tomatsoppa i love you but you’re bringing me down.

Jag ber om ursäkt om jag överbloggar tomatsoppa men what to do när det är så xzmqptwGOTT, kan varieras i all oändlighet och inte kostar mer än några kronor per portion. I förrgår lagade jag en med lammkorv och fetost.

Två burkar tomater. OBS på att det är körsbärstomater. Gör soppan femhundra gånger godare.

Först steka gullök och en hel chili i kastrullen med olivlja. Sedan i med tomatsoppeburkarna och plus 3 dl vatten.

Två och en halv buljongtärning (jag använder hönsbuljong) ska i. Sedan stekte jag en lammkorv i stekpanna. Kan man ju förstås hoppa om man inte vill äta kött men nu hade jag den hemma.


I med en rejäl klick matyoghurt, salta och peppra och bränn på med kryddor du har hemma. Vitlökskrydda är ju exempelvis förjäkla gott. Jag kokade även pasta i en annan kastrull.

Servera med rigatoni, strösslad fetaost och en sked matyoghurt. ät upp. <3
.
Och ursäkta alla mobilbilder men jag är sååå trött på mitt trasiga objektiv som dessutom sitter FAST i kamerahuset. Måste lösa.

Gamla tomatsopperecept:
Tomatsoppa med kapris

Tomatsoppa med yoghurt.

Tomatsoppa med körsbärstomater och valnötter

Tomatsoppa med fjärilar och chorizo.

Translation. Tomato soup in my HEART.

the blogs i read. an update.

Nu har jag uppdaterat min lista med bloggar jag läser (som ni alltid hittar i högra ramen under FAQ). Jag har även kirrat så alla bloggadresser är rätt och raderat de bloggar som inte finns längre. Här är de jag har uppdaterat med, håll i hatten,

iekw

Iekw.
Ida bor i Sundsvall och är mamma till typ världens sötaste lilla S. Hon pluggar just nu till lärare (tror jag? annars får ni rätta mig) och tar sjukt fina mobilbilder.

linn

Linn Wiberg.
Eminenta Linn bor i London tillsammans med sin pojkvän Daniel. Hon bloggar om suddiga utekvällar, saker hon blir arg på och annat vettigt. Drack öl med Linn när jag var i New York och tyckte så oerhört mycket om henne.

flora

Flora Wiström.
Flora har ni säkert koll på, men jag upptäckte att hon inte fanns med bland blogglänkarna. Flora skriver om sin vardag tillsammans med sin pojkvän Felix, om skrivardrömmar och saker hon inspireras av.

makingm

Making Magique.
Amerikanska i Paris som skriver och fotografer och klär sig fint och pastelligt.

mariap

Maria Pizzeria.
Stylist i London med My Little Pony-hår och den bästa av attityder.

ohjoy

Oh Joy.
Joy är en grafisk designer som bloggar om inredning, god mat och tipsar om platser hon tycker om. Fotografier man blir glad av och har en så sjukt gullig unge.

saraolivia

Sara Olivia.
Norska bosatt i Berlin som dras till det som är vackert, sirligt och med svärta. En blogg att drömma sig bort i.

theresmore

There’s more to life than books you know.
Älskar denna bloggen! Någon publicerar bilder från sina mammas fotoalbum kombinerat med gamla historier från den tiden. Så inspirerande.

wilderness

Wilderness.
Sara syr kläder att dö för, är störtförälskad i sin pojkvän och fotograferar mat som om hon inte gjort något annat.
.

Translation. New blogs I updated the post ”the blogs I read” with.

answers to past week’s comments.

hej fina sandra nu kommer jag ju lite i efterhand här men jag tänkte fråga, om jag inte minns helt fel så har du en snövit-klistermärkes-grej (?) på din dator, där vid äpplet liksom. Vart får man tag i den? Så fin!!!
Detta måste vara en av frågorna jag svarar på absolut oftast. ;) Det finns på Etsy, sök på typ ”mac decal snow white” så hittar du!

Ok väldigt random att fråga detta på det här inlägget men: klickade in mig på länken med Yale och de resor du gjorde när du bodde i nyc och tänkte bara fråga vilka områden du besökte i LA? Har nämligen också alltid trott att LA är hemskt men så kom en kompis hem och visade faaaantastiska bilder därifrån så nu vill jag bara åka. Kram
Jag har varit i LA ett gäng gånger så det bästa är om söker på bloggen på ”Los Angeles” eller ”LA” så hamnar du bland dom inläggen. Jag skriver alltid ut vad ställena jag besöker heter så man lätt ska kunna googla upp om man vill besöka. Min favoritdelar var Silverlake, Los Feliz och Venice.

För lite mer än ett år sedan slutade jag ligga med honom, han som jag aldrig riktigt visst vad det var med. Under ett års tid träffades vi från och till, somnade med armar och ben ihop trasslade och fast det inte var något seriöst så pussade han mig när han trodde att jag sov. Förra veckan frågade jag honom vad vi var och han svarade. Han svarade faktiskt. Det tog mig ett år att fråga, ett år. Nu känner jag mig bara tom, helt tom. Han gav mig ett fint svar, det var inte det som var felet, jag bara känner en tomhet. Hur länge ska man låta sig påverkas av människor? Hur lång tid tar det innan han slutar rubba min värld? Hur slutar man vara så jäkla feg?
Jag blir osäker på problemet eftersom jag inte vet vad han svarade. Men jag antar att du menar att han inte ville helt enkelt. Jag säger bara, way to go att du frågade och till slut tog reda på vad allt var. Det är första steget att gå vidare i sådant fall. När man vet är det SÅ mycket enklare att reda ut sina trasiga delar och komma ut som en starkare person. Även om det kan ta lite tid ibland. Och du är ju inte alls feg, tvärtom!

Kan du inte uppdatera vilka bloggar du läser? Hade varit så himla fint!
Absolut, har skrivit en uppdatering till det inlägget som jag nu tappat bort på datorn. Måste gå på skattjakt.

Hur gammal är din kille? (Om man får vara så fräck och fråga) Han ser lite ut som en toyboy och det är ju bara fint
Haha :) Han är 25 år men fyller 26 om en vecka. Så han är tre år yngre helt enkelt.

Snälla har du några tips på bra ställen i San Francisco?
Har bara varit i San Fransisco en helg. Men här, här och här är de tre inläggen!

Hur kommer det sig att du inte svarar på det de dundrande konmentarerna efter frisk@fri- inlägget? Eller har jag missat något?
Jag gjorde det flera gånger. Bland annat två gånger i detta inlägg exempelvis.

Hej Sandra! Du svarar så klokt på frågor angående kärlek och jag har en jobbig en som jag behöver ett svar på. Jag blev våldtagen i somras (bara ordet får mig att rysa) och jag har liksom försökt förtränga det för jag kan ju inte gå runt och vara ledsen hela tiden. Men nu har jag hittat en kille som ger mig tusentals fjärilar i magen och jag vill så gärna ha sex med honom, men jag vågar inte. Rädslan för vilka minnen det kommer framkalla gör att jag ryggar tillbaka. Har du någon lösning? Vill ju så gärna.
Jag tycker Charlotte i kommentarsfältet under det du skrev formulerade sig fantastiskt bra,
Charlotte svarar:
Kära R, så ledsen att höra att du blev våldtagen. Detta har inte hänt mig, så jag kan omöjligt veta hur du känner just nu, men jag kan sympatisera och försöka förstå. Det viktigaste att försöka komma ihåg tror jag, är att detta definierar inte dig som person. Detta är något som hände dig, och du kan ta dig igenom det. Jag tror det bästa du kan göra är att prata med någon. Terapi kan vara ett utmärkt sätt att gå igenom dina känslor och försöka gå vidare och få hjälp med hur du kan göra det. Jag vet inte exakt hur det fungerar i Sverige, men det kan vara bäst att kanske gå till din läkare och be att få en remiss till en psykolog?
Jag tror dessutom att många kanske förväntar sig att efter våldtäkt kommer sex inte vara fint längre, att det inte kommer kännas likadant, att man kommer få flashabacks etc. Det är många som har problem med detta givetvis, men jag tror också att du kanske finner att du inte känner ett samband mellan att sex och detta hemska som hände dig. Sex är något du själv bestämmer att du vill ha, och eftersom du säger att du s gärna vill ha sex med honom, att du känner denna underbara begäran för honom – så kanske du finner att det blir hur fint som helst! 
Men det är nog bäst att prata med någon om detta först om du inte redan gör det. Jag tror det kommer hjälpa dig enormt. Jag hoppas allt går bra, och jag hoppas du får ha underbart sex med pojken som ger dig fjärilar det är ju så livet ska vara! Massor med kramar till dig!

Är det en ny idé du och Elsa skriver på? Blir nyfiken
Jag och Elsa jobbade på egna grejer och sedan gjorde vi en liten sak ihop som jag kan säga sen när den är helt bestämd. Det jag själv skrev på under veckan var en krönika, ett debutantporträtt (Svensk bokhandel ger ut en katalog varje år med årets böcker och då får ett gäng debutanter skriva varsin text om sig själv i den), samt en novell för Brevnoveller.

En fråga av ren nyfikenhet, hur finansierar du alla resor och vardagslyxgrejer hela tiden? Du verkar ha ett fantastiskt spännande liv, hur har du råd?
Jag jobbar helt enkelt. Jag driver ju mitt eget aktiebolag Sandra Beijer AB där mina pengar för blogg och frilans och författarbokpengar och sånt ramlar in. Nu har jag anställt mig själv på ett knäppt sätt så jag kan ta ut lön varje månad.

Åh vart har du hittat denne vackre man??
Han stod framför mig en februarinatt på Kåken bara. De gömmer sig lite här och där, de vackra männen.

Det känns som om du är väldigt rastlös, tröttnar lätt och blir missnöjd?
I efterhand har ju både du och Nina Åkestam bloggat om att ni inte trivdes alls på någon av de två reklambyråerna ni var på i NYC, att ingenting av det ni gjorde kom i produktion. Hade det också med återvändandet till Sverige att göra?
Och våren i Paris kändes delvis, förutom alla kompis- och festbilder, som om det inte blev som du hade föreställt dig, var det så? Dåligt vårväder, slemmiga killar, förstod inte språket etc.
Det stämmer nog att jag är rastlös. Jag har mycket energi, vill ofta göra saker och längtar efter äventyr som får livet att skakas om. Missnöjd däremot ser jag mig inte som alls, är ganska säker på att ingen runt omkring mig gör det heller. Är så himla tacksam och pepp på allt jag får uppleva och tar mig mod att uppleva i livet (wow vad det där lät som om jag var 85 år, men ni fattar).
Jag älskade älskade New York och tycker det framgick ganska så tydligt. Och ja, det stämmer att man efter ett tag på en byrå i New York blir trött och arg, för att det inte alls är som i Sverige där man får en större makt över sina projekt och producerar mer. Det var frustrerande. Ännu mer frustrerande när de förväntade sig att man skulle jobba helg jämt och ständigt. När jag sa upp mig slutade ju mitt arbetsvisum att gälla i USA så jag var helt tvungen att flytta hem. Men eftersom jag inte var redo för Stockholm än tänkte jag att tre månader i Paris kunde vara något.
Paris var fantastiskt och jag hade roligt med alla dessa nya och gamla vänner jag hängde med. Däremot träffade jag en viss person i Stockholm tre dagar innan jag skulle åka dit och blev helt enkelt alldeles head over heels av honom. Det gjorde att jag längtade en del, och kanske också förklarar varför jag hängde i Stockholm ganska mycket under den våren, även fast jag bara skulle vara i Paris i tre månader.
.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

girl of my dreams.

Lula nummer 17 är ute i butikerna just nu och den var så himla extrabra så jag tycker vi tar en titt.

På contributors-sidan har medarbetarna fått berätta sina favoritcitat från böcker. Det gillar vi ju förstås.

Låååång intervju med coolaste Jemima Kirke. Det är dessutom hennes bästis som intervjuar henne så samtalet blev så fint.

Alexa Chung har ju precis gett ut en bok (som förövrigt verkar megadrömmig) och hon delar med sig av ett par sidor från den.

Tycker så mycket om deras modefotografi som oftast känns som det eftersträvar något poetiskt istället för att sälja kläder.

Fantastisk intervju med 92-åriga stilikonen Ilona Royce Smithkin där hon får sammanfatta sitt liv på en sida.

Omslagspersonen Zoe Kazan (skådespelerska och manusförfattare och har bl.a gjort Ruby Sparks) intervjuas av sin mamma, kompis och pojkvän. Älskar frågorna hennes pojkvän ställer.

De har gjort en lång artikel om nedlagda feministiska magasin. Någon svensk tidning borde göra detta och ta upp typ Darling (<3), Pop och Bibel.

Iväg och läs med er vetja.
.

Translation. Love the latest issue of Lula. So many interesting interviews and stories about and of great women.

tuesday in cap d’antibes.

I tisdags vaknade jag och Elsa och åt den här storslagna frukosten. Grekisk yoghurt med blåbär, torkade aprikoser, honung och valnötter.

Och te gjort på goda teblad från trädgården.

På med Monaco-hatten.

Och så tog vi en promenad till affären och handlade mat för veckan.

Några av våra nyinköpta ingredienser gjorde vi lunch av lite senare. Det blev bruschetta. Alltså mozzarellan är så god i detta landet.

Resten av efter middagen satt vi och jobbade och när det blev kväll begav vi oss till Juan Les Pins. Här är Elsa utanför F. Scott Fitzgeralds gamla hem.

Fröken in foto-action.

Juan Les Pins var alldeles folktomt till skillnad från de stimmiga sommarnätterna.

Hej från ett lite regnigt Rivieran.

Vi satte oss på en knäpp bar och beställde lika knäppa drinkar. Elsas drinkgubbe.

Och min drinkfågel.

Vi valde en skaldjursrestaurang för middag och beställde in en liten flaska rosé.

Lägg av vad god skaldjurspastan var alltså.

Och vid elva traskade vi hem och somnade direkt.
.

Translation. Tuesday in Cap d’Antibes. During the day we took a quick walk to the supermarket and bought food for the rest of the week. We made bruschetta för lunch and during the evening we walked to Juan les Pins, drank colorful drinks and had sea food pasta.