månad i världens bästa stad. 31 dagar komprimerat till 2 minuter och 48 sekunder.
Enjoy!

Kommer sakna de här människorna så mycket. <3
.


I arrived in Stockholm this morning, already missing New York a little bit. Here’s my last month in my favorite city compressed to two minutes and 48 seconds. The soundtrack is Alex Winston – Velvet Elvis.

genom en annan lins.

Tänkte att vi skulle spana in vad som hänt i mitt liv på sistone genom mina vänners instagram.


Joakim tog den här fina höstbilden när vi var på promenad i West Village. Det var november och man kunde fortfarande sitta på uteserveringar. Sånt är fint.


Jag och Mathieu äter ju som sagt lunch tillsammans i princip nästan varje dag eftersom vi jobbar ihop. Just den här dagen blev det den genialiska uppfinningen soup dumplings. Soppa inuti dumplings, dör.


En annan dag åt vi lax med creme fraiche på potatisplättar.


Min mamma hälsade på en helg! Här har jag, hon och Joakim ätit söndagsmiddag i East Village.


Jag och Mathieu väntar på att vårt möte ska börja någon himla gång.


Här är från en fredagsnatt när vi hamnade på en jättemärklig karaokebar där det kostade en dollar per sång och stället var helt tomt.


Det här är den långsamma motsvarigheten till fyllesms – fyllevykort. jag var på en efterfest runt fem på morgonen där vi bestämde oss för att skriva brev och skicka dom innan vi ångrade oss. Två veckor senare dök det här upp hemma hos Michelle.


Sen kom ju Michelle och hälsade på! Jag stod och bakade lussebullar när hon kom in med sina resväskor. De blev väldans goda, dubblade saffranmängden, tips tips.


Sen kom Maja och Jonna också. Här är vi på New Museum.


Här är jag och Maja ett indieband från Portland.


Sedan blev det nyårsafton! PEPP


Här är typ tio timmar senare när klubben i kyrkan har stängt och vi undrar lite var vi i Brooklyn vi är någonstans egentligen.

Följ dom här:
jonna
michelle
joakim
adrian
mathieu

 


Photos from november ’til new years through my friends’ instagram accounts.

heja gruppfoto.

Linn har samlat på gruppfoton under 2012, tagna på alla fester och tillställningar och händelser året genom. Man blir så glad av gruppfoton tycker jag, att man har så många vettiga, roliga och knäppa personer i sitt liv.
Här är dom jag fastnade på:


Tacokväll för ett år sedan ungefär. Eller demonkväll snarare.


Vin och spel hemma hos mig.


Rooftop-fest på Lower East Side.



Sommarlunch hos Christian.


Spaghetti med köttfärssås-middag! Åh det var en så mysig kväll. Jag filmade förövrigt:


mathieus födelsedag på en restaurang i Williamsburg.


och så julafton!

heja gruppfoton. En annan bra sak över 2012 är videon Matilda gjort, på fyra minuter har hon summerat hela året.
Glad söndag på er, fast min lördagskväll iofs börjar precis nu.
.


Linn always takes group photos at parties, dinners etc. Here are the ones I’m in from last year.

 

att vara sjutton år och bo i london.

Jag får ganska mycket frågor om mitt år när jag bodde i London under andra ring, så jag tänkte att jag skulle republicera ett inlägg jag skrev 2008:

2001, precis efter att jag fyllt 17 så flyttade jag till London tillsammans med Jonna. Vi gick hela andra ring på Svenska Skolan i Richmond och det var så himla roligt. Jag flyttade in i en värdfamilj som skolan ordnade tillsammans med en pojke som hette Carl som jag aldrig hade träffat förut. Han brukade duscha innan mig på morgnarna och skrev alltid ”god morgon sandra” i imman på badrumsspegeln. Skolan låg i en korridor i ett stort college och vi var 60 stycken ungefär. Skolan organiserade så att de hade alla kurser som man läste på sitt eget gymnasium i Sverige så att man inte behövde gå om eller läsa extramycket när man flyttade tillbaka. Minns att på historialektionerna var vi bara 4 stycken.

De här två damerna blev mina bundsförvanterna alla dagar och nätter i Englands huvudstad:


Camilla.


och Cecilia.

Även om skolan var sjukt hård och det kändes som att jag pluggade jämt jämt jämt har jag nog aldrig gått ut så mycket som när jag bodde i London. Jag var sjutton år och ville bara ut ut ut, dansa dansa dansa och leva så mycket som jag bara kunde. På måndagarna var det Trash, på onsdagarna Candybox, på fredagarna Bedrock och på lördagarna After-Skool Klub.

Vi satt på tåget in till city (tog ungefär 45 minuter) drack Smirnoff Ice och pratade pojkar. Sen direkt in på klubben runt tio, dansade tills det stängde runt halv fyra och sen hem igen med nattbussen. Jag bodde i Kingston – en förort långt bort från kärnan. Och att ta sig hem med nattbussen tog ungefär två timmar. Om det var en torsdagmorgon gick jag helt enkelt hem, duschade och gick till skolan igen. Jag kan inte förstå nu hur jag orkade det här. Men jag orkade. Hela tiden.


Det stod alltid mjölkflaskor i glas utanför folks dörrar som mjölkmannen hade varit och lämnat på morgonen. På den här bilden var det skolavslutning och vi bestämde oss för att sno ett par. Ursäkta så här i efterhand, hoppas det ordnade sig den morgonen för familjen utan mjölk.


Londons väder är mycket trevligare än Sveriges och vi brukade sitta utanför vid skolans byggnader och plugga. Roligt att jag sitter och håller i en diskett förövrigt.


Jonna och Camilla


Jonna och Alex bodde i samma värdfamilj. Jag sov hos Jonna typ var tredje dag. Hon bodde 20 minuter med buss från mig och vi brukade sitta på hennes innegård och dricka öl. Hennes värdfamilj hade en brittisk inneboende som hette Tim. Han var 18 år, jobbade i en spritbutik och var ständigt hög på gräs. Jonna föll direkt och de var ihop i tre månader tills en natt när hon hittade honom i hans säng med en annan tjej. Jag minns att vi gick ut i natten och sparkade på en mur. Ibland känns det bättre om man sparkar på saker.


Annars hade vi ofta skolfester hemma hos de i skolan som bodde permanent i London. Det slutade alltid katastrofalt på något sätt. Oskulder togs, saker gick sönder och bråk uppstod. Men vi hade ju väldigt roligt däremellan också.


Carl Fredrik och Joakim kom och hälsade på.


Och Nathalie kom över en helg också. Just den här bilden är tagen i After Skool Klubs fotoautomat.


Vi tog fotoautomatkort ofta. Här är en bild på mig och Carina, en tjej som bodde i närheten av där jag bodde:

Jag var med och gjorde årsboken för vår skola också. Den var fylld av festfestfest. Vi var sjukt ambitiösa och skrev en text om alla som gick i skolan det året. Camilla skrev min text och ville jävlas. Så himla deppig text ändå, så mycket hånglade jag ändå inte, lovar:

Den engelska pojkvännen var en kille jag dejtade i en månad. Han hette Adam och var fräknig och kunde INTE kyssas. Han flyttade till Stockholm efter jag åkt hem för att försöka ”vinna tillbaka mig”. Det gick inte speciellt bra. Han bodde i Stockholm i ett halvår på en båt och ringde mig två gånger om dagen. Jag ville verkligen inte träffa honom något mer.


Sen blev det skolavslutning. Här är Jonna och Malin.


malin och jag på skolavslutningen.

jag tror det var ungefär allt.
Att läsa ett år utomlands i gymnasiet var väldigt väldigt roligt i alla fall. Om ni får chansen, ta den! Jag har för mig att kommunen betalade 50% av avgiften, men vet inte hur det funkar nu, var ju tio år sedan. Man kan även söka på stipendie. Men läs mer om svenska skolan i london här.

.

Såhär skrev jag i en gammal frågestund från 2010 om min tid i London:

Du skriver väldigt lite om din gymnasietid och London tycker jag, varför?
Hmm kan skriva mer såklart, det var så himla länge sen så det är väl därför jag inte skriver så mycket om det. Det var en rolig men klurig tid också. Jag saknade min mamma en massa, men ville aldrig åka hem. Jag drack himla mycket pints, hånglade med pojkar jag inte visste namnet på i mörka hörn på Londons indieklubbar, sov över hos kompisar nästan jämt, skrev så fingrarna skavde, läste jämt jämt och försov mig ibland. Rektorn HATADE mig. Han ville inte ens hälsa på mig i korridoren, helt knäppt. Har alltid sett mig själv som en städad och trevlig person ur lärarnas ögon men i London uppfattades jag helt plötsligt som motsatsen. Blev kär i en kille i min parallellklass, vi panikhånglade ibland på hemmafester men det var allt. Bodde i en värdfamilj tillsammans med en annan pojke som hette Carl. Han blev som min bror och jag tyckte (tycker) så mycket om honom. Han skrev alltid meddelanden till mig på spegeln efter han duschat. Värdfamiljen hade en dotter som var himla jobbig och ville alltid hänga efter mig. Varje fredag åt vi pizza med vitlöksbröd och vi hade efterrätt varje dag och jag gick upp fem kilo. Min mamma skickade Kalles Kaviar till mig och jag var “ihop” med en brittisk kille i typ tre veckor som blev besatt och flyttade till Stockholm när jag flyttat tillbaka och telefonterroriserade mig. Det var obehagligt. Lärde mig inte sådär jättemycket engelska, men alla pratade ändå med ful svenskbrittisk brytning när vi flyttade därifrån. Saknar inte tiden men hade väldigt roligt. Det var väl ungefär det.

.


When I was 17 I lived in London for a year and went to the Swedish School in London.