answers to past weeks comments. part 2.

Hann inte svara på alla frågorna igår såhär kommer lite fler lastat såhär på morgonkvisten. Jag svarade på frågorna sent igår kväll när jag var såååå trött (detta inlägg tidsinställt) så om jag låter knäpp någonstans är det därför, eller inte, det kan också bara vara jag.

Sandra. You are so great, and give such great advice to all of us when it comes to love and confusion. So I couldn’t come up with anyone else that I would rather ask this question (you can reply in swedish, I’m from Denmark, I’m just not sure if you would understand if I wrote in danish). So i’m studying at the university, and this guy is having this one semester with my class. I haven’t even talked to him, but he just looks so great, and because I’m so creepy I managed to stalk him on facebook, where I got even more exited, because as it turns out, we share alot of interests besides our studies. I really want to talk to him, but I have no idea how to open up the conversation? In the lectures we only have a ten minute break, and he always disappear somewhere, or takes a nap, and even if I should find him, I wouldn’t now what to say. Do you have a good idea? I can’t just start talking of all our mutual interests, because i’m pretty sure he would be creeped out. I really need help, I get all fluffy and weak in my knees when I look at him.
Kan man inte fråga just precis det, antingen IRL eller på facebook: Var försvinner du iväg mellan tio minuters pauserna egentligen? finns det någon parallell verklighetsportal/hemlig spritgömma/lönndörr till fantastiskt café som jag har missat? tacksam för svar mvh/uttråkad på tiominutersrasterna och går i din klass

Fina Sandra! Du beskriver att du är lite ”dålig” på att vara singel i podden. Jag är inte singel nu men jag är dålig på att vara själv, överlag. Jag önskar att jag var bättre på att roa mig själv, gärna ute bland nytt folk, men det är så himla svårt! Min pojkvän som jag haft i drygt 3 år nu kan ibland bli lite lätt irriterad på mig över att jag ”aldrig vill gå ut själv”. Jag vill oftast ta med honom, eller gå ut med ett gäng vänner. Men det är inte alltid att de har lust eller vill, såklart. Och då tycker jag att det känns jättetrist att gå ut själv. Brukar du gå ut själv någonting? Och hur gör man när man är ute själv och vill ha kul ändå (vill inte ragga utan bara sitta och snacka, skratta och kanske skaffa nya vänner)? Kan ju tillägga att jag har provat några gånger att gå ut själv, men det slutar ofta med att alla killar som kontaktar mig vill ragga/ligga och ingenting annat och tjejerna brukar blänga och/eller sitta slutna i sina gäng utan att bry sig någonting alls om att jag sitter i baren och blickar ut med min drink i handen. Bor i en mindre stad och vet inte om det har med det att göra eller vad sjutton det är! För när du och dina vänner är ute verkar ni ju verkligen vara öppna för att träffa nytt folk och ”invita” och sådär…
Jag blir lite undrande kring denna kommentar. Du menar gå ut på krogen själv? Alltså, jag tror inte du ska se det som ett problem, få människor går ut själva, det händer nog allra mest i filmer. Majoriteten vill helst ha med sig lite kompisar när det ska festas. Du är inte ”dålig” på att gå ut själv, du är liksom helt normal. Men om du känner ett urge att hänga på barer själv och så, då kanske du ska gå till lite lugnare ställen och ta ett glas vin, kanske restauranger? Där känns det mindre sannolikt att killar skulle störa och kanske lite enklare att småprata lätt med någon som sitter bredvid.

Hmm, jag kom på en fråga till dig apropå ditt kommentarsfält! Har du några tips för hur en hanterar när andra människor tydligt visar vad de vill att en ska göra för val? Alltså, när människor försöker ”styra” en i olika riktningar? Jag tänker att det borde vara något som en får ganska stor erfarenhet av att ha en stor blogg. Jag undrar liksom hur en hittar balansen mellan att kunna ta in andras råd och stänga ute andras röster för att följa sin egen riktning? Jag vill kunna göra båda, men det känns som att det nästan alltid blir att jag antingen litar blind på andra eller stänger dem ute totalt. Puss och tack!
Bara du känner dig själv bäst. Ta en paus och sug på karamellen (kommentaren) och fundera hur du känner och står i det hela. Man kan inte pleasa alla och det viktigaste är att din egen röst kommer fram. En ganska enkel regel som jag kör på är att om ”styrningen” gör att jag känner obehag eller blir rent ledsen är det ej värt/vettigt. Uppmuntring och idéer till blogginlägg och tankar är alltid spännande men det är du och ingen annan som skapar din blogg/ditt liv. kram

alltså nä. jag har brutit upp med en av mina närmaste vänner, han är helt förändrad och så elak, plus hyser sånt vidrigt hat emot mig, och jag vet förstår verkligen inte varför. Hur gör man för att inte låta sig själv konsumeras av någons hat, speciellt när det är någon som inte längre spelar någon roll i ens liv? pussen, vad fint med pasta <3 ps använder annat namn pga nervis om någon skulle se hejhej ds
Prata med honom och säg detta! Han är uppenbarligen sårad över uppbrottet och verkar behöva snacka av sig. Kanske en fika mellan er två för att lägga korten på bordet vore något?

Vet inte ens om jag kan förklara det på ett bra sätt. Men grejen är den att jag vill inte ständigt behöva tänka på hur jag är mot min bästa vän, bara för att andra tror att vi ligger med varandra när vi egentligen bara går hem ihop efter en festkväll och äter chips och pratar om livet (och varför får vi inte göra det? Varför är det okej att jag pussar min tjejkompis som sen sover över på min soffa utan att någon ens reagerar men om jag går iväg en timme med honom under festen får vi konstiga blickar?) Jag vill inte anpassa mig efter en sån dum norm. Kan man vara för bra vänner? Eller är det något som alla utom vi har fattat?
Strunt i vad alla andra tycker! De kan gå och dra något gammalt över sig. Huvudsaken är vad ni känner.

Det är så att jag och min sambo har varit tillsammans i över ett år och ibland kan vi verkligen ryka ihop och börja bråka. Jag tycker att han tar upp onödiga saker och gör dom till bråk, medan han tycker att jag gör ”fel” i onödiga saker. Han kan typ klaga på att han tycker att jag håller på med min telefon för mycket och han tycker att det är ohyfsat av mig att göra det tex när vi ser på film tillsammans. Jag blir själv lite stött när han klagar på såna saker, det är ju liksom jag! Men var ska man skilja på saker man gör och saker man är? Han klagar så mycket på saker jag gör som jag själv tycker är helt irrelevanta att bråka om att det verkligen börjar irritera mig. Jag älskar honom och får panik av tanken på att inte vara med honom, men hur mycket bråk och klagomål ska man egentligen stå ut med?
Hmm. Bråk är så himla jobbigt och ändå händer dom. Jag håller med om att de flesta småsaker ÄR verkligen onödiga tjafs och att man bara får acceptera sin partner som den är, men å andra sidan förstår jag saker som mobilpillande och sånt. Mitt ex satt med sin mobil JÄMT och jag lät honom. Jag kunde ibland föreslå ”mobilfria middagar” för att det omöjligt kunde ju ha hänt något på instagram de senaste fem minutrarna? Men han ville inte det. I efterhand önskar jag att jag ställt ett ultimatum och varit hårdare. Typ ”nu lämnar vi mobilerna hemma annars kan den här kvällen vara.”. Din kille blir ju störd för att han vill hänga med dig. Som allt annat tycker jag i alla fall att ni ska ha ett riktigt snack om det här. Vad exakt är det han stör sig på? Kan du tänka dig att backa på några punkter? Man måste försöka möta varandra, ett förhållande handlar ju ändå om två personer.

Vad gör man när gymnasiet blev fel? Så dumt mycket fel. Sen starten i höstas, har mina dagar inte varit fina eller bra alls. Och jag blir arg på mig själv – för jag är inte utfryst, inte mobbad och inte hatad eller så. Jag har bara hamnat utanför. Och det är ingen som hör eller ser när mitt hjärta frågar och skriker ”kommer du någonsin kunna tycka om mig?” eller ”jag finns här.” Som tur, hiskligt tur, så har jag hittat en vän i klassen som är fantastisk och bra. En vän som känner precis som jag. Och det är klart, man kan inte gilla alla i en klass och en hel klass kan inte gilla en. Men denna grupp av trettio pers (tjugo tjejer!!) har bara blivit helt knas. Och det är också klart, att själva skolarbetet i gymnasiet kanske inte är det roligaste men ska man inte få komma till skolan och känna att man har någon där? Jag har verkligen försökt allt nu. Försökt och inte försökt. Men det finns liksom inte plats för någon som mig där och jag vet att det aldrig kommer finnas. Så först tänkte jag att det inte gör något, jag har ju min vän och tillsammans fixar vi detta. Men så kom en dag för någon vecka sen när jag stirrade tomt omkring mig. Hela mig var sönder, allt jag var hade ju blivit fjättrat i små delar som försvunnit med vinden och det fanns inget ”jag” kvar. Jag hade tappat bort mig själv när jag kämpade att få någon annans gillande. Och då visste jag, att det inte var mig det var fel på och det var inte jag som skulle få ändra på något mer. För är det inte så att ibland är det dem omkring en som inte varit bra?
Jag var i samma situation i början av gymnasiet. Åt lunch på min mammas jobb de första månaderna, inte för att jag var mobbad eller något, utan för att ingen såg mig. Sedan började Ea i min klass och vi blev ju bästisar och bundisar direkt och efter några månader blev jag kompisar med ännu fler i klassen. Så det vände ju. Jag tycker du ska ge ettan en chans, men blir det inte bättre framåt våren tycker jag du ska prata med studierektorn om att byta klass. Det är inga konstigheter. Det får man göra. Alternativt byta skola om den chansen finns.

Den här kommentaren har ingenting med inlägget att göra.. men jag behöver hjälp.
Hur FAN gör MAN när ens ex (som man fortfarande absolut inte alls kan glömma fastän det gått nio månader) skaffat en ny??? Hon är skit snygg, och alla säger att hon är världens snällaste också. Dom är väl skit lyckliga och här sitter jag.
Behöver bara någon som säger vad jag ska göra, för det här suger. S U G E R.
Japp. Det suger. Finns inte så mycket göra. Hata på, det kan vara skönt och befriande. En dag är man plötsligt inte arg längre fastän man bara för några månader sedan hade kunnat knuffa båda två nerför ett stup. Slår vad om att du är skönare än henne ändå.

 

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

answers to past weeks comments. part 1.

Har en fråga om din bok förresten. Kommer den att komma ut i pocketutgåva också? Älskar pocketböcker, de är så himla lätta att leva med och förlåtande då man kånkar runt och skaver på dem dag efter dag. Hoppas du får en kalasbra dag, jag sitter på Stockholmståget från Göteborg för att träffa min bästa person. Har längtat så. Kram
Hej! I bokbranschen fungerar det så att alla böcker släpps först i hårdpärm, och så är det de som säljer bra som senare får komma ut i pocket. Men det är inte förrän typ ett år eller säkert mer, vi får hålla tummarna att den gör det!

Hej, jag undrar bara vad du tycker om upplösning av 7e/10p, ifall du följde den hela vägen till slutet? Själv tyckte jag att den var fin, men jobbig på samma gång. Även om det såklart är viktigt att spegla hur verkligeheten ser ut och att kärlek inte alltid är perfekt så var det så antiklimatiskt att hon, helylletjejen med utbildning och huvudet på skaft, faller för en typisk ”bad boy” vars aggressiva beteende gång på gång ursäktas av hans svåra barndom. Jag hade hoppats på en något mer nyanserad bild men är nyfiken på hur du känner?
Jag kände exakt likadant. Gulligt slut men gudars vad man slutade gilla honom. Hon förtjänade bättre.

Sandra, du som är feminist och förstår hur viktigt det är att var det, hur kan du tycka så mycket om Håkan filmen när den porträtterar kvinnor/tjejer på ett så hemskt sätt? Jag älskade Håkan alla mina tonår men nu gjorde den mig bara ledsen! Snälla kan du förklara! Tack snälla du
Jamen hej! Jag håller med om att prinsessan Eva porträtterades ja, hur ska man säga det, som världens vavavoom-brud som går runt med sug i blicken och hade inte så mycket fler bottnar än så. Lena tyckte jag dock om! Men håller med om att Eva hade kunnat få lite fler lager, hon var väldigt pojk-drömmmig (som mycket är i Håkans värld). Det var också något som vi pratade om jag och min vänner när vi gick ut från biografen, och också något som man ser om man har på sig genusglasögonen allt som oftast (vilket man ju har om man är intresserad feminist). Men annars älskade jag filmen. Jag älskar att den är extra allt, att den är så lite annan svensk film och istället målar världen med varenda färg som finns. Att den låter sig vara fantastisk trots att världen inte ser ut så. Att de sjunger, att de springer, att de är fulla och har fest klockan mitt-på-dagen. Ja ba dör av sånt skit. Precis på samma sätt som jag dyrkar Wes Andersons estetik, vars filmer också har brist på kvinnoporträtt, så vill jag bara bo i den världen där minsta lilla kam och sprayflaska är noggrant ditlagd och formgiven. Ta mig dit ta mig med. Det är nog bara så det är, jag är medveten om bristerna, och jag gillar de inte, men i brist på filmer i samma genre med ett genusperspektiv tar jag det jag får tills någon annan presenterar något bättre. Sagor är mitt knark.

Det fina runda bordet, är det något utomordentligt second hand-fynd eller var kommer det ifrån? Så himla fint hur som helst!
Jag bor i andra-hand just nu och ingen av möblerna är mina!

En fråga, tänker du att det var bra att ditt ex gjorde slut för annars hade du inte träffat denna fantastiska killen eller känner du att det hade gått bra med en framtid tillsammans med ditt ex också?
Jag tror inte man ska tänka så. Då blir man galen. Det som hände hände och det som inte hände är inte ens en sidohistoria, det är ingenting.

Hejsaaaan! Är nyfiken. Nu när du letar lägenhet, letar du åt dig själv då eller tänker du och Magnus köpa tillsammans, eller ska han flytta inmed dig i din lgh? Kramis
Nej jag köper själv, jag och Magnus har ju inte ens varit ihop i ett år. Ingen av oss vill gå så pass fort fram och det känns skönt. Han har inga problem med att jag har köpt själv. Sedan får vi såklart skriva samboavtal och sådant när vi flyttar in där ihop, man ska nog alltid vara på den säkra sidan.

Lite knepig undran, men. Jag antar att du som framförallt jobbat i reklambranchen fått möta en del främst äldre män (även kvinnor) genom åren som klappat dig på huvudet. Du vet, ”du är en liten tjej som inte kan nånting”. Hur gör du med dessa bemötanden? Jag är 24 men får ofta höra att jag ser mycket yngre ut och behandlas därefter. Hur gör man för att t ex inom sitt yrke (mitt: försäljning inom mansdominerat område) få respekt? Självklart motbevisa dem att jag inte är en okunnig tös, men innan de är övertygade? När de antar mig vara typ en praktikant från gymnasiet, hur bemöter jag dem? Hoppas du fattar min fråga.
Ja jag har mött det här, framförallt i USA. Jag och Nina som var min arbetspartner då pratade ofta och mycket om det. Det kanske är ett bra tips, att prata om det med andra kvinnor (och män). Det är svårt att ryta ifrån jämt, speciellt när det är ens chefer och man är där på ett visum och kan få kicken från en dag till en annan. Tjejer måste som det ser ut nu, iaf enligt min egen upplevelse, prestera mer och jobba hårdare innan de når upp till samma respekt som killarna i samma ålder. Det suger. När någon vill förminska med klapp eller kommentar kan man fråga ”hur menar du nu?”, det tycke jag funkade, för då blir de medvetna om sin handling. En gång sa jag i ett stormöte när en man fällde en sexistisk kommentar att ”nu för du väl bannemig skärpa dig, tror du seriöst att världen ser ut så?”. Då kände jag att det var enklare att vara helt frank, för att man har flera arbetskollegor runt omkring sig så historien kan inte vridas på i efterhand. Försök ta plats i möten och förbered dig och tala lugnt, det är respektingivande. Trist att vi ska leva i en sådan här värld, men vi får göra vårt bästa för att försöka parera den. Lycka till. kram.

Vad har du för kameraväska?har du några fina kameraväskor att rekommendera? Tycker det är så svårt!
Har faktiskt inte kameraväska, hänger den bara runt axeln när jag går ut.

Sandra, eller någon, jag behöver hjälp. För två månader sen dumpade han mig och nu har vi inte pratat på en månad och jag grät senast för en timme sen. Läste gamla brev, sms, tittade på bilder, ville ringa men gjorde det inte, lyssnade på sorglig musik och bara panikgrät över att det är slut. Det skulle ju vara han och jag. Jag har gått igenom breakups förut men det här, näe fy fan, alltså jag vet inte vad jag ska göra. Har börjat umgås med en ny grabb som säger att jag är rolig och smart och snygg, som vill hålla min hand på gatorna och faktiskt vill umgås med mig. Men jag blir liksom inte kär, eller snarare slutar jag inte vara kär i mitt ex. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag försöker verkligen finna det magiska och sprakande i att vara singel och självständig, men det leder mest till att jag är destruktiv vilket liksom inte funkar i längden. Och nästan alla mina nära vänner har lämnat Stockholm över våren. De få nära som är kvar är självklart fina, men dels vän med mitt ex och dels inte helt förstående pga ingen av de har gått igenom något liknande (vi är runt 20 allihopa). Jag vet knappt vad jag vill få fram med den här texten men just nu vill jag mest ha en kram eller två. Jag saknar och älskar honom oändligt mycket. När tar det slut?
Mattis svarade väldigt bra i kommentarsfältet så jag kopierar det direkt här, det är nämligen viktigt att komma ihåg att två månader är liksom 60 dagar, noll tid. Att må bra igen tar oftast mycket längre tid.
Mattis svarar: Fina tjejer. Två månader är tyvärr ingen tid alls. Att laga ett trasigt hjärta tar tid. Att acceptera att det tar tid och att man är ledsen och saknar är en del av processen , så försöka göra det. Läs Sandras inlägg ‘att komma över någon’, det är väldigt fint och bra. Ibland är livet jobbigt oklart och det är ok. Fokusera på och göra sådant som får er och må bra. Gråt när det behövs men le också ibland även om leendet inte når ända in i själen så le ändå. Till slut så gör det nämligen det. Men det tar tid.

Sandra, hur gör man om man slutat tro på kärlek? Om det har gått en hel sommar och en hel höst och nästan en hel vinter sedan han försvann och allt förstördes, när tankarna har gått från ”jag kommer aldrig kunna bli kär igen” till helt enkelt att ”jag VILL aldrig bli kär igen, det är inte värt det, det gör bara ont”. Snälla, är inte ens 20 än och vill inte vara såhär bitter redan.
Det kommer oroa dig inte. Ha roligt med allt annat du gillar tills dess!

Hej du!
Jag har läst din blogg ett bra tag och ramlade in här första gången jag skulle besöka New York. Nu är det dags igen, närmare sagt hela juni och jag tänkte fråga om du har några extra bra tips på kul saker som händer då? Jag har ett minne om någon ”dagsutomhusfest” du varit på? Men kan inte lyckas hitta det inlägget.
Hej! Det står om om dagsfesten och andra bra grejer i min new york-guide. Den finns under ”reseguider” här till höger.

Halloj! Gör du de här collagen i nåt speciellt program eller bara klistrar du in bilderna i inlägget? Får själv inte till de så symmetriska som du får!
Superfina bilder också btw!
Klipper och klistrar i photoshop!

Jag håller på att göra en stor tavelvägg hemma (äntligen – har längtat i så många år)…. och så är jag speciellt förälskad i en av dina bilder – som jag så gärna skulle vilja trycka upp i storbild och rama in.
Så jag hoppas hoppas och frågar, om du kanske kan förstå vilken jag menar och kunna skicka en bild med upplösning jag kan använda…! Den har den perfekta korallfärgen, och jag som i år drömt att få åka till Marrakesh får drömma lite mer intensivt när jag ser den!
Bilden är på ett korallfärgat hus i Marocko (tror jag), du har lagt upp den i ett reseinlägg. Det hänger en matta och ett blått tygstycke över husväggen längst upp, och till höger på väggen är en förträffligt fin trädörr. Åååååh hoppas!!
Menar du den här över? Här får du den i högupplöst storlek isåfall!

Hej Sandra!
Du som verkar ha en sån koll på musik (denna lista är überbäst), har du några bra musiktips som får dig att drömma om paris? Kanske bra peppiga låtar på franska eller sånger om världens finaste stad? För jag ska dit i mars och behöver något att stoppa i öronen för att glömma grå februari. OM du har några tips – tack!!
Jag har faktiskt gjort en fransk spellista en gång i tiden. Här kan du lyssna!

Har du läst boken ”Maken” av Gun-Britt Sundström? Om ja, vad tyckte du om den?
Jag läste den i tonåren och minns att jag tyckte mycket om den. Dock kommer jag nästan inte ihåg någonting av den? Kanske är dags att läsa om den.

Sandra kommer jag överleva att göra slut med honom? jag tror nog att det är rätt beslut. Jag behöver bara någon som säger att jag kommer bli glad igen och inte vara ensam resten av livet.
Du kommer bli glad igen och du kommer inte vara ensam resten av livet.

 

Translation. Read by clicking ”in english” below FAQ.

kokos-och-citronplättar.

I lördags spånade jag fram de här plättarna. Jag hade en burk kokosmjölk hemma och tänkte att det borde man ju göra pannkakor på. Så det gjorde vi. Med en himla massa citron och annat bra i smeten. Här kommer receptet!

Du behöver:
Två ägg
Två rågade deciliter vetemjöl
En och en halv matsked bakpulver
En burk kokosmjölk
En näve kokosflingor
En citron
En dl kolsyrat vatten
Smör (ca två rejäla matskedar) + smör till stekning
En och en halv matsked socker
En nypa salt

Knäck två ägg i en bunke. Smält smöret i en kastrull, häll över smöret i bunken samt sockret. Vispa tills det ser blankt och fint ut. Häll i burken med kokosmjölk och en nypa salt och blanda ihop allt.

Addera vetemjölet och bakpulvret. Riv av skalet på en citron och strössla i tillsammans med en näve kokosflingor.

Häll i ungefär en deciliter kolsyrat vatten + saften av en halv citron. Kolla vad fint och bubbligt det blir. Kolsyrat vatten fluffar till smeten. Vispa igen. Nu är det dags att steka! Bara att klicka i smeten i pannan.
OBS! Vanliga pannkakor steker man ju på hög värme men de här ska stekas på mellanvärme och långsamt bli klara, annars fastnar smeten i pannan. Bakpulvret gör att de reser sig lite a la amerikanska pannkakor så vill man att de ska resa sig ännu mer kan man dubbla mängden bakpulver. Glöm inte att ha mycket smör i pannan.

Klart!

Jag åt mina med socker, citron, honung och färsk basilika.
.

Translation. A recipe of coconut and lemon pancakes.

my weekend in selfies.

Jag tänkte i fredags att jag skulle sammanfatta min helg med att ta selfies med alla jag hängde med. Så här kommer den, min helg genom min mobiltelefon när jag poserar med mina kompisar.

Helgen började med att jag skulle gå ut med Michelle. Vi tänkte äta ute men jag var så sjukt sugen på chicken mcnuggets så jag frågade om vi kunde äta det istället. Inga problem. Här hänger vi på McDonalds.

Vi mötte upp Nina på Grand Escalier och drack rödvin och skålade en massa i och med att jag köpt en lägenhet och så.

Sedan gick jag och Michelle vidare till Nalen.

Vi skulle nämligen se Linnea Henriksson! Här står vi längst fram och sjunger med.

- Snääääälla Linnea ta en selfie med oss

Dagen efter fikade jag med Magnus och Gustav, först på Pärlan och sedan på Nytorget 6. Kolla gulliga killar.

Efteråt gick jag och Gustav på fest i en klädbutik och konstaterade att ljuset inte var så flattering för selfie.

Efter att vi kände oss klara med festen åkte vi till Berns och mötte upp Ea och Mathieu, som vanligtvis bor i Paris. De har fått en liten liten liten bebis! Såååå gullig i sweatshirt med Kate Moss-tryck och leopardsneakers.

Efter Berns tog vi bussen till Nada där Christian och Linn var. Christian bor ju i New York men var här över helgen!

Sista stoppet var en sunkbar på Folkungagatan där vi hängde allihopa tills vi kände att det var dags att gå hem.

På söndagskvällen satt jag i soffan med den hära och såg en katastroffilm som gick på fyran. Och det var min helg.
.

Translation. Please read the captions by clicking in english below FAQ.

och alla frågar ifall jag känner nåt för dig och jag vill svara att jag känner fan allt som går att känna i mig

Såhär såg jag ut i fredags när jag och Michelle var och kollade på Linnea Henriksson. Hon var superbra, så besatt av den här låten från hennes nya album. T-shirten har jag fått av Michelle, den är från T-shirt Store tror jag, scarfen har jag fått av Magnus och kjolen med fuskskinndetaljer på fickorna är från Asos.

Jag har nya skor också som fick invigas! 349 pix på H&M, i tyg med traktorsula. Har hittills klarat två utekvällar utan ont i fötterna, mycket bra betyg.
.

Translation. Friday outfit. T-shirt and scarf are gifts, the skirt with faux leather details is from Asos and the shoes are H&M.