regnbågsstäder och skogsfester.


I lördags gick jag och Ludvig och åt frukost på Tiny’s Giant Sandwich Shop som ligger precis vid mig.


Jag åt en macka med mozzarella, pesto och svamp.


Puss.


Efteråt åkte vi upp till 30:e gatan och tionde avenyn.


För att hälsa på i Rainbow City!




Rainbow City är en utställning skapad av konstkollektivet FriendsWithYou. Hela idén är att man ska bli glad helt enkelt. Och det blev man ju.


Efter att vi tittat klart gick vi upp på The High Line som är en park ovanför marken på ett långt gammalt tågspår.


Där uppe var det trångt tyvärr för att det var lördag. Men annars väldigt somrigt.


Med fjärilar och blommor som luktade gott.


Sedan blev det kväll.


Vi åkte till Williamsburg och Walter Foods som är en himla mysig restaurang.


Jag åt ostron såklart.


Efter en ganska så perfekt middag mötte vi upp Clemens, Mathieu och deras kompis.


Vi gick först till Ionas, drack öl och tittade på lite pingismatcher.


Men sedan blev det dags att röra sig mot festligare platser.


Vi gick till The Woods.


Det är en utomhusklubb i Wiliamsburg gömd under massor av träd. Hade inte varit där förut men det var ganska så fantastiskt. Och så var det med den lördagen.
.


My Saturday with Ludvig. During the day we went to check out Rainbow City and the Highline which both were very pretty. In the evening we headed to Williamsburg, had dinner at Walter Foods and met up with Clemens and Mathieu afterwards. We did a pitstop at Ionas and ended the night at The Woods.

in the movie of our lives, would woody allen write the screenplay? not his best era, but certainly not his worst either. but I wouldn’t like to be like diane keaton in manhattan. so cerebral was she, runs away from any romance.


Såhär såg jag ut i lördags när jag och Ludde gick på långpromenad.
Magtröjan är från h&m, kjolen är gina tricot och blå ballerinas från topshop. Väskan är från A.P.C.


.


Saturday outfit. The top is H&M, the skirt from gina tricot, the flats are topshop and the bag is from A.P.C.

födelsedagsfredag.


Den här helgen är Ludvig är här. Det är så himla bra.


I fredags eftermiddag gick vi och satte oss på baren bredvid mig som har en stor fin innergård och drack varsitt glas vin.


Hej.


Sedan gick vi hem och gjorde i ordning oss och begav oss ut i kvällen.


Vi tog tunnelbanan uppåt.


Till Midtown som är ett helt annat slags New York än där jag bor.


Vi mötte upp resten för att fira Fabian som fyllde 29! Han blev utmanad av bordet bredvid oss att dricka öl såhär. Det klarade han utmärkt. Man klarar det mesta utmärkt när man fyller år.


Efter hamburgarna tog vi en taxi neråt igen.


Vi gick till Tortilla Flats, kitschigaste baren vi vet.


Rasmus.


Erik och Marie.


Efter några margaritas och ja-må-han-leva promenerade vi till Jane Hotel för att dansa och så.


En mycket bra fredag.
.


Last friday was Fabian’s birthday. We celebrated with hamburgers, drinks at Tortilla Flats and then some dancing at Jane Hotrel. Oh, and Ludvig is here this weekend! He makes every day about 60% better.

bada.

I fredags var jag ledig och åkte upp till 56:e gatan för att titta in i Norma Kamalis butik. Jag har sett hennes fantastiska badkläder på internet men de är ganska dyra och då vill man ju gärna prova om man nu ska slå till.


Så himla tur så var det rea och jag kom ut med två saker som ska följa med på stränder i sommar. Först den här gröna baddräkten som jag tycker så väldigt mycket om.


så himla dåliga bilder men varenda en blev helt suddig för att kameran är så tung att bara hålla i en hand.


och en bikini också! Jag har inte haft bikini sedan jag var tonåring.


Älskar femtiotalssnittet på den. Och ursäkta mina myggbitna ben förresten. Räknade till 32 när jag kom hem från Cannes.
Men pepp på att känna sig flott på stranden i alla fall!
.
.

Bought a new swimsuit and a bikini from Norma Kamali. I love them!

klockan 23.05


I torsdags låg jag i minst fyra timmar och läste serier (är en hängiven Kalle Anka-prenumerant sedan 18 år tillbaka) och gick igenom exakt allt som finns på hela internet.
Och väntade och väntade.
Men till slut, halv tolv, så kom Ludvig från flygplatsen. Och då var det förstås tänkt att kameran skulle följa med när vi åt världens senaste middag och trängdes på Schillers, men jag blev alldeles för pepp för att komma ihåg den. Här är i alla fall några ögonblick en halvtimme innan det ringde på ytterdörren (Och ett alldeles extra KA-nummer där Don Rosa var redaktör).

.


My boyfriend is here this weekend. Here are two pictures from Thursday night when I was waiting for him to arrive. The idea was to bring the camera to dinner also, but I totally forgot about it when he arrived.