saturday equals <3-food.

Lördag, alltså igår, var en så strålande matdag. Morgonen började med att det hängde nybakat bröd från By the Bakery på vår ytterdörr. Denna lyxen att få nybakat bröd när man vaknar!

Och hur mycket som helst dessutom. Var så stressad över att bli mätt för fort så jag inte skulle få smaka på alla.

Drömmacka.

På kvällen lagade Magnus pork buns till oss. Egenbakat bröd, egenpicklad gurka och allt annat gott.

Har en fin ångkokare numera också, högst nödvändigt när man bor med någon som helst vill äta asiatiskt tjugofyra timmar om dygnet.

Hoisinsås och picklade grejer ihop = allt det bästa med livet.

Blev så gott. Dog. Nästan i alla fall.

.
Translation.
Saturday was the perfect food day. In the morning we had fresh-baked bread for breakfast and for dinner Magnus made pork buns.

saturday in new york.

För ungefär en vecka sedan var det min sista lördag i New York. Christian bestämde sig för att ha stor middag!

Jag kom dit tidigare och hjälpte till att skära grönsaker. Ni kan antagligen gissa rätten.

Fina Aviva var där.

Christian höll ett litet välkomsttal när alla kommit.

Sedan åt vi! Tacos omnom.

Matkö.

Matilda och Christian.

Rasmus x 2!

Till efterrätt åt vi bär med grädde.

<3

Jackie & LP.

Haha asså. Väldigt fint att träffa allihopa en sista gång innan det var dags att resa hem.

Translation.
My last Saturday in New York. Christian had dinner at his house. We were around 25 people eating tacos and drinking beers.

niotillfem – behind the scenes.

Nu är det dags att visa lite mobilbilder igen som jag tagit men inte publicerat någonstans. Från december och januari.

Jag och Michelle hängde en kväll med Jennys lilla hund. Den är som ett gosedjur, nästan inte på riktigt. <3

Min mamma fyllde år och en av hennes bästisar överraskade henne med middag där hon bjöd in mig och mina syskon. Och Milla förstås.

Kan ej sluta vara fascinerad över hur långa mina ögonfransar blivit av fransserum.

Påväg ut på partaj.

En puss <3

Jag och Alexandra på Escaliers toalett.

På hemmafest med den här fantastiska mannen. Jag vet inte exakt vad han klädde ut sig till men jag älskart.

Megadans på Berns.

Fick min bok i sin rätta storlek och var helt fascinerad över hur tjock den blev. Sedan kom jag på att det ska ju tryckas på både fram- och baksida eh. Men ändå! 250 sidor tror jag det blev totalt. Till höger en sida från mitt anteckningsblock, har inte direkt den mest charmerande handstilen.

På promenad med Milla i hennes hatväder: regn och blåst. Hon ville under inga omständigheter röra sig.

De här gulliga på Spy Bar.

Milla på julafton.

Jag och Milla på trötthumör samt en selfie på nyårsafton. Klart slut.

Translation.
Some unpublished photos from my cellphone.

answer to past week’s comments.


Nu har jag varit jättedålig på att svara på kommentarer igen. Förlåt och pardon. Här kommer den senaste veckans frågor i alla fall.

Kommer boken gå att köpa den i en bokaffär?
Självklart. Och låna på biblioteket och sånt.

Hei Sandra!
Leser at du har flyttet rundt om i Stockholm masse i løpet av året og at det er vanskelig å få kontrakt på leilighet. Har lest det samme i andre svenske blogger. Hvorfor er det så vanskelig?
Det finns inte tillräckligt med lägenheter helt enkelt. Stockholm lider av bostadsbrist. Därför är det så vanligt att man flyttar omkring.

vet du om boken kommer til norge? vil lese den!
Den släpps i första hand på svenska förstås (sen får man se om den översätts senare, men hoppas!). Jag vet inte hur det fungerar med frakten på sajterna tyvärr, men jag såg att någon i kommentarsfältet köpt den på finska adlibris! kram.

Jag vill också ha den, men bor inte i Sverige. Eller har jag missat att den går att beställa utomlands?
Ingen aning hur det funkar med frakten på adlibris och bokus som sagt, det borde stå på respektive sajter! roligt att du vill läsa :)

SANDRA!!! S.O.S
jag & min kompis ska flytta till new york om några veckor, vi är båda 19 och tycker om alkohol. finns det nåt ställe vi kan gå till eller är det helt kört?
De är rätt hårda med legg här tyvärr. Jag vette sjutton alltså.. De leggar ju liksom mig och mina kompisar jämt jämt, till och med på vanliga sunkbarer, och vi är ju runt trettio. Klart det finns ställen, men man får nog testa sig fram.

Hej, är det möjligt att radera sin mejl som är synlig på denna sida från din förra blogg. Inte så lyckat av mig att publicera det för nu får jag en massa spam…. http://metrobloggen.se/niotillfem/tavling2/
Nej tyvärr, har inget inlogg till metrobloggen längre.

Pepp! Blir det bokfest?
Det blir det!

Man har ju hört, och läst, att New York är det ställe i världen där det är mest vägglöss..
Så har du träffat på några när du bodde där eller annars?
Och är det mkt kackerlackor och möss/råttor i husen?
Bed bugs är ett stort problem i New York men jag har inte råkat ut för det, tack och lov. Det verkar vara ett helvete att få bort. Kackerlackor har typ alla, mer eller mindre, det spelar liksom ingen roll hur man bor. Men de dyker främst upp på sommaren när det är som varmast, och om man inte håller rent. Jag hade allt allt allt i kylskåpet, knäckebröd, te, kryddor allt, för att minska att de skulle ta sig in hos mig. Möss har jag haft ganska många kompisar som haft, men jag har sluppit undan. Det är ju en rätt smutsig stad det här, och det kanske låter lite läskigt, men man vänjer sig faktiskt.

Vad hette det asiatisk/mexikanska stället?
Suzume hette det!

finis! hur föredrar du kaffet: svart, latte, cappuchino? har lite svårt att placera dig i kaffedrickarsläktet, men gissar med en liten skvätt mjölk? lördagspuss.
Bryggkaffe med mjölk tack! :)

Hur sjutton finansierar man en utbildning på Berghs? Det är ju bautadyrt. Hört att man kan söka stipendier, men det blir ändå väldigt kostsamt. Skulle kännas segt att behöva jobba och spara massa, massa för att ha råd… Buhu.
Stipendier, banklån och csn är några av vägarna. Det är dyrt ja, men jag tycker också att man märkte att de som tog lån verkligen verkligen ville gå på skolan, vilket gjorde att de satsade som sjutton och därigenom faktiskt kom därifrån med flotta drömjobb. Men absolut, det är himla mycket pengar.

Har du någon gång tidigare skickat in ett annat bokmanus och fått nej? Eller finns det andra tillfällen i livet då du har fått ett nej och hur hanterade du det i så fall? För alla oss som kanske lätt blir lite modstulna, hur tappar man inte motivationen liksom?
Jag skickade in ett gäng dikter när jag var typ arton år till ett gäng förlag. Poesi är ju inte direkt den största chansen att få utgivet, och nu såhär i efterhand var det ju inte så jättebra heller eh. Men jag minns det mer som att när refuseringsbreven kom så tänkte jag mer ”jaha, not surprised, men nu har jag vågat i alla fall”. Så mycket skit och skräp som kommer hända en i livet så man måste på något vis orka resa sig och skaffa lite skinn på näsan, livet blir så himla mycket roligare då. Det är så oerhört liten chans att bli utgiven, typ några promille, så man är ju verkligen med en himla stor skara folk om man blir refuserad tänker jag. Motivation går verkligen upp och ner men brinner man för något måste man bara våga satsa på det tror jag.

Hej fina Sandra! Har en liten fråga, hur lyckas du riktigt kombinera rökning med träning? Minns att du brukade springa mycket och långt men huuuuuuuuuur??
Har inget problem med det faktiskt! Kan springa långt även om jag röker lite ibland. Kanske i och för sig skulle kunna springa längre om jag inte gjorde det..

Mathieus flickvän? Gifte sig inte han med en av dina vänner nyss eller har jag blandat ihop honom med nån annan?
Haha det här är så knäppt att så många blandar ihop dom två. Alltså det finns två Mathieu i mitt liv. Mathieu, som bor i New York och som jag jobbat med och är en av mina nära vänner. Och så är min kompis Ea gift med en fransos som heter Mathieu. De har inget med varandra att göra :)

Hej Sandra!
Jag har en fråga till dig. Är det slut när en börjar tänka på andra killar? Typ när en ser en snygg kille på stan och en ba ”shit, honom vill jag ju knulla”, fast ens pojkvän håller en hårt i handen.
Jag vet inte vad jag ska göra. Läste din text om att göra slut och kände igen mig så idiotiskt mycket i det där med myggbettet som kliar. Känner att jag tänker för mycket på om vi verkligen gör varandra lyckliga. Och om vi faktiskt gjorde varandra lyckliga skulle en ju inte behöva fundera så mycket över det?! Hjälp mig.
SJÄLVKLART är det inte slut när du tycker andra killar är heta. Det finns så mycket heta män därute, vad ska man göra annars än att titta? Och det är ju helt ologiskt att man ska vara ihop med någon i många år och bara se den personen? Man kommer ju fortfarande tycka andra är vackra. Däremot om det kanske är många olika faktorer – typ du vill ligga med andra, men inte honom, du crushar i folk på jobbet men känner ingen fjärilar när han ligger bredvid osv osv, då kanske man ska börja fundera lite på varför det är så. Det kan verkligen bara vara faser som går över, men om det varit så en lång tid liksom. Annars tycker jag du ska fortsätta spana in snygga killar på stan. puss!

det här kanske är lite fel inlägg att fråga något sånt här på men jag kör ändå. du har ju skrivit en bok och jag har fått uppfattningen att ditt skrivande inte är i det mest ”klassiska” laget; alltså superstrikt med kronologisk ordning, mycket dialog, tempus osv. jag skriver också. har alltid trott väldigt mycket på mitt eget skrivande och tyckt jag är bäst men under hösten började en skrivandekurs (går sista året i gymnasiet) där vi skulle skriva en novell. jag förkortade en novell jag jobbar på, min bebis, mitt mästerverk som jag älskar av hela mitt hjärta. som jag tänkt ska erövra ungdomars hjärtan. men det enda min (obs, medelålderskvinna) lärare hade att säga var negativt. att det inte var skrivet i kronologisk ordning, att det var samma tempo igenom stora delar av texten och så vidare. det här känns så fruktansvärt konstigt då jag älskar den och alla jag låtit läsa den och tvingat vara brutalt ärliga har i princip bara sagt bra saker. visst har de också haft kritik att komma med med inte av samma sort. det jag vill komma fram till är, kan det vara så att man suger för att ens novell inte är ”korrekt” upplagd? eller ska man tänka att man ska skapa ett nytt sorts skrivande och bara lita på sig själv och verkligen inte bry sig om vad en 40årig lärare tycker? de som jag låtit läsa den är ungdomar och de har älskat den. kan det vara en generationsfråga? nu blev det lite flummigt här. har du tvivlat på ditt skrivande mycket? puss
Hej och grattis till att ha skrivit något du är nöjd med och tycker om! Bara en sådan sak är ju fantastiskt. Självklart är det så att allt inte står och faller med en enda person som tycker något. Det säger ju sig självt, trots att det är din lärare. Men eftersom du faktiskt stannat upp och börjat fundera kanske du ska testa några av lärarens idéer? Alltså för dig själv och ingen annan. Ibland kan ju någon komma med in-put man inte alls var beredd på, och sedan när man provar så funkade det ännu bättre. Du kan ju även förklara det här du skrev till mig till henne, så kanske hon kan förklara lite bättre vad hon tänkte på? lycka till! ps. sen vill jag också säga att jag tvivlar på mitt skrivande minst en gång om dagen, ibland tio. Jag skäms och hatar varenda bokstav alltså minst var tjugofjärde timme. Så att tvivla på sig själv är inget ovanligt, utan kommer och går för de flesta som skriver tror jag.

Du skriver mycket om kärlek men jag undrar om du någonsin tar första initiativet till att visa killen att du gillar honom? Vore verkligen väldigt fint om du kunde skriva om detta. Jag tror aldrig killen kommer våga säga något först i mitt fall så alla goda tips skulle betyda mycket!
Hej! Jag har skrivit om det här några gånger men så här tänker jag: killen är lika nervös. Så om man känner att det här blir ju ingenting alls av nåt, då får man nog bara chansa och hoppa. En sak som jag lärt mig hittills i livet är att gud vad enklare man kommer över någon om man vågar visa att man gillar den och gud vad man ångrar sig efteråt när man inte vågade. Internet kan vi tacka livet för, har ju gjort allt så mycket enklare. Adda och säg hej! Prata lite, dela intressen, var trevlig med överspamma inte (det gillar ingen). Fråga vad hen ska hitta på i helgen! Visa att du vill träffas. Jag vet inte om det behöver vara svårare än så. Förstår att det är läskigt men man blir modigare med åren och har man vågat en gång så märker man att det egentligen inte är så himla farligt, snarare tvärtom.

 

 

photo source.