en vecka i december.


I måndags kom Sophy på vårt jobb tillbaka från en semester i Korea. Han hade med sig risgodis till alla, smakade precis som Frosties.


Jag bodde första delen av veckan hemma hos Mia vid Union Square och fick ny promenad till jobbet.


Det var väldigt vackert men ganska jobbigt när det spöregnade.


De har börjat sälja julgranar utanför mitt jobb och de luktar så oändligt gott.


På fredagen fick jag nycklarna till nya lägenheten. Här står jag utanför och glad. Flyttar som sagt in om några dagar!


Jag firade med bentolåda.


I fredags kväll handlade jag och Alexandra goda grejer till middag.


Och så gick vi hem med alla ingredienserna till Andrea och så lagade jag klassikern knullpasta.


Senare på kvällen träffade vi världens sötaste polishäst utanför en bar som tryckte sin mjuka mule mot ens mage när man kliade honom bakom öronen.


På lördagen åt jag och Alexandra frukost på 7A. Eggs benedict och varm choklad.


Sedan gick jag hem till Frida och klippte mig. Här är hennes knäppa katt Pearl.


På söndagen var jag med i ett avsnitt av Stylisterna med Frida och Sofi (sänds någon gång i vår).
.


Och veckan avslutades med tryffelpizza i sängen.
.


My week through my phone. My name is sandrabeijer on instagram.

torsdag fredag lördag.







Det är bara några dagar kvar tills jag flyttar in i mitt nya hem men den här helgen har jag bott hos Alexandra och hennes gulliga lilla katt Sammy. Sammy är adopterad från ett katthem, de hittade honom på gatan med hårtussar avslitna och ett stort sår över ryggen. Men nu bor han hos Alexandra, och stjäl osten på mina mackor och vill sitta i knät mest hela tiden. Nästa vecka flyttar jag in i min lägenhet, det ska bli så himla roligt.
.


I’m still between apartments and this weekend I’ve been staying at Alexandra’s place with her adorable cat Sammy.

ludde, christian, ea och joakim.

Jag frågade för tre dagar sedan vilka av mina vänner ni ville veta mer om, och det var en hel bunt ni var nyfikna på. Här kommer de fyra första: Ludde, Christian, Ea och Joakim.




Ludvig.
Ludde och jag träffades på en fest, blev kompisar och resten är som ni vet historia (här har jag skrivit om det hela). Ludvig är min bästa kompis och också min älskade pojkvän. Här kommer lite egenskaper som gör att jag tycker han är en så utmärkt människa: Han har en fantastisk humor och gör mig alltid glad när jag är ledsen, han flikar alltid in någon rolig kommentar i en konversation och hans facebooksida är ett medley av de roligaste klippen på på internet. Han tar alltid initiativ och är en typisk ledarperson, han är den som springer fram om någon ramlar på gatan, eller hjälper någon som behöver hitta en gata på en karta. Han gör det utan att tänka på det, men det gör att man alltid känner sig trygg runt honom, för man vet att han har koll på läget. Han är väldigt lättroad och skrattar högt åt alla historier jag berättar och lyssnar noggrant noggrant på alla orden. Han minns alltid saker jag berättat som jag glömt bort. Han tycker om djur så mycket, helt klart mer än de flesta. Han klappar alla hundar på gatan, får hjärtont av varenda en av internets kattbilder och har måste-skaffa-husdjur-nu-panik minst en gång i veckan. Han är väldigt social, en av de mest sociala jag känner, vilket jag tycker är en himla bra pojkvänsegenskap eftersom jag också tycker om att prata med okända människor. Ludvig pratar med alla, skrattar högst och tycker om varenda en innan de bevisar motsatsen. Han älskar mat och blir genuint lycklig när han äter något som är gott, man vill alltid laga mat till honom för det känns som att ge honom presenter. Och sedan är han oerhört godhjärtad. Han tar alltid hand om människor och djur, håller alla hemligheter (berättar inte ens för mig) och kramar sina vänner ofta. Jag är alldeles hundra procent säker på att han har gjort mig till en bättre mer vettig person. Och förövrigt älskar jag att han har ett så filmiskt utseende, som att han är plockad från klassikerhyllan i videoaffären. Och så tycker jag så mycket om att han tycker så mycket om mig. Han är så orolig över att jag ska må bra och vara glad och han tar hand om mig som jag vore det viktigaste han vet. Han kramar och pussar mig hela tiden, håller mig hårt i handen och sover så nära mig om natten. När vi är i sammanhang där han vet att jag känner mig nervös eller inte känner någon lämnar han mig inte förrän det känns bra och introducerar mig för alla. Är vi ute och pratar med olika personer kommer han alltid fram till mig med jämna mellanrum och hånglar upp mig, bara för att. Han lyssnar och respekterar vad jag har att säga och han ger mig komplimanger som betyder något på riktigt, som att jag är smart och klok och rolig. Han är liksom stolt över mig och han får mig att känna mig så viktig på så många sätt och det gör mig väldigt lycklig.




Christian.
Christian och jag lärde känna varandra 2005 när vi började  i samma klass på Berghs. Hela första veckan i skolan trodde jag att han var komikern/programledaren Mårten Anderson. Men så var ju alltså inte fallet. Christian är bra på många satt. Han frågar alltid hur man mår, han ser alltid när man har nya kläder och han ger en alltid komplimanger om man är extra festlig. Han pratar extremt högt, hör av sig bara för att fråga hur det är med en, och skickar fina sms med glada gubbar och djur i. Christian är en sådan man kan ringa när världen är åt helvete och även om han efter skolan flyttade utomlands och vi inte började umgås på riktigt igen förrän jag flyttade till New York har vi alltid hållit kontakten. Han var en av de ytterst få människor som jag berättade för att jag skulle försöka flytta till New York och han är en av få jag vänder mig till om jag tycker något är jobbigt i livet. Han är extremt, extremt intresserad av andra människor och frågar alltid miljoner frågor om allt som ingen annan frågar om. Han är expert på att festa och är alltid pepp på att hitta på någonting. Han cyklar överallt, behöver typ aldrig sova och är en riktig tjejtjusare. Framförallt är han oändligt snäll och bryr sig verkligen om sina kompisar. Jag ser honom helt klart som en av mina bästa vänner. Dessutom är han expert på roliga one-liners som får ett helt rum att vrida sig av skratt.




Ea.
Ea klev in i mitt klassrum i gymnasiet tre veckor in på höstterminen i ettan. Jag hade inte riktigt fått någon kompis i klassen. Jag satt längst bak och lyssnade på musik ingen annan lyssnade på, hade konstig hårfärg och ingen Louis Vuitton-väska (det hade samtliga tjejer i min klass, det och rosa polotröjor). Men så kom Ea in i avklippt Dirty Dancing-tröja och jag tror jag aldrig blivit gladare, för jag förstod att vi var av samma typ. Redan efter lektionen tog jag tag i henne och sedan dess var hon min bundis och bästis. Ea och jag tillbringade ettan med att dyrka Jim Morrison och satt på hennes rum och lyssnade på Love Her Madly och rökte cigaretter och dooog över hur snygg han var. Ea och jag skolkade från alla tråkiga lektioner, satt på Cafe String och pratade om pojkar vi var kära i och byggde upp våra liv i framtiden. Ea hade redan bestämt att hon skulle flytta till Frankrike, och så blev det sedan också. Ea var mycket mer avancerad än vad jag var när det gällde pojkar och hjälpte alltid till innan jag skulle på dejt, förklarade att det inte vara så himla knixigt att ligga som man kunde tro och hon lärde mig att dricka rödvin och att sjunga ja må hon leva på franska. Ea är fantastisk på att berätta historier och hennes mimspråk får en alltid att skratta ihjäl sig. Hon sänker alltid rösten sådär mycket att det blir otroligt spännande och hon är så duktig på att ta bort ens ångest när man tycker något är jobbigt. ”men gud oroa dig inte, det där kommer att gå över” skulle Ea säga. Allt känns enklare när man pratat med henne. Ea bor i Frankrike nu och är gift med sin franske pilot, och jag önskar ofta att Paris låg närmare New York.




Joakim.
Joakim och jag lärde känna varandra på ett konfirmationsläger (en mer förklarande historia hittar du här). Vi pratade i telefon varje dag hela nian, flera timmar i sträck. När vi inte pratade i telefon sågs vi, jag sov över hos honom ofta och han tog med mig till alla fester han var bjuden på. Jag har Joakim att tacka för mycket roligt i min tonår för innan han kom in i mitt liv var jag en sån som aldrig blev bjuden på nagonting alls. Jag minns att hans kompisar försökte hångla med mig i början och jag blev så himla förvirrad och nervös för ingen hade velat hångla med mig innan, och Joakim tog mig åt sidan och sa ”förstår du inte att du är söt? du måste förstå att du är det”. Joakim är den som jag ringt först när något hänt i mitt liv. Joakim är en sån som väntar på en när man sätter på sig jackan när alla andra går i förväg. Han är en sån som går fram till personen som varit dum mot en och bara ”du gör inte så mot Sandra.”. Joakim är en sån som kramar en länge, tar en med på de mest knäppa efterfesterna mitt ute i ingenstans och han vill aldrig gå och lägga sig. Han är en sådan som tar en taxi för 300 kronor bara för att åka och hämta en när man står hjärtkrossad och gråter mitt på gatan. Joakim är min topp tre viktigaste person i mitt liv om man ska sammanfatta genom all tid. Det gör ont i hela kroppen av att skriva den här texten. För han är inte i mitt liv på samma sätt längre. Vi hade sönder det tillsammans, jag vet inte när det hände men det hände i små ord i taget och en dag sa vi inte längre vad vi tyckte och tänkte helt öppet till varandra längre. Vår vänskap var inte lika djup och ärlig. Och utan den ärligheten fanns inte så mycket kvar. Vi bråkade något brutalt innan allt bara blev – ingenting. Vi hörs ibland, jag brukar skicka låtar till honom på Spotify för jag vet ju precis vad han tycker om. Jag tänker på honom när jag ser vissa filmer eller läser vissa utdrag i böcker.  När jag träffade honom ute på en klubb i somras kramade jag honom och sa att nu kommer jag aldrig släppa dig nu måste du krama mig resten av kvällen, och han sa okej, då gör vi så. Men livet är inte så. Jag tänker ibland att vi bara har en paus nu. Att vi kommer hitta tillbaka till varandra. Att jag förlorade honom är något av det sorgligaste som hänt i mitt liv.
.


I asked a couple of days ago which of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the first four. Read it by clicking ”in english” below FAQ.

daily outfit. april – june.

vi fortsätter årets olika påklädnader med april till juni.

April.

Den första april såg jag ut såhär i håret.


Mina favoritkläder under april, båda är från h&m.


Mitt hår var så långt att jag kunde sätta upp det i knut. Det kan jag inte nu.


jag matchade påskblommorna med en klänning från asos.


rosett + favoritklänning.


Införskaffade mina älskade palladium-skor. använt så mycket att jag var tvungen att köpa ett nytt par till hösten.

Maj.

I maj var jag grön och gick på zoo.


Hade rymdklänning på en middag.


Införskaffade mina bästa jeffrey campbell-skor. De gick tyvärr sönder sedan, men nu har jag ett par i svart istället.


maj var månaden jag började fylla på med alla mina knytblusar.

Juni

hade långa håret.


sommaren kom och jag var blekare än någonsin.


knuytblus nummer 3.


gick och såg Beirut i spöregn och lånade Ninas regnjacka.


Det bar iväg till Cannes på reklamfestivalen.


Hade ny kjol från Gina Tricot.


Och det var de tre månaderna i kläder!

q&a. part 4.

Del fyra av frågestunden kommer lastat!

Hur kom det sig egentligen att du flyttade till New York?
Du kan läsa om hela den historien här.

Bor din bror i New York nuförtiden? Och vad sysslar han med? Jag brukar ha många frågor om de människor som är liksom i bakgrunden av din blogg. Man ser dem ganska så ofta och blir nyfiken.
Min bror bor i New York och pluggar manusskrivande på New York Film Academy fram till sommaren 2012. Om någon undrar något om mina vänner så kan ni kanske skriva vem så gör jag ett inlägg om de ni undrar över! Har tänkt att jag ska göra en lång lista med alla någon gång men så fort jag börjar får jag totalångest att jag missar någon, men om ni får önska personer känns det bättre, det kanske vore roligt! : )

viktigt jag tänkt på: har du något tips på hur jag hittar ett billigt centralt eget hem i stockholm? hur fick du dina stockholmslägenheter? jag vill ha en nu nu nu
oj vet inte. jättesvårt. alla som jag känner bor antingen i bostadsrätter eller fatt tag i hyresrätter via kontakter. det är fruktansvärt svårt att få tag i en vettig hyresrätt i stockholm. om någon har ett tips får ni gärna kommentera. jag fick tag i min via kontakter.  kram.

min fina lilla lägenhet på norrtullsgatan.

Du säger att du brinner för feminism och jämställdhet, men har du på något sätt uttryckt dig annat än genom att rösta på FI? Det skulle vara jättekul att få höra vad du tycker
Är man feminist så påverkar det samtliga delar av ens liv. Ibland medvetet men ofta säkert helt omedvetet. Som reklamare tycker jag det är en del av uppgiften att inte göra reklam i trötta spår. Jag och Nina skulle aldrig exempelvis skriva filmmanus med klassiskt traditionella könsroller. Snarare tvärtom. Mannen ska stå i köket, ”kärnfamiljen” består av två mammor och inga pappor och vspelande tonåringar är såklart tjejer. När man är feminist ingår det att vara uppmärksam på sina egna mönster och rutiner, ibland glömmer man bort att man gör saker bara för att det ”ska vara så”. Förutom jobbet står jag alltid upp för det jag tror på i diskussioner, umgås inte med folk som har en snedvriden syn på könsroller, skulle aldrig vara ihop med någon som inte är feminist, och jag säger till och tar plats så gott jag bara kan på jobbet. jag undviker filmer och serier där tjejer har skådespelarrollen som ”tjejen”. Skulle inte tipsa om en sådan film på bloggen utan försöker istället tipsa om filmer och serier av kvinnliga regissörer och filmer med starka kvinnliga karaktärer. Jag behandlar tjejer och killar likadant språkmässigt på bloggen (båda är lika fina!), skriver texter som inte är klassiska ”pojken” räddar ”flickan” utan båda är individer och kan vara precis lika trasiga eller starka. Jag tipsar om bloggar med samma synsätt som jag, och skriver om bra och vettiga tjejer jag gillar, jag svarar på hundratals mail från osäkra flickor och försöker skriva saker till dom så att de känner sig starka och förstår att världen inte kommer gå under om de inte får den där killen. Sedan hoppas jag att jag kanske inspirerar någon någonstans att man kan ta sig precis var man vill bara man bestämmer sig för det! Jag jobbar i en mansdominerad bransch i en av de hårdaste städerna i världen och det går! Det går ju för 17 gubbar.

If I see you (which I do sometimes in SoHo) and say hi, will you say hi back? Though every time I see you, you’re chatting with friends and I feel awkward interrupting.
Of course you can! I would love to!

Hejhej! Jag undrar lite om vad du gjorde i London? Bodde du där? Vilket är ditt favoritställe där?
Jag gick andra året på svenska skolan i London och bodde hos en värdfamilj! Mina favoritställen var (det här är dock 10 år sedan) Trash på måndagar, Candybox på onsdagar och After Skool Klub på lördagar.

påväg hem från en klubb en natt i london.

Du skriver väldigt lite om din gymnasietid och London tycker jag, varför?
Hmm kan skriva mer såklart, det var så himla länge sen så det är väl därför jag inte skriver så mycket om det. Det var en rolig men klurig tid också. Jag saknade min mamma en massa, men ville aldrig åka hem. Jag drack himla mycket pints, hånglade med pojkar jag inte visste namnet på i mörka hörn på Londons indieklubbar, sov över hos kompisar nästan jämt, skrev så fingrarna skavde, läste jämt jämt och försov mig ibland. Rektorn HATADE mig. Han ville inte ens hälsa på mig i korridoren, helt knäppt. Har alltid sett mig själv som en städad och trevlig person ur lärarnas ögon men i London uppfattades jag helt plötsligt som motsatsen. Blev kär i en kille i min parallellklass, vi panikhånglade ibland på hemmafester men det var allt. Bodde i en värdfamilj tillsammans med en annan pojke som hette Carl. Han blev som min bror och jag tyckte (tycker) så mycket om honom. Han skrev alltid meddelanden till mig på spegeln efter han duschat. Värdfamiljen hade en dotter som var himla jobbig och ville alltid hänga efter mig. Varje fredag åt vi pizza med vitlöksbröd och vi hade efterrätt varje dag och jag gick upp fem kilo. Min mamma skickade Kalles Kaviar till mig och jag var ”ihop” med en brittisk kille i typ tre veckor som blev besatt av mig och flyttade till Stockholm när jag flyttat tillbaka och telefonterroriserade mig. Det var obehagligt. Lärde mig inte sådär jättemycket engelska, men alla pratade ändå med ful svenskbrittisk brytning när vi flyttade därifrån. Saknar inte tiden men hade väldigt roligt. Det var väl ungefär det.

Hvor mange unike lesere har du i uka nå egentlig?
Enligt bloggportalen 100 000 i veckan, ibland 130 och ibland ner till 80, det är lite olika under olika perioder på året. Har ungefär 1,5 miljoner sidvisningar i månaden. Kanske mer, länge sen jag kollade! kram

Ingen fråga, men kan inte du lägga upp en spotify lista snart? Lyssnar bara på samma gamla hela tiden och behöver lite ny inspiration.. Kanske något från när du spelade på mutewatch?
Kolla i kategorin ”om musik” där alla mina spellistor är samlade. Jag lägger upp nya lite då och då på bloggen! På Mutewatch-eventet spelade jag mest soul. Här hittar du min soul-spellista.

Du har sagt att du springer på band två dagar i veckan. Jag bara undrar hur många kilometer du kommer på 40 min.
Oj, vet inte för det är liksom inte kilometer på banden här. Men jag joggspringer liksom. Jag gissar på 4 kilometer men jag vet inte! Nu har jag dock slutat springa och yogar istället. Vi får se vad det blir till våren!

Stör du dig på stavfel? Eller böjningsfel som copywriter.
Jag gjorde det mer innan jag började jobba som copywriter. När jag började på reklambyrå var det liksom tio andra stavningshitlers som tyckte att korrekt är rätt och viktigast. Och då insåg jag att jag gör ju själv ganska många fel typ jämt och att det egentligen inte spelar så himla stor roll. Är ju exempelvis megadålig på de och dem. Har klarat mig bra ändå.

Do you ever wair trousers? And has NY changed your style compared to Stockholm?
I never wear trousers but I would love to if I could find the perfect denim blue in high waisted fifties style. I would say my style has changed a lot since I moved. People never dress up so much  here as they do in Stockholm. In Stockholm I would never go out partying in flat shoes, but here I do it all the time for example.

har funderat ett tag på om du någonsin åkt skidor? Du skulle bombsäkert trivas som fisken i vattnet på after skin!
Yes box, åkt skidor sedan jag var 6 år. Åker slalom. Var ganska knäpp som yngre och åkte bara svart puckelpist och offpist och sådant, men sen var jag med om en skidolycka efter att åkt offpist under en sittlift när jag var 16. Jag krossade armbågen och blev en fegis. Åker mycket försiktigt nu och stapplar typ ner om jag råkar stöta på en isfläck.

Hej! Jag tänkte bara fråga hur det är att vara kär på riktigt. JAg är arton år och har aldrig riktigt varit kär i någon eller älskat någon pojke så. Är det likadant som på film eller är det tusen gånger större? Jag hoppas du förstod vad jag menar. Tror du förresten på att det finns”den rätte” or the right guy/girl?
Att vara kär är hundra gånger bättre än på film. Framförallt i och med att det är i verkligheten och inte på låtsas. Jag minns när jag var 11,12, 13,14, 15, 16, 17, 18 och olyckligt kär i olika pojkar. Jag tyckte det här med lycklig kärlek kändes så oerhört overkligt. Ska man när man är lyckligt kär i någon liksom FÅ ligga bredvid den person och lukta på honom överallt, ligga med honom när man vill, klä av honom, sova bredvid honom, bli upphånglad av honom. Hålla honom i handen, krama honom, bli hans bästa kompis. Känna på de där jäkla axlarna jämt och ständigt och när man vill. Och ja det är liksom så. Jag tycker det är sjukt lyxigt. Ibland kan jag tänka att det kanske var fint på något vis att jag fick min första pojkvän ganska sent, för jag kan fortfarande tänka att det är så himla övernaturligt och nästan-inte-sant-fint att ligga bredvid någon man är kär i som också är kär i en och man får pussa på honom var man vill när man vill (nästan iaf). Att vara kär är något av det roligaste jag vet helt enkelt! Det är liksom den där känslan när man vinner en tävling, eller får något man önskat sig, eller ger bort något uppskattat i present, eller dagen innan man ska resa på semester, den känslan, fast lite lite hela tiden. Att vara olyckligt kär känns ungefär lika mycket och likadant på många sätt men tvärtom. Som att någon långsamt gröper ur ens maggrop, och man är på helspänn hela tiden. Det är en hemsk känsla men den behövs också, för annars skulle inte det lyckliga kännas lika mycket tror jag. Angående om jag tror att det finns ”den rätte” så tror jag att det finns tusentals stycken minst som är den rätte. Disney-kärlek med en enda prince charming finns bara på film. Men det gör ju inte kärlek mindre fint för det. Fatta turen att två stycken ska tycka om varandra samtidigt vid samma tidpunkt, helt knäppt egentligen att så många är ihop, det borde vara jättefå.

har nyligen tagit studenten och är outhärdligt vilse. vet inte vad jag vill göra, vet inte vad jag vill och har inga större intressen. är arbetslös och vill flytta, men vetinte om jag vågar. pengar har jag, så jag har i stort sett göra exakt vad jag vill. det är bara det att jag inte vet vad jag vill. hjälp mig, snälla du.
Hej hej! Ingen fara på taket. Man behöver och ska nog inte ens veta vad man vill göra när man nyss tagit studenten. Ta ett jobb och fundera. När jag slutade gymnasiet skrev jag ett CV och gick runt till 20 caféer och Seven Elevens och lämnade över det. Av 20 ringde 1 och så jobbade jag där i 7 månader och funderade på vad det egentligen var jag ville göra av mitt liv. Lärde mig att vända cheese bites och blippa varor på kuppen.

jag på popaganda ett år efter att jag slutat gymnasiet och hade ingen aning om vad jag skulle göra i framtiden.