cincinnati police department 1955.


För ungefär en månad sedan fick en jag kommentar från en läsare som hade hittat en bild på någon som såg ut som Ludvig. Jag klickade mig in på länken som var till en Etsy-sida som sålde mugshots från mitten av femtiotalet. Blev sjukt paff, det är ju Ludvig. Håret, ögonen, näsan, munnen, halsen, alltihop. Så besynnerligt. Det fanns inget annat val än att inhandla printen och häromveckan fick han en guldram.


.


Got a comment from a reader about this vintage mugshot poster from Etsy. He looks almost exactly like my boyfriend.
So weird (and awesome). Had to buy it and got it framed a couple of days ago.

ur en annan kamera.

Nu är jag i Los Angeles och för upptagen med att vara glad över att jag är i sommarvärme igen och har citroner utanför fönstret, så vi tar en titt på vad Ludvig har fotograferat de senaste fem gångerna som vi har setts.


I augusti var jag i Los Angeles och vi åt lunch på ett himla fint cafe uppe i bergen.


Los Angeles Zoo! Ni vet väl att Flamingos är rosa bara för att de äter någon slags växt som färgar deras fjädrar rosa?
Uppdatering: Och även ett slags kräftdjur säger ni. Kräftdjur och algväxter helt enkelt.


På Getty Center, ett museum uppe i bergen.


I november var Ludde i New York och hälsade på mig. Vi gick på kaffepromenad.


Sedan var vi ju i New Orleans som ni vet.


Sa himla fint där.


Och med gulliga katter.


Mexiko!


Steak tacos.


Strandkläder. Tappade förövrigt bort den här kjolen där vilket var sorgligt.


Avslutningsvis var jag ju i LA i januari. Vi tittade på gravstenar på Hollywood Cemetary. Den här killen hade typ uppfunnit raketen.


Den bästa upptäckten på den resan var förstås ceci n’est pas une pipe-originalet pa LACMA.
Sa var det med det!

.

Translation.
Some of Ludvig’s photos from the last five times we’ve seen each other.

 

sebastian, matilda och jenny.

Här kommer den fjärde delen vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om. Del ett finns här, del två här, och del fyra här.






Sebastian.
Sebastian och jag lärde känna varandra 2007, när jag började jobba på Garbergs. Han, jag och Stefan slängdes in på ett uppdrag för Dumle, och ur detta uppdrag växte en oslagsbar trio fram. Jag hade så himla kul med de här två herrarna och redan efter två veckor åkte vi en helg till Amsterdam och var fulla ihop och gick på ett deppigt zoo. Jag tycker i överlag att alla borde ha en Sebastian i sitt liv. Han är en sådan som alltid säger ja till nya knäppa lekar och utklädnader och han attackkramar en hårt när man minst anar det. Han är väldigt trygg och lugn, är man med honom kommer saker och ting liksom ordna sig. Han är ypperlig att bjuda in på hemmafester för han kan dansa i fem timmar i sträck och han har en humor som har blivit ännu knäppare sedan han och Matilda flyttade ihop. När vi åt lunch på jobbet kunde en vanlig timme förvandlas till långa diskussioner om livet och sådant som är viktigt. Han är en sådan som man vill ha med sig till platser som är lite läskiga och där man inte känner någon för då vet man att man kommer ha en partner in crime hela kvällen. En sak som jag älskar var när vi var i New York och han fick önska sig en hel dag vad vi skulle göra och det enda han ville var att ta det lugnt och gå på bio. Typiskt Sebastian, typiskt bra.






Matilda.
Matilda jobbade på Garbergs som ateljeassistent när jag började där. Jag tyckte hon var det sötaste jag sett. Jag kan inte riktigt svara på när vi blev kompisar men helt plötsligt någon gång på våren var min kamera från utekvällarna fyllda med bilder när vi viskade hemligheter, gjorde fula miner och dansade på olika dansgolv. Matilda är min finurligaste kompis på det allra bästa sättet. Det går inte att förklara hennes humor men jag har legat dubbelvikt i olika rum cirka femhundra gånger. Den svävar i ett gränsland av ironi och högsta allvar och hennes huvud tar tankegångar i helt andra linjer än oss andra, mycket bättre linjer. Andra bra grejer med Matilda är att hon säger vad hon tycker, att hon alltid har små olika projekt på gång, att hon lyssnar så noga när man berättar något och att hon vill hitta på så oväntade saker, som att låtsas att det är någons födelsedag fast det inte är det eller paddla så långt man kan ut i havet på en luftmadrass. När hon tycker om någon så säger hon det och hon har alltid de bästa profilbilderna på Facebook. Hon viskar de roligaste sakerna i ens öra, och jag vill krama ihjäl henne hela tiden för att hon är så gullig. Ibland kan jag få en sådan Matilda-abstinens så jag blir galen.






Jenny.
Jenny är som godis. Hon hamnar i plötsliga skrattattacker där hon faller i små högar på caféer och gator, hon har alltid historier på lager och är utan tvekan en av de man allra helst vill ta med ut en oplanerad fredagsnatt för då kan det mesta hända. Jag lyckas alltid glömma bort hur rolig Jenny är tills jag träffar henne igen och då vill jag ha det varje dag tills man känner sig alldeles utmattad för att man skrattat så mycket. Jenny och jag lärde känna varandra på mitt förra jobb och vi har rest till olika länder och firat nyår och midsommar och födelsedagar, haft inomhuspicknickar och hattfester. Jenny är också bra för även om det händer mycket ofta är hon också bäst på att ligga i sängen en hel dag och prata strunt fastän man är på semester och borde kanske egentligen kolla på viktiga turistsaker. Dessutom har hon något mammigt lugn i sig mitt i alla skrattattacker som gör att man kan säga vad som helst till henne och veta att hon kommer hålla det hemligt.
.


I asked which ones of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the fourth round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here, the second here and the third here.

carl fredrik, devi och stefan.

Här kommer den tredje delen med vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om! Del ett finns här och del två här.




Carl Fredrik.
Carl Fredrik och jag var egentligen inte alls kompisar först. Faktum var att vi knappt kunde vistas i samma rum under nästan hela gymnasiet. Carl Fredrik var en av Joakims bästa kompisar och dessutom ihop med Ea så det var liksom ofrånkomligt att vi skulle hänga. Vi gick i parallellklasser i gymnasiet och vi var alltid på samma ställen på helgerna. Vi började nästan alltid bråka när vi pratade men stundtals i några korta ögonblick var i vänner, som när vi dansade till samma låt, när vi tyckte lika i en politisk diskussion, när han pratade om saker han brann för. Det var nog inte förrän som han började på Berghs och hamnade klassen under mig som vi började umgås på riktigt. Och med på riktigt menar jag bara han och jag, utan någon annan. Och det var nog då som vi upptäckte att vi tyckte om varandras sällskap. Jag gillar Carl Fredrik för att han inte är som någon annan jag känner. Han pratar intensivt och ofta, har en åsikt om ungefär allt som finns i den här världen, och kan typ allt om allt. Han är best på att namedroppa komplicerade historiska ögonblick, avancerade maträtter eller viktiga skivsläpp. Han är rolig och har en genomtänkt humor med små knorrar och när han ska berätta en rolig historia lyssnar alla. När han är på bra humör liksom smaåjunger han lite för sig själv. Han tycker om att prata länge om viktiga saker, och ibland kan han ta en åt sidan och bara räkna upp saker varför han tycker om en. Han betraktar människor på ett sätt inte andra gör, som om att världen var lite som en film som spelades framför honom. Och så har han snälla ögon. Han har blivit en väldigt viktig person för mig. Här är en fin video om oss förresten som vi gjorde en gång till en grej.




Devi.
Devi (uttalas dävvi for den som undrar) och jag gick i samma högstadium fast hon gick klassen under mig. Vi lärde dock inte känna varandra förrän efter gymnasiet. Jag minns inte riktigt hur, men Devi har liksom alltid funnits runt mig. Vi har alltid haft samma breda kompisgäng fast varit i två olika håll av dem. Någonstans på vägen, kanske runt 2008, började jag och Devi hänga på riktigt. Devi älskar hamburgare och ostron, hon dricker alltid filmiska drinkar och för sig väldigt elegant. Hon är typiskt en sån person som skulle kunna dricka te med lillfingret lite flott flygande i luften. Devi har koll på alla nyöppnade restauranger/barer/svartklubbar/hemliga platser och har ett smittande fnittrigt skratt. Hon har alltid spännande saker att berätta och dyker upp i New York när man minst anar det. Då kommer det ett litet ”hallå jag är här!”-sms och då får alla andra planer läggas åt sidan för att man ska få så mycket Devi som möjligt på kortast tid. Devi är alltid pepp på att hitta på saker och blir liksom aldrig trött. Hon kan gå ut och hitta på äventyr sju dagar i veckan och vara lika glad för det. Hon är en sådan som kan dyka upp framför ens dörr med väskan full med mini-champagneflaskor och säga att nu har jag ordnat färdkost mellan våra nattklubbsstationer. Dessutom är hon väldigt kärleksfull vilket gör att man mest hela tiden vill säga att man tycker så mycket om henne.




Stefan.
Stefan och jag lärde känna varandra under 2007 när vi båda jobbade på Garbergs. Stefan mailade mig två månader innan jag skulle börja där och sa hej vi borde ju lära känna varandra för du ska ju börja hos oss. Genom brevväxling på Myspace (det var innan Facebook-tiden..) upptäckte vi att vi båda hade ett brinnande intresse för soul och Stefan har gett mig så himla mycket bra musik genom åren. Vi blev kompisar nästan genast på Garbergs och åt jämt lunch, tog promenader genom Stockholm och drack vin hemma hos honom. Stefan är en av de roligaste människor jag känner, hans humor är briljant och han får det tystaste rummet och falla ner och vrida sig av skratt. Ett av mina bästa exempel är när vi hade en tävling om att hamna på insändarsidan i DN och Stefan vann genom att skriva den här helt vansinnigt roliga. Har kanske aldrig skrattat så mycket. Det var även Stefan som introducerade ordet ”flott” i mitt liv. Stefan är en hejare på att dansa, tycker om vackra, välgjorda skor och har en väldigt bra syn på livet i överlag. Han tycker inte att man ska göra något man inte tycker är kul eller bra och även om det kanske låter självklart har det verkligen inte varit det för mig alltid, men han fick livet att verka så lätt. Och den devisen vill jag också leva efter. Stefan och jag har rest ihop sju gånger, skriksjungit över Londons gator, dansat på tak i New York och spelat Galenpanna i Amsterdam. Stefan hittar alltid på knäppa smeknamn till mig (favoriterna är byggdottern och resedvärgen) och han har ett sätt som gör att man alltid kan öppna sig inför honom och berätta sådant som betyder något men kanske ibland sitter för långt in. Stefan är en av mina favoritmänniskor.
.


I asked which ones of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the third round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here and the second here.

nina, elsa och michelle.

Nu är det dags för den andra delen om mina vänner. Den första hittar ni här.




Nina
Nina är min andra hälft i New York och har blivit en av de människorna som vet mest om mig. Eftersom vi sitter och ideear hela dagarna hinner vi också gå igenom alla andra områden i livet och så fort något känns jobbigt eller tungt pratar vi om det och vi vet i princip om allt som händer i varandras liv. Nina är den intelligentaste personen jag känner och hon vet allt om alla nyheter hela tiden. Hon forklarar komplicerade politiska kriser för mig på ett sätt så att det känns vipsenkelt och hon har en åsikt om allt. Nina är en av de människorna som tycker att ta det lugnt hemma en söndag liksom kan innebära att starta ett politiskt parti och skriva debattartiklar till höger och vänster. Hon inspirerar mig något oerhört med all sin klokhet och har jag ett problem har hon alltid ett smart svar som gör att det svåra går att ordna minuten efteråt. Hon ger mig genomtänkta komplimanger och hon liksom tror på mig, på ett väldigt fint sätt, med respekt och ärlighet som gör att jag känner mig viktig. Hon är den bästa personen jag har jobbat med och vi kommer alltid på nya ideer oavsett hur mycket vi måste tänka. Förutom reklamideer har vi också kommit på hur vi ska rädda världen mot undergång samt bli bli stenrika miljardärer. Hon är helt enkelt en ypperlig person att ha vid sin sida. Jag har aldrig levt så nära inpå en annan människa tidigare som inte varit min pojkvän, och det känns fint på något sätt att upptäcka så många nya lager av en person. även om jag och Nina umgicks i Sverige så känns det inte som att jag har lärt känna henne på riktigt forrän nu, det har fått mig att tänka att mina andra vänner måste ha så många viktiga lager som jag missat. Nina gör mina måndagsmorgnar lite bättre.




Elsa
Elsa och jag lärde känna varandra ungefär runt 2004. Våra pojkvänner var bästa, bästa kompisar vilket gjorde att vi möttes lite här och var ungefär hela tiden. Vi hamnade på samma fester, samma klubbar, åt middagar ihop och hade videokvällar. Trots det hade vi aldrig riktigt pratat med varandra själva. Elsa var ju Oskars flickvän och inte min kompis, så kändes det. Första gången jag umgicks på riktigt med Elsa var under Ellegalan 2008. Vi hade en så himla rolig kväll där vi sprang mellan Grand Hotells enorma salar och sedan gick ut och dansade oss trasiga. Vi måste hänga mer mer, bestämde vi, fast sen gjorde vi inte det ändå. Andra gången vi träffades ”på riktigt” var nog när Elsa gjort slut med Oskar och vi satt på en sten utanfor Berns och jag kände att det var som Elsa gjort slut med min expojkvän för de satt ju nästan ihop och var så himla lika. Och jag sa att ring mig om det är något, jag kan trösta, jag kan krama, jag vet hur det känns och att det går över till slut. Och så hörde Elsa av sig och sa att det var fint att jag sa så och frågade om vi skulle gå ut och dricka öl och inte prata om killar utan ha roligt istället och så gjorde vi det och sedan dess har vi varit vänner. Jag tycker om Elsa för att hon är så lugn och trygg i sig själv. Hon pratar med mörk jämn röst, ser ut som en filmstjärna och är så noggrann och fin med sina vänner. Hon tycker lika mycket som jag om att stanna hemma hela kvällen och bli full på bubbelvin och spela Galenpanna och Maffia och vi tar lika stor plats i karaokerum och delar samma fäbless för goda maträtter och vackra miljöer. Dessutom är hon en himla ärlig människa och jag tror hon kommer bli världens bästa mamma den dagen det händer.




Michelle
Michelle och jag lärde känna varandra sommaren 2007. Jag åkte till New York i tre månader tillsammans med min kompis Julia för att praktisera på en reklambyrå och vi skulle bo hos hennes kompis Michelle. Det tog en månad ungefär och sedan hade vi cirka en miljon interna skämt och tillbringade minst varannan minut av vår lediga tid tillsammans. Michelle tyckte om precis samma saker som mig. Vi låg i parker och var trötta och åt ostmackor, vi följde alla dokusåpor som gick på TV och vi hittade på de mest knäppa sakerna ute på stan. Det kändes som att vara på läger mest hela tiden den sommaren. När vi flyttade tillbaka till Sverige (av en slump på samma dag) fortsatte vi att hänga och det känns fortfarande lite som att vara på läger när man är med Michelle. Ofta kan jag känna att jag inte orkar träffa en enda person och vill bara vara ifred, men jag vill alltid alltid träffa Michelle. Jag tycker om Michelle för att hon säger exakt vad hon vill och har lust med i alla sammanhang, för att hon är så trevlig mot tunnelbanestämplare och busschaufförer, för att hon är halvchilenska och pratar spanska med alla som ser ut att kunna spanska (hon prickar alltid rätt), för att hon behandlar sin hund Pinto som en människa, för att hon har typ det bästa skrattet i världen, det är som kolsyra och fruktansvart smittande, för att hon är misstänksam mot alla människor innan de bevisar motsatsen (hon var oerhört misstänksam mot Ludde i början exempelvis), det gör att hon väljer sina vänner mycket noggrant.  Jag tycker om henne för att hon tycker att det här är jag, för att vi kan gå ut och låtsas inför okända människor att vi är insektsforskare som extrajobbar som salsadansare, för att vi kan skriksjunga längs med hela odengatan, för att hon verkligen bryr sig om mig och vill att jag ska må bra och köper varje krönika jag skriver och sätter upp på kylskåpet, för att alla som träffar henne vill vara hennes vän.  Jag saknar henne lika mycket som jag saknar min mamma.
.


I asked a week ago which of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the second round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here.