Krönika

på ett halvår har jag samlat på mig tjugo livs levande pojknamn.

Svensk Bokhandel kommer ut med en katalog varje år där de samlat böckerna som ges ut under året i Sverige. I katalogen finns även debutantporträtt skrivna av årets debutanter. Man fick en sida ett skriva prick vad man ville på (svårt ju) och jag skrev om mitt skrivande helt enkelt. Tänkte om ni kanske ville läsa.

- – - – -
Jag är femton år och okysst. Jag står i ett badrum med händerna runt ansiktet. Betraktar ögonen, näsan, gropen i hakan. Munnen. Såhär ser ett okysst ansikte ut. Såhär ser någon ut som aldrig blivit tagen med storm, inte ens lite omskakad.
Såhär ser jag ut.
Nedanför på gatan går andra femtonåringar omkring. Sådana som blivit upphånglade och upplevda. Sådana som inte tycker kyssar är någon stor grej. Ingen big deal. I omklädningsrummet efter gymnastiken hör jag de prata om förbjudna hemmafester och att bli av med både oskulder och annat. Det brinner i örongångarna när jag lyssnar. Det brinner av upphetsning och förväntan och senare – när nian närmar sig sitt slut brinner det av uppgivenhet. Jag blir aldrig kysst.

Egentligen borde det inte spela någon roll. Jag har ju gjort många andra saker, besökt Kuba, klappat en levande spindel och fått en kram av en i Spice Girls. Men det känns ändå som att jag helt slösaktigt väntar bort mitt liv. Och det är kanske därför som jag börjar jag skapa den där nya parallella verkligheten. I Word-dokument efter Word-dokument drar jag in killar på skolans toaletter, får sugmärken över halsen under biologilektionerna och kommer alltid hem försent om kvällarna. Jag är oövervinnelig och livsfarlig och har till och med bröst som får plats i en behå under T-shirten. På nätterna bakom ett tangentbord vinner jag tillbaka alla oanvända timmar. Att ingen förstår att jag vet precis hur man ska leva? Kan jag inte få chansen en endaste gång?

Och så – två månader senare, en fredagsnatt i maj lägger en sextonårig pojke sina läppar mot mina. Det känns ingenting. Inte ens ett försiktigt sprakande i maggropen. Noll. Istället är jag bara tacksam att det är över.

Efteråt släpper något. På ett halvår har jag samlat på mig tjugo livs levande pojknamn och en av dem har till och med blivit kär i mig. Jag hittar honom en kväll nersjunken i ett kök, otröstligt gråtande mot en vägg för att jag inte vill något mer än att låta honom hångla med mig när lusten faller på.

I hemlighet är jag livrädd för att alla ska inse att jag egentligen bara är ett skämt. Ett på-låtsas. Någon som var okysst bara ett par månader innan sin sextonårsdag, som tillbringat nästan halva tonåren med att längta. Jag avskyr och hatar henne för att hon bär sådana svarta hemligheter. Hon måste skämmas för evigt.

Och det gör hon nästan. Det tar flera år innan jag förstår att klappa spindlar på Kuba är långt mer imponerande än vilken grabb som helst. Och för att ta tillbaka henne får hon liv igen varje gång jag öppnar en ny textfil. Ibland står hon kvar vid badrumsspegeln, ibland gråter hon. Ibland avfärdar hon Stockholms alla tonårspojkar och ibland ger hon sig hän och kastar sig över dem. Äter hjärtan helt omättligt och utan gräns. Det är oväsentligt. Huvudsaken är att hon får finnas till. För oavsett om hon är livrädd och liten, bortkastad eller nyförälskad har hon alltid huvudrollen. Hjältinnan med osynlig mantel som tar kontroll över sin egen historia. Äger den för att hon kan.

 

sandra

Livsstil

julaftonsonsdag.

I onsdags var det sista dagen i huvudstaden för den här mannen innan han skulle åka hem till sin familj över julen. Så vi bestämde oss för att ha romantic mini-julafton med cava och den godate maten.

Tryffelsalami och pecorini.

Och färska räkor. <3333

Och avocado! Avocado var mitt nyårslöfte 2010 att lära mig tycka om. Årets nyårslöfte har varit koriander och nu såhär cirka två veckor kvar på året tycker jag att det är en strålande grej. Så himla bra.

Det knäppaste var att prick innan vi börjat äta ringde det på dörren och så var det ett världsfint bud från Victorinox med knivar, ost, charkisar och balsamvinäger. Passade ju helt perfekt.

Jag fick så väldigt fina julklappar av honom och jag hoppas han tyckte om mina också. Nu ses vi inte förrän nyår och det känns lite sorgligt ju.
.

Translation. Last Wednesday it was Magnus last day in Stockholm before he went home for the holidays. We decided to eat everything that we love for dinner: fresh shrimps, truffle salami, pecorino and avocado.

sandra

Podd

sandra och michelles podcast. avsnitt 2.

Nu är ett nytt avsnitt av vår knäppa podcast ute. Sedan tar vi lite julledigt och återkommer i januari.
Jag vet inte själv vad jag tycker om det här med podd, det är så sinnesjukt jobbigt att lyssna på en själv, men dagens avsnitt handlar hur som helst om bra historier, sådana vi själva upplevt och sådana vi hört. Det är ju alltid roligt med knäppa historier tänkte vi!

Förra veckan seglade vi upp till itunes förstaplats så det var ju oerhört flott.

podd

Lyssna och prenumerera via itunes här. Du kan även söka på oss i appen podcaster så får du ner oss i mobilen.

Några har undrat om man kan lyssna även om man inte har itunes, så här kommer en soundcloud-länk!
.

Translation. A new episode of mine and Michelle’s podcast is out today.

sandra

Livsstil

saffranspasta med lammköttbullar.

Saffran är ju inte bara gott i efterrätter och skaldjursgrytor utan även världsbäst att ha i pastor! Så här kommer nu ett recept på saffranspasta med lammköttbullar som jag lagade i början av veckan.


1. Du behöver lammfärs (jag hade 400g), vitlök, gullök, ett rått ägg, en chili, tagliatelle, körsbärstomater, ruccola, färsk basilika, creme fraiche och malen saffran.

2. Blanda färsen i en bunke tillsammans med hackad vitlök, lite torkade kryddor som typ oregano, salt, peppar, gullök, ett rått ägg och färsk hackad chili (plocka bort lite kärnor så det inte blir för starkt). Jag hade en halv i färsen och andra halvan i pastasåsen.

3. Rulla färsen till bullar och stek på medelhög värme i olivolja. Sätt på pastavatten.

4. När lammfärsbullarna är i stekpannan kan du börja med såsingredienser. Hacka resten av chilin, en halv gullök, en vitlöksklyfta, dela på körsbärstomater och skölj ruccola.

5. När bullarna är färdiga är stekpannan ganska skruttig, så torka av den lite och lägg lammbullarna på en tallrik.

6. Stek löken och chilin i pannan och ha i köttbullarna igen samt tomaterna.

7. När du lägger i pastan i ditt kokande vatten kan du hälla i creme fraichen och ungefär ett kryddmått saffran i stekpannan och låta puttra tills pastan är klar. Man får provsmaka lite och känna hur mycket saffran man gillar.

8. Pastan ska koka en-två minuter kortare än vad det står på förpackningen (jag använde tagliatelle). Sedan vevar du ner den i såsen och låter alltihop gotta in sig. Salta, peppra och ha i ruccola och basilika. Servera direkt. Ät upp.

.
Translation. This is a recipe for saffron pasta with lamb meatballs that I made this week.

sandra

Mode

I will remember the kisses and how you gave me everything you had and how I offered you what was left of me.

Idag händer ingenting mer än att det är kallare än igår, mindre än en vecka kvar till jul och jag måste posta paket. Jag längtar efter lite snö och jag längtar efter nyårsafton. Nyårsafton är den allra bästa högtiden tycker jag, alla är finklädda och man får dricka champagne. Bättre än så blir det kanske inte.
Hur som helst, här får ni lite tre par opublicerade outfits från Paris i våras. Från en vecka i maj när man både kunde vara utan strumpbyxor och jacka.
Känns som ljusår sedan.

Translation. Three outfits from Paris last spring that I haven’t posted on the blog before.

sandra
Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
Easter lunch ✨🌳🍴🍷
Arkiv
Twitter @niotillfem