byxa.

I onsdags gick jag ut och gjorde natten med Alexandra. I jeans! Så himla märkligt till en början att ha byxor, fick nostalgitripp tillbaka till att vara sexton och leta efter hemmafester och be folk utanför seven eleven att köpa ut folköl till en. Det var alltså senaste gången jag använde byxor på riktigt. Eller hade ett par svarta acne-jeans 2007, men använde de bara ett par gånger. Kändes hur som helst så väldigt bra nu. Jag tror jag är redo att lägga till jeans i mitt liv igen.

Jeansen är de jag designat för JC (så lyxigt att ha ett par som är precis som jag vill ha dem), t-shirt från Wildfox och sneakers Adidas Stan Smiths.

 

Translation. A couple of days ago I went out bar hopping with Alexandra in the jeans I designed for JC. A strange feeling to wear jeans but I feel really comfortable in these.

sandra och michelle. midsommaravsnittet.

2

GLAD MIDSOMMAR!
Idag är det såklart midsommartema i Sandra & Michelle tvodd! Vi har bjudit in Elsa och Alexandra och så tävlar vi mot varandra. Tanken är att ni kan leka dessa lekar senare i eftermiddag, lite midsommarpepp helt enkelt! Det blir charader, musikquiz och arga leken. Mycket rafflande alltihop.

KOLLA HÄR!

1
.

Translation. The seventh episode of Sandra & Michelle. We celebrate midsummer and play games with Elsa and Alexandra.

a list about this summer.

2

Hur ser dina planer ut för sommaren?
Jag tänker att mitt sommarlov börjar efter midsommarhelgen. Har tackat nej till alla jobbuppdrag (förutom bloggen) efter det. Då ska jag bara promenera omkring och fika med folk. På lördagen åker jag på bröllop i Malmö och dagen efter det drar jag och Magnus till Franska Rivieran och min föräldrars sommarhus! Sedan tar vi tåget till Italien och bor på hotell där i tre dagar. Efter det åker vi direkt till Gagnef och festivalen Skanka Loss! Blir min första gång där. Himla pepp.
Efter det hoppas jag på en sväng till Köpenhamn, sedan åker jag tillbaka till Frankrike och mina föräldrar och efter det på det Way out West! Fullproppad och magisk sommar alltså.

7
Vad ska du göra på midsommar?
Imorgon åker vi ett stort gäng ut till Michelles mammas landställe! Vi ska leka lekar, sjunga sånger, äta ceviche och dansa hela natten lång!

Vilken är din bästa sommarfrukost?
Havfras med jordgubbsfil. Herregud. Måste nog gå och handla det genast.

Bästa sommarlåten?
Att bara ha radion på är så mycket sommar för mig. Lyssna på sommarprat och skvalmusik.

5

Ska du åka på någon festival i sommar?
Skanka Loss och Way Out West!


4

Vad vill du helst grilla?
Exakt allt blir godare grillat. Så jag säger allt.

Vad dricker du i sommar?
Rosé med isbitar på plaststolar invid fransk solnedgång och vit strand.

3
Vad ska du läsa i sommar?
Ska införskaffa två böcker jag fått rekommenderat av flera av er faktiskt. Låt vargarna komma och The Secret History.

Vilket är ditt favoritplagg för sommaren?
magtröjoooooooor.

Bästa parken?
Hagaparken och Humlegården.

1
Bästa badstället?
Det som inte är i Sverige. Varmt och mysigt tack!

lista från julia.

.

Translation. Read by clicking ”in english” in the right frame.

svampomelett med sparris och gräddfil.

Omelett var en av de första rätterna jag lärde mig att laga när jag flyttade hemifrån. Det är för att det är så himla lätt att laga. Och billigt. Och gott. Extra god blir den runt den här årstiden när alla grönsakerna smakar så mycket mer. I måndags lagade jag den här varianten.

Du behöver (två personer)
3 ägg
Ett halvt tetrapack gräddfil
En vitlöksklyfta
En halv chili (beroende på starkhet, gillar du inte så stark kan du minska eller skippa helt)
Tre gröna sparrisar
En tomat
Fem champinjoner
En bit mozzarella
En stump purjolök (kanske sisådär 2-3 cm)

Okej.
1. Börja med att hacka vitlök och chili och värm på i en stekpanna på medelvärme med massa olivolja. Såhär börjar nästan alla mina recept by the way, men det är en början som nästan alltid blir god.
2. Sätt på vatten, dela sparrisarna i bitar som på bilden och koka sedan i cirka tre minuter.
3. Knäck äggen i en skål, salta, peppra och häll i någon matsked eller två av gräddfilen. Vispa lätt med en gaffel.
4. Skär alla grönsakerna i lagom stora bitar.

5. I med äggblandningen i stekpannan (där vitlöken och chilin redan är, ni vet), se till att den täcker hela pannan.
6. Strössla över alla grönsaker. Alltså: tomat, sparris, champinjoner, purjolök.
7.  Avsluta med att täcka allt bäst som det går med mozzarella. Salta.
8. Låt detta puttra ihop på medelvärme tills vatten dunstat bort. Det tar lite tid, typ 20 min tog det för mig. Ha tålamod, höjer du stekvärmen så bränns omletten vid. Det vill vi ju inte.

9. Avsluta med att klicka på några rejäla klickar gräddfil. Salta, peppra efter smak. Ät upp!

.
Translation. An omelet I did made out of tomatoes, asparagus, mushrooms, leek, garlic, chili, mozzarella and sour cream.

krönika: konsten att skaka om världar.

IMG_2551

Idag har jag skrivit en krönika i en bilaga i SvD som Friends har varit med och gjort. De ville att jag skulle skriva om barn och utanförskap.


Min lillebror var nio år när han började ta hem äldre barn till oss. De spelade tv-spel i hans rum och satt med vid middagsbordet, småpratade med mina föräldrar, tog en extra portion potatismos. Vissa gick i min klass och ofta var jag rasande för att han bjöd in dem. Varför drog han alltid hit dem som ingenting var värda? Tänk om någon trodde att det var MIG de umgicks med? Jag vägrade inse kopplingen. Vägrade förstå sambandet mellan alla dessa barn han så envist placerade i rummet intill mitt.

Jag var tre år äldre men han var mognare och lugnare på många sätt. Jag hade hariga ögon och oroade mig ständigt hur jag framstod, hur jag såg ut, om någon av de populära händelsevis gav mig en blick. Min lillebror vände dem ryggen och letade på den andra sidan. Han hämtade upp barnen som stod gömda bakom klätterställningen och han gav upp sin finaste glaskula till en pojke i min parallellklass som stammade så mycket att hans pappa ibland satt med på lektionerna. Och sedan kom de till oss. Fnissade högt över olika brädspel och bläddrade i serietidningar. Min bror gick fortfarande i lågstadiet men det verkade oväsentligt. Åldern spelade inte någon roll, jag lyssnade genom väggen hur skolans tystaste kille vred sig av skratt i hans säng.

Och så blev vi vuxna. Jag var tjugotre och han nitton år när vi satt på golvet på en fest. Jag nämnde hans räddningsaktioner i en förbisvepande mening, som en självklarhet, men han stannade upp mig.
- Vad menar du?
Och efter ett par ”men du vet han” och ”du minns väl när du” och ”i ditt rum så ofta” så slog det mig, han mindes inte. Han hade glömt bort. Den nioåriga pojken var bortträngd ur minnet, ersatt med något annat. Och jag upptäckte att det gällde inte bara min yngre bror, det handlade om de flesta runt omkring mig. De hade glömt, ersatts av nya versioner, som om de fötts som färdigpaketerade vuxna och det som hänt tidigare bara var något suddigt och vagt.

Men barnen gömmer sig i högsta grad innanför kostymerna. Jag ser de en kort stund bakom fiskdisken på ICA när en levande krabba rymmer från sin plats och en stressad mamma inte kan kväva sitt fnitter. De finns där, varenda en, trots måndagströtta ansikten i fyrkantiga byggnader. Och lika mycket finns de kvar på skolgårdarna. Hon som gömmer sig bakom klätterställningen, han som stammar så högt och ofta, och hon som smälte in i väggen, blandades ihop med den gråaktiga cementen för att till sist försvinna helt. Och när min bror en dag, bara för någon månad sedan, tog tag i min arm och utbrast, Sandra, jag minns nu, så är det långt mycket större än nästan allting annat. För hur ska vi annars förstå att även nioåriga pojkar med glaskulor kan skaka om världar, om vi inte ser den skrämda lilla personen inuti oss själva?

 

 

Translation. I column I written was published today. It’s about how terrifying it sometimes can be to be a kid, and how it might be important to remember that, even when you are an adult.