krönika nummer två.


Idag är min andra krönika ute för Sofis Mode! Den handlar om att vara olyckligt förälskad i någon när man är 16 år och livrädd. Många har frågat om krönikorna finns online men tyvärr inte. De kommer bara finnas i tidningen. Berätta gärna vad ni tycker om ni har läst. Puss.
I sin helhet:

Han börjar i min klass en onsdag i augusti, två veckor senare än vi andra. I ljusbrun lugg och fyra födelsemärken i en rektangel över kinden kliver han in på kemilektionen och avfyrar tre skott rakt i mitt mellangärde. Jag sitter längst bak och han placerar sig på platsen bredvid mig innan vi hunnit hälsa på varandra. När han lutar sig fram för att titta på ett diagram på sida 223 viker sig kanten av t-shirten och jag ser ner till hans ryggslut.

Det tar en vecka tills jag vet vad han heter i mellannamn och vilken dag de serverar hans favoriträtt i skolmatsalen. Han spelar fotboll på eftermiddagarna och jag sitter på trappen och tittar.  Röker för att kunna sitta kvar, cigarett efter cigarett och han gör alltid mål. En fredagseftermiddag lyfter han upp mig helt utan anledning och bär mig längs med hela korridoren fram till våra skåp. Jag byter mitt lösenord på skolans datorer till hans namn.

Jag går till gymnasiet utan jacka hela november bara för att kunna fråga om jag kan låna hans halsduk. Den är tunnstickad i ett fotbollslags färger och jag hör ingenting vad som sägs på lektionerna. Jag skyndar mig ner till matsalen för att stå bakom honom i kön. Jag tänker att jag inte behöver göra något mer i mitt liv än att gå bakom honom, med en matbricka med vegetariska biffar och titta honom i nacken. En måndag tar han pennan rakt ur min hand under en lektion. Hans fingrar är varma och jag måste pressa låren mot stolsbenen när de inte slutar skaka. Jag skriver hans namn femhundra gånger i min dagbok och femton miljoner i mitt huvud.

En fredagskväll när vi har känt varandra i sex månader hånglar han med en tjej i parallellklassen. Jag råkar kliva in när de ligger bredvid varandra i ett sovrum och han har händerna innanför hennes jeans. Hon är sötare än jag, med svart lugg och en liten rund mun. Någon som heter Erik skriker deras namn och en vän håller om min rygg och säger att vi ska gå nu. Det är inte förrän vi är hemma som jag tappar ytterjackan på golvet och glömmer knyta upp skorna. Ligger under fläkten, kedjeröker och gråter ner min nya tröja.

Jag tror att hjärtat ska kapitulera i femtiosex dagar till och sedan är det skolavslutning. Han kramar mig hårt på gården och säger att vi ses i september.

Tio år senare händer det att jag ser honom ute ibland. Vi känner inte varandra längre, och vi hälsar inte. Men de få gånger då jag ser honom luta sig fram för att signera ett kvitto och t-shirten viker sig i en försiktig triangel tänker jag på hans namn. I skolkatalogen, som lösenord på min dator, i min dagbok, i krita på min innergård och hur händerna skakade okontrollerat när han satte sig bredvid mig på kemilektionerna.
.


This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my second column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about being 16 and in love with someone who doesn’t want you back.

lejontämjare och lindansöser.


via gotagirlcrush hittade jag dessa fantastiska bilder på cirkusprinsessor från 40 0ch 50talet. Vi måste ta en titt, det är helt otroligt fint det här.







alltså. <3 Se fler bilder här.

/


Via gotagirlcrush I found these AM-AZ-ING pictures of circus showgirls from the 40s and 50s. The are all so incredibly stunning. Look at more pics here.

söndagen då vi gick på hajk.


I söndags tog vi tåget en timme bort och ut från Manhattan till Cold Spring. Där har de nämligen en slinga i djupa skogen som man kan promenera.


Det var väldigt fint i cold spring-skogen. Sagolikt minst sagt.


Vi såg en orm nästan direkt :O


Det här var mina hajk-kamrater förresten, Nina, Mia och Jack.


Slingan började med ungefär en timme sjukt brant och stenig uppförsbacke. Vi tog fram kartan några gånger och funderade på om vi gått rätt.


Fint och höstigt överallt.


Till slut kom vi upp till toppen och till en filmisk utsikt. Vi kunde inte riktigt förstå att vi klättrat så högt.


Efter att ha förundrats en liten stund började vi promenera runt berget och neråt igen.


Oktober är fina grejer.


Vi målade upp lite fasansfulla Blair Witch-scenarier också. Till exempel hur länge vi skulle klara oss på asken med russin och äpplet som vi hade kvar. Två dagar i alla fall kom vi fram till.


Trötta små löv på marken.


Efter tre timmar började vi ana bebyggelse igen.


Väl nere i byn åt vi tidig middag. Höll ungefär på att dö av hunger efter timmar av ramlande, klättrande och promenerande. Jag åt bläckfiskpasta med räkor i någon gräddig citronsås. sjukt gott.
(och jag vet att amerikanska räkor ser ut som scampi om man jämför med svenska räkor, och scampi ska man ju inte äta. men räkorna är större här än i sverige. majoriteten av amerikanska räkor fiskas i usa och är enligt den där stora fisklistan ok. här kan ni kolla mer innan ni kommenterar vad jag ska äta och inte http://www.montereybayaquarium.org/cr/SeafoodWatch/web/sfw_regional.aspx, så nu är det sagt).


Vi hann kolla lite i antikvitetsaffärer också. Cold Spring har fullt med dem.


och vi 6-tiden tog vi tåget hemåt och slockande direkt. En hurtig men ganska så underbar söndag.
.


Nina, Jack, Maria and I took the train to Cold Spring last Sunday and went on a 3 hour long hike. The weather was beautiful and the fall was in full bloom (which I think a fall definitely can be). A lovely day.

lördagsnätter.


Tillbringade lördagskvällen ensam i sängen med nya numret av Lula, min godaste pizza och amerikanska komedier. Ungefär som när förra numret kom ut. Somnade klockan två och hann varva internet (kändes det som i alla fall). Älskar sådana kvällar. Speciellt när man ska åka tåg tidigt tidigt nästa morgon för äventyr utanför Manhattan.
.


My Saturday night. The new issue of Lula and my favorite pizza in bed.

tre timmar i sjätte våningen på tolfte gatan.


Igår vid tolvtiden begav jag mig mot East Village.


Med mig hade jag Nina.


Vi skulle nämligen på lunch hos Ida!


Ida har världens gulligaste bebis. Hon heter Saskia och har ett helt strålande minspel.


Marie var med också.


Vi åt en sanslöst god fisk med salvia, drack prosecco och pratade om flyttning, efternamn och män. högst viktiga saker alltså.


Nina och jag. Jag har färgat håret som ni kanske ser, jordgubbsblont som det så flott kallas.


Efter maten drack vi te och åt macarons och hembakade cupcukes.


Jag festade på en pistagemacaron och en chaite-cupcake.


Vid halv fyra kramades vi adjö och begav oss hemåt. En mycket trevlig lördagseftermiddag.
.


Nina, Marie and I were invited to Ida’s place for lunch yesterday. We ate a delicious fish with sage, drank prosecco and talked about important things like men and apartment moving.