kokos-och-citronplättar.

I lördags spånade jag fram de här plättarna. Jag hade en burk kokosmjölk hemma och tänkte att det borde man ju göra pannkakor på. Så det gjorde vi. Med en himla massa citron och annat bra i smeten. Här kommer receptet!

Du behöver:
Två ägg
Två rågade deciliter vetemjöl
En och en halv matsked bakpulver
En burk kokosmjölk
En näve kokosflingor
En citron
En dl kolsyrat vatten
Smör (ca två rejäla matskedar) + smör till stekning
En och en halv matsked socker
En nypa salt

Knäck två ägg i en bunke. Smält smöret i en kastrull, häll över smöret i bunken samt sockret. Vispa tills det ser blankt och fint ut. Häll i burken med kokosmjölk och en nypa salt och blanda ihop allt.

Addera vetemjölet och bakpulvret. Riv av skalet på en citron och strössla i tillsammans med en näve kokosflingor.

Häll i ungefär en deciliter kolsyrat vatten + saften av en halv citron. Kolla vad fint och bubbligt det blir. Kolsyrat vatten fluffar till smeten. Vispa igen. Nu är det dags att steka! Bara att klicka i smeten i pannan.
OBS! Vanliga pannkakor steker man ju på hög värme men de här ska stekas på mellanvärme och långsamt bli klara, annars fastnar smeten i pannan. Bakpulvret gör att de reser sig lite a la amerikanska pannkakor så vill man att de ska resa sig ännu mer kan man dubbla mängden bakpulver. Glöm inte att ha mycket smör i pannan.

Klart!

Jag åt mina med socker, citron, honung och färsk basilika.
.

Translation. A recipe of coconut and lemon pancakes.

my weekend in selfies.

Jag tänkte i fredags att jag skulle sammanfatta min helg med att ta selfies med alla jag hängde med. Så här kommer den, min helg genom min mobiltelefon när jag poserar med mina kompisar.

Helgen började med att jag skulle gå ut med Michelle. Vi tänkte äta ute men jag var så sjukt sugen på chicken mcnuggets så jag frågade om vi kunde äta det istället. Inga problem. Här hänger vi på McDonalds.

Vi mötte upp Nina på Grand Escalier och drack rödvin och skålade en massa i och med att jag köpt en lägenhet och så.

Sedan gick jag och Michelle vidare till Nalen.

Vi skulle nämligen se Linnea Henriksson! Här står vi längst fram och sjunger med.

- Snääääälla Linnea ta en selfie med oss

Dagen efter fikade jag med Magnus och Gustav, först på Pärlan och sedan på Nytorget 6. Kolla gulliga killar.

Efteråt gick jag och Gustav på fest i en klädbutik och konstaterade att ljuset inte var så flattering för selfie.

Efter att vi kände oss klara med festen åkte vi till Berns och mötte upp Ea och Mathieu, som vanligtvis bor i Paris. De har fått en liten liten liten bebis! Såååå gullig i sweatshirt med Kate Moss-tryck och leopardsneakers.

Efter Berns tog vi bussen till Nada där Christian och Linn var. Christian bor ju i New York men var här över helgen!

Sista stoppet var en sunkbar på Folkungagatan där vi hängde allihopa tills vi kände att det var dags att gå hem.

På söndagskvällen satt jag i soffan med den hära och såg en katastroffilm som gick på fyran. Och det var min helg.
.

Translation. Please read the captions by clicking in english below FAQ.

och alla frågar ifall jag känner nåt för dig och jag vill svara att jag känner fan allt som går att känna i mig

Såhär såg jag ut i fredags när jag och Michelle var och kollade på Linnea Henriksson. Hon var superbra, så besatt av den här låten från hennes nya album. T-shirten har jag fått av Michelle, den är från T-shirt Store tror jag, scarfen har jag fått av Magnus och kjolen med fuskskinndetaljer på fickorna är från Asos.

Jag har nya skor också som fick invigas! 349 pix på H&M, i tyg med traktorsula. Har hittills klarat två utekvällar utan ont i fötterna, mycket bra betyg.
.

Translation. Friday outfit. T-shirt and scarf are gifts, the skirt with faux leather details is from Asos and the shoes are H&M.

ett hem.

46CJ56QCU6RRLHTP_46GQCAV5Q3FOKTSA_____resize_s_800_0

Efter vad som känns som femtusen lägenhetsvisningar och nu tappar jag hoppet jag blir alltid överbudad det är alltid för dyrt så hände den här lägenheten mig.
Med knarrande golv, stora flagnade trädörrar, en balkong som inte vill något annat än att bjuda in till fest och stora fönster i söderläge. Jag gick på visning med Michelle och orkade inte ens bli glad. Jaha, finaste lägenheten hittills. Den kommer alltså aldrig bli min.
La ett bud jag hade råd med, försökte mig till en snabb affär och mäklaren sa nej, de vill vänta och se.
Bläddrade i prospektet och upptäckte att jag kände igen namnet på ägaren. En Emmabodafestival, en svarthårig sjuttonårig pojke med septum-piercing som tyckte att jag absolut borde kolla upp bandet Hefner. Men vänta, det är ju han.
Skickade ett meddelande på facebook: Hej jag vill bo i din lägenhet! Gör ett gammalt hångel en tjänst vetja.
Fick ett svar: Okejdå!
På riktigt, händer detta? Japp. Det hände.
Jag skrev på kontraktet i fredags.
- Så himla skönt att någon som kommer bevara lägenheten och dess charm ska flytta in, sa han.
- Ja varenda detalj ska vara kvar såklart, svarade jag. Ingen ska komma och lägga betong och stilrent vitt kök i den här lilla pärlan. Den ska få knarra och knaka så högt den vill.
Och nu är den min. Och i april flyttar vi in! Min min min!

46CJ56QCU6RRLHTP_46GQCDEM83FOKU90_____resize_s_800_0

Vad lär vi oss av denna historia?
Att hångla mer förstås. Vad annars. Det lönar sig alltid.

46CJ56QCU6RRLHTP_46H3B0NHLV06UV7Q_____resize_s_800_0

Translation. I bought an apartment!

varför kunde hon inte få samma känsla inför honom som de sju miljarderna hade, som levde sina liv utan att bekymra sig det minsta om vad han höll på med.

Denna bok får femhundra hjärtemojis! Läste den dygnet runt under den tiden vi hade ihop ♪ i taxin, i trappen, i hissen, i hallen ♪

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek känns det som varenda mening har knåpats på i flera år. Jag tog liksom in formuleringarna som om det vore en syrgastub under vatten, så bra så bra så braaa.

Boken handlar om poeten och essäisten Ester som en dag blir tillfrågad att hålla ett föredrag om den kände konstnären Hugo Rask. Ester börjar samla på sig information och i veckor ägnar hon all tid åt att forma ett perfekt föredrag. Innan hos ens träffat Hugo förstår hon att den här mannen är inte vem som helst, de andas precis samma luft och tankar och när hon väl håller sitt föredrag känner hon att hon förstår honom på ett sätt ingen annan någonsin gjort. Efter föredraget kommer Hugo Rask fram till Ester och säger just det, att hon förstår honom. Och sedan påbörjas en relation som så småningom kommer leda till en slags besatthet från Esters sida.

Boken är så himla sorglig. Esters handlingar följer liksom ingen rim och reson, vilket det sällan gör när man känner att man kan göra vad som helst bara för att ha honom bredvid sig. Ville så ofta bara greppa tag om hennes arm och säga att nej nu räcker det! nu hör du inte av dig inte en gång till!

Fick mycket Hjalmar Söderbergs – Den Allvarsamma Leken-feeling, fast i nutid istället. Både i hur språket är men även historien, Stockholmscentreringen och den där slags kärleken som är mer som en sjukdom än något fint överhuvudtaget.

Alltså läs den bara!
mvh/ inte alls kritisk på något vis när jag blir tagen med storm av något.