hur allt hänger ihop.

Jag hänger ju med väldigt många nya människor nu sedan jag flyttade. Så jag tänkte att det kanske bäst att vi går igenom en gång för alla hur allt hänger ihop, så kanske det inte känns lika förvirrande.


Mathieu, Fabian, Ida och Nina jobbar alla på samma reklambyrå som jag, den heter Wieden + Kennedy. Nina flyttade jag ju hit med. Vi jobbade på samma byrå i Sverige (Garbergs) och har varit kompisar i ganska många år.


Fabian och Mathieu lärde jag känna genom Christian först. Mathieu kommer från Montreal i Canada och pratar därför med flott franskamerikansk dialekt. Fabian är svensk men bodde i London i 6 år innan han flyttade hit. Ida lärde jag känna genom Fabian i och med att de är ett kreativt team. Hon bodde också i London innan, är finlandssvensk och pratar därför som de gulliga mumintrollen.


Liza som ni fick träffa mycket när vi var i Mexiko, är ihop med Fabian. De har precis flyttat ihop.


Christian och jag gick i samma klass på Berghs och har känt varandra sedan dess. Christian jobbar också som copywriter och har bott i New York i tre år ungefär.


Christian är ihop med Linn. Linn bor i Sverige nu men bodde i New York ett halvår i höstas. Linns mamma och min mamma är bästa vänner så jag har känt Linn sedan hon föddes, men vi har inte umgåtts tidigare förrän hon flyttade hit.


Linn bodde tillsammans med Jack och Fanny i höstas. Jack är min bror och han är här fram till maj och studerar manusskrivande på New York Film Academy. Fanny studerar ekonomi här.


Alexandra lärde jag känna genom Christian. De träffades i New York genom gemensamma vanner sommaren 2010. Alexandra studerar fashion marketing och har bott i New York i 6 år.


Adrian, Trille, Andrea, Lottie, Christoffer och Erik lärde jag känna genom Alexandra. Trille och Erik jobbar med reklam precis som de flesta. Andrea och Christoffer jobbar med mode. Christoffer flyttade nyss hit och bodde tidigare i London.


Rasmus lärde jag känna i Sverige när han praktiserade på byrån som jag och Nina jobbade på då. Rasmus jobbar som art director på en reklambyrå som heter RGA.


Carl Fredrik och jag har känt varandra sedan vi var femton. Vi gick i samma gymnasieskola, sedan gick han klassen under mig på Berghs och vi flyttade till New York ungefär samtidigt. Han jobbar som copywriter på en byrå som heter BBDO.


På BBDO jobbar även Clemens som producent. Clemens är tysk och han känner jag genom Fabian och Ida, de jobbade ihop tillsammans i London.


Erik & Marie är gifta och jobbar som kreatörspar på en reklambyrå som heter Grey. De bodde tidigare i London och Erik och Fabian är gamla kompisar.


Michelle jobbade på samma byrå som jag och Nina innan vi bytte till W+K. Michelle är halvsvensk så vi hade ganska många gemensamma bekanta och på så sätt började vi hänga.


Sara gick på Berghs samtidigt som jag och Christian. Jag och Sara gjorde slutprojektet ihop och sedan dess har vi varit vänner.

Tror det här är alla som har figurerat på bloggen på minst två foton! Nu vet ni!
.


How all my friends here in New York are connected to each other. Please read in Google Translator. You can click ”in english” below FAQ to do that.

cincinnati police department 1955.


För ungefär en månad sedan fick en jag kommentar från en läsare som hade hittat en bild på någon som såg ut som Ludvig. Jag klickade mig in på länken som var till en Etsy-sida som sålde mugshots från mitten av femtiotalet. Blev sjukt paff, det är ju Ludvig. Håret, ögonen, näsan, munnen, halsen, alltihop. Så besynnerligt. Det fanns inget annat val än att inhandla printen och häromveckan fick han en guldram.


.


Got a comment from a reader about this vintage mugshot poster from Etsy. He looks almost exactly like my boyfriend.
So weird (and awesome). Had to buy it and got it framed a couple of days ago.

ur en annan kamera.

Nu är jag i Los Angeles och för upptagen med att vara glad över att jag är i sommarvärme igen och har citroner utanför fönstret, så vi tar en titt på vad Ludvig har fotograferat de senaste fem gångerna som vi har setts.


I augusti var jag i Los Angeles och vi åt lunch på ett himla fint cafe uppe i bergen.


Los Angeles Zoo! Ni vet väl att Flamingos är rosa bara för att de äter någon slags växt som färgar deras fjädrar rosa?
Uppdatering: Och även ett slags kräftdjur säger ni. Kräftdjur och algväxter helt enkelt.


På Getty Center, ett museum uppe i bergen.


I november var Ludde i New York och hälsade på mig. Vi gick på kaffepromenad.


Sedan var vi ju i New Orleans som ni vet.


Sa himla fint där.


Och med gulliga katter.


Mexiko!


Steak tacos.


Strandkläder. Tappade förövrigt bort den här kjolen där vilket var sorgligt.


Avslutningsvis var jag ju i LA i januari. Vi tittade på gravstenar på Hollywood Cemetary. Den här killen hade typ uppfunnit raketen.


Den bästa upptäckten på den resan var förstås ceci n’est pas une pipe-originalet pa LACMA.
Sa var det med det!

.

Translation.
Some of Ludvig’s photos from the last five times we’ve seen each other.

 

sebastian, matilda och jenny.

Här kommer den fjärde delen vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om. Del ett finns här, del två här, och del fyra här.






Sebastian.
Sebastian och jag lärde känna varandra 2007, när jag började jobba på Garbergs. Han, jag och Stefan slängdes in på ett uppdrag för Dumle, och ur detta uppdrag växte en oslagsbar trio fram. Jag hade så himla kul med de här två herrarna och redan efter två veckor åkte vi en helg till Amsterdam och var fulla ihop och gick på ett deppigt zoo. Jag tycker i överlag att alla borde ha en Sebastian i sitt liv. Han är en sådan som alltid säger ja till nya knäppa lekar och utklädnader och han attackkramar en hårt när man minst anar det. Han är väldigt trygg och lugn, är man med honom kommer saker och ting liksom ordna sig. Han är ypperlig att bjuda in på hemmafester för han kan dansa i fem timmar i sträck och han har en humor som har blivit ännu knäppare sedan han och Matilda flyttade ihop. När vi åt lunch på jobbet kunde en vanlig timme förvandlas till långa diskussioner om livet och sådant som är viktigt. Han är en sådan som man vill ha med sig till platser som är lite läskiga och där man inte känner någon för då vet man att man kommer ha en partner in crime hela kvällen. En sak som jag älskar var när vi var i New York och han fick önska sig en hel dag vad vi skulle göra och det enda han ville var att ta det lugnt och gå på bio. Typiskt Sebastian, typiskt bra.






Matilda.
Matilda jobbade på Garbergs som ateljeassistent när jag började där. Jag tyckte hon var det sötaste jag sett. Jag kan inte riktigt svara på när vi blev kompisar men helt plötsligt någon gång på våren var min kamera från utekvällarna fyllda med bilder när vi viskade hemligheter, gjorde fula miner och dansade på olika dansgolv. Matilda är min finurligaste kompis på det allra bästa sättet. Det går inte att förklara hennes humor men jag har legat dubbelvikt i olika rum cirka femhundra gånger. Den svävar i ett gränsland av ironi och högsta allvar och hennes huvud tar tankegångar i helt andra linjer än oss andra, mycket bättre linjer. Andra bra grejer med Matilda är att hon säger vad hon tycker, att hon alltid har små olika projekt på gång, att hon lyssnar så noga när man berättar något och att hon vill hitta på så oväntade saker, som att låtsas att det är någons födelsedag fast det inte är det eller paddla så långt man kan ut i havet på en luftmadrass. När hon tycker om någon så säger hon det och hon har alltid de bästa profilbilderna på Facebook. Hon viskar de roligaste sakerna i ens öra, och jag vill krama ihjäl henne hela tiden för att hon är så gullig. Ibland kan jag få en sådan Matilda-abstinens så jag blir galen.






Jenny.
Jenny är som godis. Hon hamnar i plötsliga skrattattacker där hon faller i små högar på caféer och gator, hon har alltid historier på lager och är utan tvekan en av de man allra helst vill ta med ut en oplanerad fredagsnatt för då kan det mesta hända. Jag lyckas alltid glömma bort hur rolig Jenny är tills jag träffar henne igen och då vill jag ha det varje dag tills man känner sig alldeles utmattad för att man skrattat så mycket. Jenny och jag lärde känna varandra på mitt förra jobb och vi har rest till olika länder och firat nyår och midsommar och födelsedagar, haft inomhuspicknickar och hattfester. Jenny är också bra för även om det händer mycket ofta är hon också bäst på att ligga i sängen en hel dag och prata strunt fastän man är på semester och borde kanske egentligen kolla på viktiga turistsaker. Dessutom har hon något mammigt lugn i sig mitt i alla skrattattacker som gör att man kan säga vad som helst till henne och veta att hon kommer hålla det hemligt.
.


I asked which ones of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the fourth round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here, the second here and the third here.

carl fredrik, devi och stefan.

Här kommer den tredje delen med vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om! Del ett finns här och del två här.




Carl Fredrik.
Carl Fredrik och jag var egentligen inte alls kompisar först. Faktum var att vi knappt kunde vistas i samma rum under nästan hela gymnasiet. Carl Fredrik var en av Joakims bästa kompisar och dessutom ihop med Ea så det var liksom ofrånkomligt att vi skulle hänga. Vi gick i parallellklasser i gymnasiet och vi var alltid på samma ställen på helgerna. Vi började nästan alltid bråka när vi pratade men stundtals i några korta ögonblick var i vänner, som när vi dansade till samma låt, när vi tyckte lika i en politisk diskussion, när han pratade om saker han brann för. Det var nog inte förrän som han började på Berghs och hamnade klassen under mig som vi började umgås på riktigt. Och med på riktigt menar jag bara han och jag, utan någon annan. Och det var nog då som vi upptäckte att vi tyckte om varandras sällskap. Jag gillar Carl Fredrik för att han inte är som någon annan jag känner. Han pratar intensivt och ofta, har en åsikt om ungefär allt som finns i den här världen, och kan typ allt om allt. Han är best på att namedroppa komplicerade historiska ögonblick, avancerade maträtter eller viktiga skivsläpp. Han är rolig och har en genomtänkt humor med små knorrar och när han ska berätta en rolig historia lyssnar alla. När han är på bra humör liksom smaåjunger han lite för sig själv. Han tycker om att prata länge om viktiga saker, och ibland kan han ta en åt sidan och bara räkna upp saker varför han tycker om en. Han betraktar människor på ett sätt inte andra gör, som om att världen var lite som en film som spelades framför honom. Och så har han snälla ögon. Han har blivit en väldigt viktig person för mig. Här är en fin video om oss förresten som vi gjorde en gång till en grej.




Devi.
Devi (uttalas dävvi for den som undrar) och jag gick i samma högstadium fast hon gick klassen under mig. Vi lärde dock inte känna varandra förrän efter gymnasiet. Jag minns inte riktigt hur, men Devi har liksom alltid funnits runt mig. Vi har alltid haft samma breda kompisgäng fast varit i två olika håll av dem. Någonstans på vägen, kanske runt 2008, började jag och Devi hänga på riktigt. Devi älskar hamburgare och ostron, hon dricker alltid filmiska drinkar och för sig väldigt elegant. Hon är typiskt en sån person som skulle kunna dricka te med lillfingret lite flott flygande i luften. Devi har koll på alla nyöppnade restauranger/barer/svartklubbar/hemliga platser och har ett smittande fnittrigt skratt. Hon har alltid spännande saker att berätta och dyker upp i New York när man minst anar det. Då kommer det ett litet ”hallå jag är här!”-sms och då får alla andra planer läggas åt sidan för att man ska få så mycket Devi som möjligt på kortast tid. Devi är alltid pepp på att hitta på saker och blir liksom aldrig trött. Hon kan gå ut och hitta på äventyr sju dagar i veckan och vara lika glad för det. Hon är en sådan som kan dyka upp framför ens dörr med väskan full med mini-champagneflaskor och säga att nu har jag ordnat färdkost mellan våra nattklubbsstationer. Dessutom är hon väldigt kärleksfull vilket gör att man mest hela tiden vill säga att man tycker så mycket om henne.




Stefan.
Stefan och jag lärde känna varandra under 2007 när vi båda jobbade på Garbergs. Stefan mailade mig två månader innan jag skulle börja där och sa hej vi borde ju lära känna varandra för du ska ju börja hos oss. Genom brevväxling på Myspace (det var innan Facebook-tiden..) upptäckte vi att vi båda hade ett brinnande intresse för soul och Stefan har gett mig så himla mycket bra musik genom åren. Vi blev kompisar nästan genast på Garbergs och åt jämt lunch, tog promenader genom Stockholm och drack vin hemma hos honom. Stefan är en av de roligaste människor jag känner, hans humor är briljant och han får det tystaste rummet och falla ner och vrida sig av skratt. Ett av mina bästa exempel är när vi hade en tävling om att hamna på insändarsidan i DN och Stefan vann genom att skriva den här helt vansinnigt roliga. Har kanske aldrig skrattat så mycket. Det var även Stefan som introducerade ordet ”flott” i mitt liv. Stefan är en hejare på att dansa, tycker om vackra, välgjorda skor och har en väldigt bra syn på livet i överlag. Han tycker inte att man ska göra något man inte tycker är kul eller bra och även om det kanske låter självklart har det verkligen inte varit det för mig alltid, men han fick livet att verka så lätt. Och den devisen vill jag också leva efter. Stefan och jag har rest ihop sju gånger, skriksjungit över Londons gator, dansat på tak i New York och spelat Galenpanna i Amsterdam. Stefan hittar alltid på knäppa smeknamn till mig (favoriterna är byggdottern och resedvärgen) och han har ett sätt som gör att man alltid kan öppna sig inför honom och berätta sådant som betyder något men kanske ibland sitter för långt in. Stefan är en av mina favoritmänniskor.
.


I asked which ones of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the third round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here and the second here.