Livsstil

nina’s birthday.

I fredags var det inte bara vilken vanliga himla fredag som helst, utan det var Ninas 30årsdag! Mycket stort. Jag började kvällen med att hälsa på i Ninas och hennes pojkvän Antons hotellrum för att ge bort present och dricka cava.

Nina fick en låda av mig med tre olika bra grejer: en mjuk&fin tröja, en diktsamling av Tomas Tranströmer samt ett doftljus som luktade precis som det gör inne på Colette i Paris.

Vid halvåtta gick vi till Schillers för att äta middag.

Födelsedagsdrinkar i baren när vi väntade på att alla skulle komma.

Och så fick vi sätta oss vid vårt långbord för åtta bra personer.

Jag fick finplats bredvid Marie.

Fabian och Liza.

Middag! Moule bland annat.

Vid midnatt var det dags att gå vidare. Marie snodde med sig ett glas skumpa som färdkost. Smart tänkt.

Vi skulle sjunga karaooooke!

Oj oj oj vad vi sjöng.  Stod på bord och stolar och sjöng (skrek) som att vi skulle dö dagen därpå.

Här kommer en bildkavalkad med sjungande människor:



Så himla kul och så väldigt bra första helg i New York. Hurra för Nina!

 

Translation. It was Nina’s birthday last Friday. We celebrated with drinks and dinner at Schillers and then karaoke all night long.

sandra

Recension

expeditionen, min kärlekshistoria.

En av de finare grejer med att ha ett förlag är att varje gång jag är där på möte får jag plocka med mig vilka böcker jag vill. Som att gå i en bokaffär och bara ”jag tar den där och den där och den där”. Alltså. Drömmen. <33
Hur som helst, förra gången jag var där fick jag den här. Var helt enormt peppad, för jag har hört så mycket bra om boken. Läste ut den på två dagar och även om inte ens halva januari gått är jag helt säker på att jag läst den bästa boken jag kommer att läsa detta år. Tror kanske vid närmare eftertanke att det är en av de bästa böcker jag läst i hela mitt liv.

I juli, år 1897, ger sig Ingenjör Andrées expedition iväg i en vätgasballong mot Nordpolen. Ingen har någonsin lyckats ta sig dit och dessa tre svenska män vill vara de första. Ingen av dem har några större kunskaper om arktiska förhållanden, men det gör ju inget, de ska ju bara passera ovanifrån med en ballong, inte sätta en fot på marken. De har packat champagne, rosa sidenhalsdukar och tjusiga handskar i älgskinn. De blir bejublade i Sverige när de ger sig av och alla tre ser framemot att komma hem som hjältar.
Resan ska ta 6 dagar, men ingen hör något av dem på 33 år.

1930 hittas deras kroppar av en slump på Vitön, en öde ö hundratals mil från Nordpolen. Alla deras dagböcker är intakta. Man läser att de har tvingats nödlanda på isen redan efter tre dagar. I flera månader drar de sin packning (som väger flera hundra kilo) på slädar och försöker ta sig till någon slags fast mark. I oktober når de Vitön och så fort de har stigit i land på ön upphör alla dagboksanteckningar.

I nästan hundra år har forskare försökt klura ut hur de tre männen har dött, men ingen har lyckats. Bea Uusma har studerat expeditionen i femton år och är numera världens främsta expert på ämnet. Den här boken handlar om hennes väg mot att försöka lösa gåtan.

En av de tre männen har Bea kanske mest snöat in på, och det är Nils Strindberg, den yngste i expeditionen. När de reser iväg är han nyförlovad med en Anna och i hans dagbok har han skrivit otaliga brev till henne, hur mycket han saknar henne och vad de ska göra tillsammans när han kommer hem. Det är så fruktansvärt sorgligt.

Ett av breven.

Anna väntar på honom i tio år innan hon till sist ger upp och gifter sig med en amerikan. När hon dör har hon skrivit i sitt testamente att de kan begrava hennes kropp hos sin man, men hennes hjärta, det ska de ge till Nils. Nils bröder lever fortfarande, de åker till Amerika och fraktar hem Annas hjärta i en liten silverkista. I hemlighet gräver de upp Nils grav och placerar hjärtat bredvid hans brända aska.
ALLTSÅ <33

Historien om den här expeditionen är så otroligt ångestfylld. Isen rör sig och även om de går i månader kommer de knappt framåt. De går och går och går. Trots att man vet hur det ska sluta hoppas man så mycket att de kanske ändå överlever just den här gången, just när jag läser boken kanske de får komma hem? Det är som den mest spännande historien, och ännu mer spännande blir det ju när man vet att allt är på riktigt.

Även om det här kanske vid första anblick i bokaffären ser ut som en faktabok är den desto mer som en roman, där vi hoppar mellan artonhundratalet och nutid och Beas jakt på att lösa gåtan vad som egentligen hände på Vitön.  Gudars det är så himla bra. Läs den bara.

 

Translation. I just finished reading the loveliest of books, about a Swedish Arctic balloon expedition. In 1897, three men decides to be the first to reach the North Pole. They go on a voyage with a hydrogen balloon, and the goal is to just pass the pole in the sky and then land in Russia or Canada. The expedition were supposed take 6 days but instead they are gone for 33 years. In 1930 they find their bodies on a desert island hundreds of miles off the North Pole. All of their diaries are still intact.

 

sandra

Livsstil

new york. thursday.

Jag landade i New York sent onsdagskväll, så torsdag var min första riktiga dag i stan. Det var helt strålande sol och ganska många minusgrader.

Jag åt lunch på Tartine, butternutsquashsoppa med champinjoner. Läser även John Green på engelska nu eftersom ni sa att jag absolut måste göra det. Återkommer till den när jag läst klart.

Promenerade runt i vackra West Village och hoppade in i affärer lite då och då för att inte frysa ihjäl. Fast tycker inte kylan gör så mycket när solen lyser så klart.

Fikade med Nina och hennes pojkvän Anton på Café Select, de har det finaste taket i stan.

Såhär pepp över att vara i New York.

Sedan blev det kväll. Jag gick till East Village för att träffa Nina och Anton igen.

Vi åt pork buns på Momofuko Noodle Bar. ALLTSÅ DET ÄR SÅ GOTT.

Sedan slog jetlaggen in vid tiotiden så då fick torsdagen ta slut. Så fint att vara här igen en liten stund.

Translation. My first day in New York. I walked around in Meatpacking District and West Village, had lunch at Tartine and read a book. In the afternoon I met up Nina and her boyfriend at café Select and then we had pork buns for dinner at Momofuko Noodle Bar.

sandra

Krönika

45 nyårslöften.

45

Månadens krönika för Devote är ute idag. Den handlar om 45 saker jag lovar inför 2014. Nyårslöften brukar oftast vara knepiga grejer som skapar mer stress & ångest än vad som egentligen var meningen från början. Börja träna, sluta röka, äta healthy och spara mera.
Därför skrev jag istället en lista på grejer som ska göra mig till en bättre medmänniska, och snällare mot mig själv för den delen också.

Finns här.

.
Translation. New column in Swedish here today. It’s a list with new years resolutions how to be a better person for yourself and the people you meet.

sandra

Livsstil

2013. april – june.

APRIL.
Hela april spenderades i Paris. Jag hängde på uteserveringar med Gustav, Ellen, Ea, Fanny, Kris, Eleonore och många andra bra så mycket det gick. Jag promenerade till Montmartre om vardagarna och satt på wifi-cafeer och jag fick finbesök från New York. I mitten av april hälsade Magnus på mig. Han ringde på min ytterdörr i Saint-Germain klockan tio på kvällen en fredag och jag kände honom knappt och var helt sanslöst nervös. Vi hånglade på kaféer och besökte Versailles. Sedan fick jag virusinfektion i stämbanden och låg helt knockad i sängen och kunde inte prata, äta eller svälja på en vecka. När man precis lärt känna en man gillar är det sista man vill att dregla på hens arm samtidigt som man ligger och gråter i sängen för att det gör så ont i halsen. Men han gick till doktorn och handlade fransk medicin och köpte soppa och pratade med mjuk röst. Det var så himla gulligt. Skrev även mitt års mest delade blogginlägg i april. Det här.

MAY.
Våren ville inte riktigt spricka upp och trots att det snart var sommar fick halsduken följa med varje kväll. Jag följde vädret i Paris, Stockholm, New York och Tokyo och det var lika jäkla kallt överallt. Tvåtusentrettons vår strejkade.
Maj kändes som en lång väntan på att få åka tillbaka till Stockholm samtidigt som det nog var den månaden jag hade allra roligast i Paris. Det tar nog ungefär tre månader att känna sig trygg i en stad och förälska sig helt och fullt i de nya människor man lärt känna. Men ändå så längtigt när man gillar en kille som bor i fel land. Gick hem tidigare från barerna på fredagsnätterna för att få skypa med honom. Samtidigt dansade jag på klubbar, barer och hemmafester (helst i Marais) och åt steak tartare minst en gång i veckan. Det kändes vemodigt att krama adjö mitt lilla paris-crew innan jag åkte hem. Jag landade i Stockholm mitt i natten den sista maj och han mötte mig på gatan utanför sin lägenhet och hjälpte mig in med alla mina resväskor. Och sedan stannade jag där.

JUNE.
Stockholm i juni var ett drömstockholm. Sommaren kom och den kom så himla hårt. Allt var varmt och klorofyllgrönt och somrigt overload. Vi åkte till Michelles landställe en vecka och badade, läste tidningar och gick på loppis, vi bilade till Göteborg och såg Håkan Hellström, vi åkte ut till skärgården och bastade och drack kall öl på en brygga, vi var ute för sent på utomhusklubbar för att solen aldrig gick ner och vi hade picknick varenda dag. Sverige briljerade i juni.

sandra
Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
Glad påsk 💕✨🐣
Arkiv
Twitter @niotillfem