questions and answers part 12. about love.


source: olivia bee.

Här kommer en av de sista delarna av frågestunden sisådär tio månader för sent. Just den här delen är lite svår. Är ju ingen expert eller något kärleksgeni direkt. Oh well. Här kommer frågor och svar.

hur gör man om man sett en på sin skola som man inte känner och inte har några gemensamma vänner men tycker att han är fin och det kanske är så att han tittat på en ibland?
Adda på facebook är väl det allraste smartaste sättet att enkelt få kontakt med någon. Och sedan att se till att hamna i samma situationer som honom. Var fikar han, kan man hamna på samma hemmafest? Vad gillar han för musik, filmer, platser? Ju mer information du har desto större chans till ett samtal. Hamna bakom honom i skolmatsalen, slänga iväg ett ord över en chili con carne, ett leende vadsomhelst. Jag var livrädd och hemskt blyg när det gällde kärlek när jag gick i skolan och var blixtförälskad i olika pojkar i skolkorridoren som det aldrig hände någonting med. men jag tror på att med små medel få honom att märka att du finns. Och om du är modig kan du säga hej och fråga om han vill följa med dig eller dig och dina kompisar på en fika efter skolan eller så.

vad gör man när man äntligen fått killen som man suktat efter hur länge som helst, men han är förfärlig på att kyssas?
Ska man säga till att han gör fel? Jag är förbannat kär, men jag älskar hångel och om han gav mig lite ångest över att det är hundpussar jag kommer få inom den närmaste tiden. och det går ju inte..
Har du råd till en förtvivlad 16årig tonårsflicka?
Tack för den finaste bloggen som är livselexir för alla som älskar livet, har krossade hjärtan eller vill se ett knippe fantastiska bilder.
Oh tack <3 Jag dejtade en pojke en gång som kysstes som en helikopter och det gick ju bara inte. Jag vågade inte säga någonting och slutade bara att svara på hans samtal till slut. Himla fel strategi egentligen, han var så söt och lyssnade på fin musik och skrev tonårsspretiga kärleksdikter till mig, men jag vågade inget annat. Jag tror såhär; alla gillar nog att kyssas på ungefär samma sätt men vissa har bara inte förstått tjusningen med kyssar. Prova att säga ”jag gillar när du kysser mig såhär” och försök försiktigt leda honom in på rätt spår. Folk tycker verkligen inte att det är några konstigheter när man säger vad man tycker har jag märkt på senare dagar. Han är sexton år och vill göra rätt, han kanske bara inte riktigt än vet hur.

Hur gör man om man träffat en fin person som smakade sött och som man tänker på varje dag men antagligen aldrig kommer träffa igen?
Facebook!

Vad är ditt bästa tips när man saknar sin pojkvän så väldans mycket och bara vill att han ska vara härhärhär?
Man skypar. Och smsar. Och skriver långa mail. Och ser någon fin film och gråter en skvätt. Och sen biter man ihop och tänker att det är bara en period det är inte för alltid. det går över det går över.

varför är vissa flickor nästan sexton år, okyssta och utan pojkar springande efter sig när andra har det precis tvärt emot sen dom är yngre än så?
Jag vet inte riktigt. Slumpen säkert. Jag var också nästan sexton år och okysst. Till slut kommer det där hånglet. Det tar bara lite olika tid. Alla får hångla till slut, lovar och svär.

Har du någonsin känt att du är rädd att bli kär? Att du helt enkelt inte vill gilla någon så mycket att det gör ont utan att du vill bara gilla någon lite grann, och bara helt enkelt ha kul.
Jämt. Men det är svårt att styra och till slut måste man bara släppa allt. Det får bära eller brista. Jag lovar att man hellre är stormkär eller hjärtekrossad än dör med bara lite lagom i kroppen.

hur vet man om man är kär. eller bara rädd för att bli ensam?
Det är kanske när det inte spelar någon roll vem det är bara han är nära. Det bästa botemedlet är nog att prova att vara ensam. Många verkar vara så rädda för att göra slut och bli ensamma. Men det är inte farligt. Jag lovar. Man blir en stark och bra människa av att inse att man klarar sig fint med sig själv. Och man blir antagligen också en bättre flickvän eller pojkvän om man vet att man inte är beroende av den andra personen.

Vad gör man när man älskar en människa så mycket att det gör ont i hjärtat av all kärlek? Jag dör om han försvinner.
Man hånglar med dom så ofta det bara går.

Vad har du för råd till unga tonåringar med självförtroende som sviker varje dag och bara längtar efter någons armar runt sig?
Jag var en sådan tonåring. Som trodde att jag skulle dö okysst och att ingen någonsin skulle bli kär i mig. Jag var bombsäker att jag skulle leva hela livet utan att ha haft någon nära nära i en säng. Men det händer. Jag lovar. Jag kan inte förklara hur men den finns hundratals personer där ute som väntar på att bli kära i dig. De vet bara inte om det än.

Hur kommer man över en olycklig kärlek?
Har skrivit om det här.

Hur är jag världens bästa flickvän åt min finastefinaste fästman?
Jag tror på att vara snälla mot varandra och respektera varandra. Att man inte bråkar i onödan och överraskar med frukost på sängen fast det bara är en himla måndag. Och att man aldrig slutar kyssas. Och då pratar jag inte om pussar utan rejäla hångel.

Är det okej att ens första kyss (eller snarare hångel) blev med en sex år äldre kille (är 20), på ett dansgolv, i en ny stad när flickan var onykter?
Ja gud såklart det är okej.

hur får man sig själv att förstå att han inte vill något seriöst, att det är fel att bara höras en gång varannan lördagsnatt och att han inte är den rätte?
Det är svårt att komma över någon. Allra oftast är det bara något man måste bestämma sig för. Gör någon dig ledsen och såras är han med största sannolikhet inte kär i dig utan ser dig som en trygghet att få dra hem och ligga med de där sena lördagsnätterna. Hemskt men ganska ofta sant. Det är som att sluta röka eller vad som helst, ett beroende som är svårt att komma över men måste man så måste man. Svara inte på de där smsen och gör inte grejer som du vet kommer göra dig ledsen sen. Det är asjobbigt i början men kommer kännas bättre sen. om du har en kompis som hjälper dig är det ännu bättre.

ingen har någonsin varit kär i mig och det känns inte som att någon kommer bli det. varför fortsätter kärlek gör det så ont ont ont även om jag är 23 år gammal?
åh jag vet inte. kärlek är dumt och svårt. har flera kompisar som aldrig varit ihop i min ålder också. ingen blev kär i mig som jag var kär i tillbaka förrän jag var 19. det tar olika tid för alla. det är ju egentligen helt knäppt och sjukt osannolikt att någon man är kär i är kär i en tillbaka tänker jag ofta. tänk vilken tur de människorna har! men hur som helst så är väl det bästa att sluta längta ihjäl sig och bara göra det bästa av situationen. hångla mycket och ofta är ju ett fint tips.

vad gör man när man har gett upp hoppet om att träffa kärleken på riktigt men ändå inte kan stå ut med tanken att vara singel och laga mat för en person resten av livet?
Det är inte resten av livet. Sluta tänk så. Det är så just nu och det klarar du av! Det finns ingen anledning att anta att saker och ting kommer vara så jämt för så är det inte med någonting.

vad är ditt bästa tips för en som vill prata med den sötaste killen i skolan, som vet att det går bara jag vill men som inte kan hitta modet någonstans? det liksom vrider sig i magen för det känns som att han ändå inte kommer att vilja ha mig/det kommer bara bli fel/jag vet inte vad jag ska säga.
Vet känslan precis. För oss blyga kan ju långa blickar och leenden vara ett steg på vägen i alla fall. Jag kom ihåg när jag gick i gymnasiet att jag bara ville hamna bakom honom i matsalskön. Fick jag bara stå där, en liten stund bakom honom och titta honom i nacken så var dagen gjord. Och vågade jag säga ett ”vegetariska grönsaksbiffar igen? suck” så hade han i alla fall märkt att jag fanns.

Vad tycker du om känslan att man bara kan titta på en person en hel dag (i verkligeten), för den är så vacker att det pirrar i magen, trots att man inte är kär?
då är du nog kär. : )

Det här med kärlek, hur får man egentligen någon att bli kär i en? Tror du att kärlek vid första ögonkastet är ett måste för att relationen ska fungera? Hur vet man om man tar för mycket initiativ till att en relation ska bli något mer? Tack för en fin blogg!
Kärlek vid första ögonkastet är absolut inte ett måste. Det är väl snarare något som allt som oftast bara finns på film. Jag vet inte hur man gör för att någon ska bli kär i en. Men att vara sig själv och att våga vara sig själv är nog ett fint steg på vägen. Det är ju dig som person som han eller hon ska bli kär i. Sedan spontant tror jag mycket på att le och vara glad. Andra människor gillar att vara runt människor som vågar le ofta och mycket. Till sist vet jag inte riktigt vad du menar med att ta för mkt initiativ men man måste nog känna efter sånt själv. man vill ju inte pressa någon eller få de att känna sig trängda, det är viktigt att känna av stämningar.

vad är ditt bästa råd till en tjej som är i ett olyckligt förhållande? På det sättet att man älskar varandra men att man inte fungerar ihop.
Då kanske man bara inte ska vara ihop. Tyvärr alltså, men ibland har de svåraste frågorna de enklaste svaren. För det finns tusen pojkar där ute att vara kär i och det kommer gå över fastän det inte känns så nu. Jag har sagt det förut men man ska verkligen bara vara ihop med någon om den personen får en att må bra. Det är verkligen inte värt det annars. Alltså aldrig.

förlåt för en sån där jobbig kärleksfråga som du säkert får femtioelva miljoner av. Men det gör ju inte mitt problem mindre viktigt för mig, och du är den enda som kan skriva sånadär fina och kloka svar. Men, i alla fall. Jag skall försöka hålla mig kortfattad. Om man tycker om en pojke och kanske tillochmed kan bli kär i denne och han tycker om en tillbaka men inte lyckas ta sig ur mejl-stadiet för han hälsar inte ens i skolan, vad ska man göra då? Om han säger “vi borde träffas och mysa någon dag” och man säger “åh ja!” men det blir aldrig av?
Men åh vad knäppt av honom. Du borde ställa följdfrågan. ”Är du ledig imorrn efter skolan? Ska vi se en film då?” och framförallt hälsa på honom i korridoren. Det räcker ju med en vinkning för att bryta ett mönster.

Ska man satsa även om man inte vet om man är kär och egentligen tror att man vill vara ihop mest för gamla tiders skull, men också tror att man ändå är kär på riktigt när man tänker efter?
Ja det är nog lika bra att testa. Funkar det inte får man göra slut. Svårare än så är det ju inte.

nedförsbackar och första gången.



source 1 & 2

Del 5 av era finaste sommarminnen kommer här. <3


Det finaste den här sommaren (och sorgligaste) var när min pojkvän flyttade till Norge.
Natten innan han skulle åka låg vi i hans säng, och han klädde av mig alla mina kläder. Försiktigt och sakta. Sen klädde han av sig alla sina.
Och vi låg hud mot hud, andades, snyftade, pussades, kittlades.
Han som brukar bli så rastlös, så fort, låg där med mig från tidigt på kvällen till tidigt på morgonen.
När han skulle springa mot bussen, och mina ögon började gå ihop skrev han med svart tuschpenna på insidan av mitt lår:
“du är allt, och lite till. varje dag.”
och nu, flera veckor sen har texten försvunnit, men jag tänker på det ofta
att jag är allt och lite till. varje dag.


när min fina lakritsfärgade labradorvalp lät sig klappas på i minst en kvart av en liten flicka med downs syndrom i finkläning. Min valp brukar aldrig någonsin sitta stilla när någon vill klappa, men den här gången satt hon så fint, slog lite med svansen när det var som mysigast och slickade flickan då och då på handen. jag ville bara gråta för att jag insåg hur mycket jag älskar min hund och hur fint livet egentligen är.


i sommar fick jag min första orgasm. det var märkligt, men väldigt kul.


att jag fick hångla för första gången i mitt sextonåriga liv såklart. med en spansk kille i berlin som jag inte pratat med alls egentligen. det var väldigt stort.


Jag var på konfirmationsläger i sommar. Sista natten – då alla fick vara uppe hur länge de ville – då låg jag på en nittimadrass på golvet i vår stuga. Bredvid låg han jag kanske älskar. Fast det vet han inte om ännu. Vi låg där, tätt tätt. Nästan alla hade somnat. Jag spelade ‘Comptine d’un autre été, l’après midi’ för honom på min telefon. När vi tänkte sova försökte jag försiktigt dra in så mycket som möjligt av hans lukt i mina lungor. Jag tänkte “här är jag nu, femton år, liggandes på en nittimadrass i en stuga i skogen klockan fem på morgonen och andas pojken jag kanske älskar i nacken. Jag vill stanna för alltid”
Han sov på min kudde. Jag tvättade inte örngottet förren en vecka efter jag kommit hem. Det är nog mitt finaste minne, inte bara för sommaren – kanske för livet.


Det finaste som hände mig i sommar var när jag låg utanför ett tält bredvid en fin kille som jag känt i snart ett halvår. Vi googlade på plastfrukter i hans telefon (för det är ju sånt man vill veta saker om), kom fram till att det var väldigt kallt så vi lade oss närmare varandra och sen kysste han mig trots att vi låg på en väg. Jag tog ett foto på honom med min 120-filmskamera för det var ett typiskt sådant där ögoblick som man vill ha kvar lite längre än det varar.


Precis där runt midsommar förlorade jag oskulden till en kille som jag var sjukt jävla galet kåt på och lite kär i. Det var nog det bästa.


å sykle i nedoverbakke på en sykkel uten bremser.

 

 


Part 5 of your favorite summer memories. Read by click “in english” below FAQ.

345 dagar sedan.

YouTube Preview Image

Måndag är min tråkigaste dag så här kommer en gammal outfit-video från min bästa dag, fredag istället. Från förra årets Thanksgiving-helg närmare bestämt. Känns så länge sedan men samtidigt så konstigt att jag snart bott här i ett helt år. Hoppas det blir hundra miljoner år till. Klänningen är Whyred, skorna Prada, jackan Marc by Marc Jacobs och kappan från Juicy Couture.
.


Since Monday is such a boring day, here is an outfit video from a Friday a year ago instead. The dress is Whyred, the jacket is Marc by Marc Jacobs and the pumps are Prada.

washington d.c.


I fredags åkte jag och min bror tidigt tidigt på morgonen till Washington D.C. för att fixa ett nytt pass till mig. Jag har inget annat leg än mitt pass och en familjemedlem var tvungen att följa med för att bevisa min identitet. Sådan HIMLA tur att min lillebror är i stan. Och mitt gulliga jobb betalade tågbiljetten för oss båda och gav mig ledigt för dagen.


När vi kom fram åkte vi direkt till Vita Huset såklart. Det var väldigt fint men mycket mindre än vad vi trodde. Men så är det väl med allt. Förutom bloggerskor som alltid är små som tändsticksaskar när man träffar dem i verkligheten.



Bevis!


En president-ekorre som smet under de stora gallergrindarna.


När vi tittat färdigt på alla viktiga hus och försökt gissa oss till vilka som var turister och vilka som var poliser som låtsades vara turister tog vi tunnelbanan till stadsdelen Georgetown.


I Georgetown ligger nämligen svenska ambassaden. Det var så himla fint i det området. Som en Disney-film.


Vi gick över broar och såg en och annan stork.


Och så satte vi oss vid vattnet för att äta lunch. Jag åt svärdfisk-hamburgare med sallad och majskolv.


Jack provade min Diana.


Sedan gick vi till svenska ambassaden och fixade pass till mig. Det var jag och ett par i sextiofemårsåldern som pratade med rullande R och hade bott i USA sedan 1976.


Vi firade att mitt pass var på gång igen med glass på Ben and Jerrys. Jag åt jordnötsglass med jordnötskola och glaserade jordnötter. Dör av den kombinationen, som att äta jordnötssmör med sked ungefär. Fast glass.


Sedan gick vi på promenad i kvarteren.


Tittade på mycket nödvändiga böcker i bokaffären.



Men framförallt flankerade vi runt på alla fina gator där folk bodde. Så himla söta hus.


När det blivit kväll satte vi oss på en italiensk restaurang och åt middag. Till exempel den här fantastiska bruschettan med varma tomater och mozzarellakräm.


Och vid niotiden vinkade vi adjö till Washington och tog tåget hem. Nu är jag ett steg närmare ett visum igen!
.


I went to Washington, D.C. on Friday with my brother to get a new passport. The Swedish embassy is located here and my work gave me the day off. Since we had quite a lot of time before and after the visit at the embassy we got to see the White House and also wandered around in Georgetown and looked at all the pretty houses.