Livsstil

toulouse → carcassonne → andorra.

Jag är ju som sagt i Andorra och åker skidor den här veckan ni vet och här kommer en liten uppdatering, närmare bestämt från min söndag. Vi landade i Toulouse sent lördag natt och körde sedan bil till Andorra dagen därpå. Så söndagen blev mer roadtrip än skidåkning. Häng med vetja.

Förmiddagen började med en promenad i den gamla delen av Toulouse.

Det var så himla fint ljus, vår deluxe.

Hej från någon gammal bro!

Vid tolvsnåret bar det iväg med bil till Andorra. Men först gjorde vi ett pitstop i staden Carcassonne som ska vara Europas mest välbehållna medeltida stad.

De hade ett Disney-slott.

Denna människan: älskar gamla grejor.

Vi lokaliserade en uteservering innanför slottets murar.

Vinlunch.


Efter lunch turistade jag loss på godis.

Och tog hej-jag-är-vid-ett-Disney-slott-bild.

Sedan bar det av mot snön.

Och så var vi framme i Andorra. Såhär ser denna lilla bergsstad ut där jag hänger den här veckan.

Och det här blev mina slottsfynd, fem klubbor med smak av banan, melon, sockervadd, passion och citron.
.

Translation. As you might know I’m in Andorra this week skiing. To get here we drove from Toulouse last Sunday and did a pitstop at the old city Carcassonne for lunch. Here’s what that day looked like.

sandra

Inspiration

6 things i like. monday.

A Pixar Artist Drew Classic R-Rated Film Scenes And Turned Them Into A “Children’s” Book.

Frågor och svar om skrivarkursen.
Flora skriver om sin skrivarkurs och jag tyckte den lät så himla mysig.

Mung bean stew on a budget
Massa bra tips om hur man kan äta mycket grönt och mindre snabbmat även om man inte har så mycket pengar.

intervju
Jag blev intervjuad om New York av en turkisk tidning som heter Match-Up Mag. Fick skriva ner svaren själv för hand. Här är resultatet!

 

tribe

Stunning Portraits Of The World’s Remotest Tribes Before They Pass Away.
wow wow wow.

ryan

Kissing Ryan.
För det är ju varje människas dröm obs.

sandra

Krönika

om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på manhattan inte handlar om.

fp

Jag har skrivit ännu ett författarporträtt i samband med mitt boksläpp, denna gång för Sveriges Bibliotekstjänst. De ville att jag skulle skriva om min bok och mitt skrivande och då blev det såhär:


Jag sitter på ett kontor, i ett annat land, på en annan sida av Atlanten än där jag växte upp. Det är januari tvåtusentolv och vi ska göra en stor reklamkampanj för ett känt ölmärke. Belopp på miljoner med dollar och löften om stora flådiga reklamfilmer och digitala kampanjer. Jag borde vara glad. Jag jobbar som kreatör på en av Amerikas bästa reklambyråer, varje fredag dricker vi öl och poppar popcorn och vi sitter i ett öppet landskap där de högsta cheferna hälsar på mig varje morgon. För en månad sedan fick jag en julbonus på en siffra jag knappt vågar uttala högt. Jag borde vara glad, lycklig och nöjd. Men det är jag inte. Trots att New York breder ut sig utanför mitt kontorsfönster vill jag inte jobba här något mer. Nej. Jag vill ju skriva klart den där historien. Den som kliar i vener och blodkärl och bakom ett och annat organ.

En dag – på ett av de där långa mötena som aldrig tar slut för att amerikaner ska vara så oerhört trevliga mot varandra och låta alla tala till punkt – ser jag mina fingrar öppna anteckningsappen på mobilen och börja skriva. Meterlånga anteckningar blir det efter några veckor. Jag måste skriva av dem till datorn, dela upp i kapitel och ett par månader senare räknar jag det till över hundratusen tecken. Jag skickar alltihop med mail till ett förlag. Skriver ursäktande att om det här kanske kan vara något, kanske inte, men jag kan skriva mer om ni vill.

Får ett svar veckan därpå:

Ja. Skriv mer. Skriv klart, vi vill läsa.

Det går ett helt år till. En januarimorgon tvåtusentretton bokar jag ett möte med mina amerikanska chefer. Jag säger upp mig. Trots ännu en julbonus, trots att det där fina ölmärket verkar vilja förverkliga vår idé till sist.

- Why? frågar de.

- För att förlaget vill ge ut den, svarar jag. Jag tror jag nog måste skriva sådant här nu istället för annonsrubriker.

Det går ännu ett år. Nu kommer boken ut. Nu publiceras den där saken, den som handlar om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på Manhattan inte handlar om. Nej, den handlar om att vara femton år och livrädd. Om hemmafester och hångel i garderober. Om att bli av med oskulder och annat. Om att fråga förbipasserande på gatan om de kan köpa ut öl och att frysa nästan jämt men ändå glömma sina vantar hemma. Men mest av allt handlar den om kärlek.

Boken finns som sagt att förköpa på adlibris och bokus.

sandra

Livsstil

jamen då åker jag till andorra idag.

Men hallå nu åker jag iväg till ANDORRA. Ett land i Europa jag aldrig tidigare varit i (var till och med tvungen att googla upp om det ens var ett land för några veckor sen eh..). Här ska jag stanna en hel vecka och åka skidor med min pojkvän och hans familj.

Jag är nervös av två anledningar:
1. Har inte åkt skidor på många många år, och det där med carvingskidor som är det som alla åker på sedan hundra år tillbaka har jag bara provat på i två dagar och minns mest att jag gjorde fel.
2. Känner ingen jag ska resa med förutom Magnus. Oj oj hur ska detta gå, måste vara mitt trevligaste och älskvärdaste jag i dagarna sju.

Jag har förresten efter mycket betänketid bestämt mig för att ha hjälm. Inte haft hjälm i skidbacke sedan jag var cirka tio år men tror jag är för nervig och räddis nu när jag typ glömt bort hur man åker att det nog är lika bra. Hittade denna på mina föräldrars vind och kände direkt att hjälm kanske ändå var helt okej ändå. Jag ser ju oerhört snabb ut.
Det med snabbhet är dock en lögn, är långsammast i skidbacken av alla jag vet om efter att jag krossade armbågen en gång när jag var 17 och skulle åka offpist och stajla. Sedan dess: livrädd för minsta isfläck.

Okej nu åker jag. Hoppas internet finns. Då hörs vi därifrån. Har i alla fall tidsinställt några inlägg för säkerhetsskull.

Känner mig förövrigt som Olivia Newton-John i mina skidbyxor.

Mot Andorra ————–>

 

Translation. I’m off to go skiing in Andorra with my boyfriend and his family.

sandra

Inspiration

i like wearing lipstick because you leave marks on literally everything omg. kiss a boy’s cheek? my boy now.


Avslutar den här vardagsveckan med det allra sista knippet av era favoritcitat, ett par fantastiska kvar som jag tycker ni ska läsa för att göra den här helt sinnessjukt slaskiga februaridagen lite mer glittrande.
.

Det finns en massa romaner som handlar om kvinnor som går omkring och älskar en man i tjugo-trettio år, utan något egentligt hopp om att någonsin få honom. De lider så stilla och ihärdigt och jag bestämde mig för att bli en sådan kvinna. Jag skulle lära mig att leva med min längtan och bli sådär blek, stark och vacker. Om tio år skulle han ha två små söta barn och bo i en tjusig villa och då ska jag sitta på hans altan och erbjuda mig att vara barnvakt och tvätta hans kläder, bara för att i smyg få stryka med handen över hans använda skjortor.

- Katarina Von Bredow


I’m drowning, and you’re standing three feet away screaming ”learn how to swim”.

– c.j.

A poem begins with a lump in the throat.
— Robert Frost


Why do people have to be this lonely? What’s the point of it all? Millions of people in this world, all of them yearning, looking to others to satisfy them, yet isolating themselves. Why? Was the earth put here just to nourish human loneliness?

- ur Sputnik sweetheart av Haruki Murakami


I miss that world where Stalingrad is not a former name of a Soviet city

but some distant metro station
Where Shakespeare is not a British writer
but a second hand book store
Where Luxembourg is not a small European country
but a park where we used to go jogging
And where Maison pour des étudiants suédois
is a place where we had pickled herring
– en bloggläsares pappa


i like wearing lipstick because you leave marks on literally everything omg. kiss a boy’s cheek? my boy now. drink out of a cup? my cup forever. don’t even think about having coffee out of that thing. it’s like marking your territory

- okänd.


Att prata med honom känns som att drunkna i ljummet vatten.

- ur Den andre Will Grayson av John Green & David Levithan


Leaving is not enough. You must stay gone. Train your heart like a dog. Change the locks even on the house he’s never visited. You lucky, lucky girl. You have an apartment just your size. A bathtub full of tea. A heart the size of Arizona, but not nearly so arid. Don’t wish away your cracked past, your crooked toes, your problems are papier mache puppets you made or bought because the vendor at the market was so compelling you just had to have them. You had to have him. And you did. And now you pull down the bridge between your houses, you make him call before he visits, you take a lover for granted, you take a lover who looks at you like maybe you are magic. Make the first bottle you consume in this place a relic. Place it on whatever altar you fashion with a knife and five cranberries. Don’t lose too much weight. Stupid girls are always trying to disappear as revenge. And you are not stupid. You loved a man with more hands than a parade of beggars, and here you stand. Heart like a four-poster bed. Heart like a canvas. Heart leaking something so strong they can smell it in the street.
– Frida Kahlo

pic source.

Translation. The last batch of your favorite quotes from this post.

sandra
Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem