sandra och michelle. podd nr 15.

photobooth.

Nu är jag och Michelle äntligen tillbaka från vår podd-semester! Idag är ett nytt avsnitt uppe på itunes, och så kommer det fortsätta varje torsdag hela hösten. Vi inleder poddandet med att summera sommaren, vi pratar exempelvis om vilka signalement som definierar sommar-douchebagen och frågar oss vad 17 alla daggmaskar tagit vägen?

Lyssna och prenumerera i itunes HÄR. Vi finns i alla podcasts-appar också, för både iphone och android.
Vill du lyssna direkt i webbläsaren?
Varsågod:

Vi finns på twitter och insta under hashtaggen #sandraochmichelle

.

Translation. Podcast no. 15 is out today with me and Michelle. It’s in Swedish and today it’s about what we did this summer..

answers to past weeks comments. part 3.


Sista delen av frågor som jag fått över sommaren, sedan ska jag försöka svara på kommentarer en gång i veckan i ett inlägg som vanligt.

Hej Sandra, du som alltid har bra åsikter om kärlek osv, kan inte du hjälpa mig med ett problem? Det är så att jag bor i Frankrike sedan ett år tillbaka, och nu när jag eventuellt tänkte flytta tillbaka till Sverige igen kommer Han in i mitt liv. Vi känner inte varandra sedan så lång tid, men jag vill inte åka iväg utan att veta vad som kunde hänt. Problemet är att han ska flytta till Tyskland i september. Då tänker jag att jag skulle kunna flytta till Bryssel, en stad inte så långt bort från hans som jag redan velat upptäcka innan. Men hur gör man? Ska en ”följa kärleken” sådär som folk bara gör på film, eller är det smartast att åka till Sverige, plugga och se hur det fungerar på distans? Och om en nu ska till Bryssel, vad gör man där om man inte pluggar? Hur vågar man? Eller ska en kanske stanna i Frankrike, för det är ju smidigare att träffas då, och det är ju helt klart ett alternativ jag kan gå med på.. Alltså förvirringen i min hjärna.. Merci beaucoup, bisous!
Hej! Gud, svårt. Jag antar att du säger Bryssel för att du har en utbildning då vill gå där? Annars är ju Bryssel trots allt i ett annat land än Tyskland fortfarande. Jag tänker liksom om du kanske kan plugga i Tyskland? Eller det där med era länder vet jag för lite om för att kunna svara på, hur länge han ska vara där och du ska vara där du är och så vidare. Så vi pratar om själva distansförhållande i sig självt istället. Jag har ju haft distansförhållande, och ska jag vara ärlig är det inte så himla lätt. Det gör ont, det är ensamt och tiden går långsamt. MEN. Är man kära i varandra klarar man det. Det som är viktigt med ett distansförhållande är en plan. Gärna inom ett år. Jag har förstått (vilket även stämde in på mitt distansförhållande) att det är efter ett år som det börjar bli kämpigt. Det heter ju liksom ihop av en orsak. Man ska vara tillsammans med varandra. Jag tycker du ska fundera på din framtid först, och vad som är bäst för dig och din utbildning etc, och sedan prata ihop dig med honom när, var och hur ni ses på riktigt nästa gång. Och på riktigt menar jag, när ni liksom ska bo i samma stad igen. Det kommer bli bra, men som sagt, framtidsplanen behövs. Här är ett inlägg jag skrivit om distans en gång.

Hur fungerar det med sådana här inlägg när du fått något gratis? Blir det inte som ett reklaminlägg då? Måste du få pengar för att göra reklam eller räcker det med att du får något gratis för att det ska räknas som reklam om du skriver om det? Tycker det är bra att skriver att du har fått bo där gratis. Hotellet måste ju medvetet gett dig en hotellnatt gratis för att de vill att du ska berätta om det. Fast sen så kanske de inte har något att säga till om när du skriver inlägget så då blir det ju inte som reklam utan mer som en recession. Hm. Skulle gärna vilja veta hur det fungerar och hur du tänker kring det. (Ang detta inlägg)
Hej! Såhär funkar det: Om man gör ett samarbete med ett varumärke, till exempel pastatisdagarna jag har med Kungsörnen, då får jag betalt, i och med att det är ett jobb jag gör tillsammans med dom. Då måste det enligt lag stå att det är ett samarbete i inlägget.
Om man får något skickat till sig, som en klänning, eller en gratis hotellnatt på då exempelvis Häringe Slott, då räknas det som en gåva. Jag behöver inte skriva om det, för det är inte ett jobb och jag får inte betalt. Om jag skriver om det, behöver jag inte berätta att det ens är gratis och jag kan vara hur negativ eller positiv som jag vill. Jag skriver dock alltid ut när det är något jag fått, för jag tycker det känns så himla lurigt annars. Som att leka lyxliv typ. Hoppas du fått svar på din fråga. kram.

Hej Sandra, gillar hur du delar med dig av vardag, fest och allting. Du ska skriva för dig och för att du ska njuta av det så, NO PRESSURE och ingenting om att behöva vara förebild eller något sånt… Men, om du skulle vilja, ha lust, får du jättegärna skriva om hur det är att få sitt hjärta söndersmashat för att sen faktiskt kunna bli kär igen. Hur händer det ens?.. Du kanske redan har skrivit om det också, hm jag vet inte, Jag sitter bara här, i lägenheten som var hans och min och jag tror att tårarna aldrig ska sluta rinna. Hursomhelst, uppskattar den här bloggen, oavsett allt!
Ha det bara bra, massa kramar från Johanna
Fina du. Det händer för att människan helt enkelt fungerar så. Jag tror inte att det är svårare än det. Vår naturliga instinkt är att överleva, det är det enda din kropp och din hjärna kämpar för, medvetet och undermedvetet. Därför, utan att man ens märkt det ibland, så mår man lite bättre en dag. Och lite ännu bättre en annan dag. Och till slut börjar man se människor igen, och känna för människor. Och hjärtat jobbar och jobbar och jobbar för dig, så att det en dag ska kunna blomma ännu starkare. Så här skrev en bloggläsare till mig en gång när mitt hjärtat var söndersmashat. Tycker det beskriver allt väldigt bra.

hej. folk skriver ju alltid här om deras fina kärlekar och hur de fick varann till slut och hur superkära de är. det är jättefint, men varje gång jag läser det så känner jag mig så ensam och kan inte rå för att känna att tydligen har alla i hela världen det så förutom jag. för jag läser aldrig om någon som inte hittat den där kärleken. om någon som med hundra procent säkerhet aldrig kommer träffa någon. så känner ju jag i alla fall. det enda jag haft med någon var med en kille jag inte ens tyckte om. som jag sov med mig på natten och som drog ner mig på dagen. som jag kysste bara för att nån måste man ju kyssa. allt annat har bara varit engångsgrejor på fyllan som lämnar en tom dan efter när man inser att det gärna hade fått vara lite längre och att man vill träffa personen igen, men det kommer aldrig aldrig hända för varför skulle någon vilja träffa mig igen och nej jag tänker inte höra av mig. och sådär har det varit så länge jag kan minnas och det kommer fortsätta vara så tills ingen ens vill ha mig på fyllan längre.
ja mitt självförtroende suger och har alltid gjort och nånstans vet jag att det inte är mitt fel. men snälla lyssna för jag vet inte vad jag ska göra. det kommer aldrig hända för mig. de få gångerna jag försökt har det gått åt helvete och om jag ens råkar tänka tanken nu att ”oj han där är fett fin kanske har vi kemi, kanske kan det bli vi” så inser jag snart. not in a million years. hallå. waky waky liksom.
och nu så är jag liksom 21 och jag känner mer och mer press för vad ska min familj tänka. att deras dotter är så misslyckad att hon inte ens kan skaffa en jäkla pojkvän, medan alla andra runt omkring är i förhållanden. men var ska jag ens träffa någon nu?? för tillfället pluggar jag inte och på klubb är det omöjligt att det nånsin kan bli nåt. eller okej nu skyller jag bara på saker när jag vet att det är mig det är fel på och inget annat. jag är 21 och skulle det hända hade det redan hänt. jag vet att det är kört nu och det gör mig genuint jävla ledsen för jag kan ju bli jättekär men jag vet att man inte kan bli kär i mig. de få som tyckt om mig och velat träffas har jag verkligen inte känt något för och sen har det ändå gått över för dem direkt och det säger väl allt. whatever, förlåt för lång negativ kommentar, det var egentligen inte min avsikt att lägga detta på nån annan. fick bara lite ont av alla fina kärlekskommentarer som aldrig kommer skrivas av mig
men hallå! Okej, nummer ett: Sluta genast säga att det aldrig kommer hända. Sluta genast alltså. Det är så otroligt dumt och onödigt och en nedåtgående spiral. Alltså. 21 år är INGENTING. Majoriteten av mina vänner hade inte varit i förhållande när vi var 21. Det tar olika tid för alla, men 21 är verkligen inte en ålder när man förväntas ha varit ihop tycker jag. Jag fick min allra första pojkvän när jag var 19. Och det menar jag verkligen första, hade inte ens lekt förhållande med någon på dagis. Jag tänkte också att jag väl aldrig skulle hitta någon, bara hångla på fyllan och bli ihop med någon jag tyckte ”var okej”. Men grejen är att kärlek händer. Det händer när man minst anar det. Och tills dess ska man frikkin njuta av att vara singel. Du kommer vara ihop och gift och grejer merparten av ditt liv. Njut av att vara 21. Det är en grym ålder. Och sluta skämmas! ”deras dotter är så misslyckad att hon inte ens kan skaffa en jäkla pojkvän” skriver du, men trust me, ingen förälder tänker så, speciellt inte om en dotter som var tonåring för två år sedan. Ut och have fun, när du minst anar det springer du in i din kille. Han är någonstans därute och längtar efter att bli kär i dig utan att ens veta om det själv. puss.

Hej Sandra! Jag vet liksom inte vart jag ska vända mig för att få svar på min fråga, förutom till dig… Jag och min kille har varit tillsammans i tre år och de senaste två åren har vi bott tillsammans varav ett år utomlands. Nu är det så att jag ska börja plugga i en annan stad till hösten och min kille kan inte följa med för han pluggar i den staden vi bor i nu… Jag är så glad över att jag kommit in på mitt program (5 år) men samtidigt så ledsen över att jag inte kommer få vara med mitt livs kärlek varje dag… Min kille har tre år kvar på sin utbildning, så om det inte går att byta stad för någon av oss kommer vi få ha ett distansförhållande i 3 (!!) år. Att göra slut finns inte på kartan, vi båda är överens om att vi kommer klara det, men jag behöver tips på hur man gör. Vi har aldrig varit ifrån varandra mer än två veckor i streck… Vilka är dina råd för att få ett förhållande att funka även om man bor 30 mil ifrån varandra?
Jag hoppas verkligen du svarar, för jag är helt förvirrad och ledsen. Tack <3
Skypa ofta, boka mötestider. Typ: vi ses klockan 20.00 varje dag. Skaffa appen whatsapp. Då kan ni skicka sms typ jämt. När jag hade distansförhållande hade vi även en hemlig facebookgrupp där vi skrev till varandra, delade roliga videos, bilder och sånt. Ha middagsdejter och film via skype. Typ laga samma sak, se samma film. Ses så ofta som möjligt. Helst mer än en gång i månaden. Ha kortare planer att se fram emot när ni kommer va med varandra. Typ resor sådant. Skicka brev. Jag skickade exempelvis blom-och-godis-bud till mitt ex när han var sjuk. Lycka till! <3

sandraaaaaaaaa hur gör man när man är i mitten av 20- och saknar sina föräldrar och småsyskon så att man tror att man ska gå av, när man bor i en storstad ute i europa medan de bor i en småstad i sverige där det inte GÅR att bo för en mitten av 20-åring?
Prata i telefon! Mycket! När jag bodde i London som sjuttonåring pratade jag och min mamma varje dag i telefonen. Och mailade utöver det. Här kan du läsa våra mailkonversationer, de är väldigt ärliga, tror kanske det hjälper saknaden lite om man lättar sitt hjärta. Alltså lättar det på riktigt, pratar om saker som känns mycket. puss.

Alltså Sandra jag älskar dig och din sprudlande livsglädje liksom och du är fett söt, din pojkvän är fett snygg och du reser åt högre och vänster i fjärran vackra landskap. Du lever mitt drömliv helt enkelt. Min fråga till dig vad jobbar du med? Du har ju helt sick bra klädstil, aldrig funderat på att starta något eget? Du är bäst!! Puss
tack och så!
Jag jobbar ju som bloggare! :) Det här är mitt heltidsjobb. Och sedan jobbar jag som författare, här kan du köpa min bok. Har en podd tillsammans med min bästis Michelle som du kan lyssna på här, och skriver krönikor och artiklar för olika magasin som du kan läsa här. Ett eget klädmärke är jag inte så intresserad av att starta, tycker mest om att skriva, men du kan köpa min mini-kollektion för JC på rea här! puss

Hej! Jag skrev en fråga i början av sommaren, men den kanske föll bort så ställer den igen: läste ditt fina fina inlägg om Joakim och hur ni inte längre var vänner (alltså det gamla som du skrev när ni inte umgicks). Men nu verkar ni ju vara superbra vänner igen, så himla fint! Om du vill dela med dig vore det så fint att få veta hur det gick till, hur ni hittade tillbaka till varandra igen.
Han hörde av sig till mig när Ludvig gjort slut och jag var så jäkla ledsen. Jag bodde i New York och han flög över Atlanten för att bo med mig och göra mig glad igen. Det var inte ens några frågetecken kring det. ”Nu kommer jag till dig” skrev han i ett sms. Och så gjorde han det. Och sedan var det bara som om det alltid varit vi.

Har en liten fråga! Jag hoppade tillbaka några år i tiden, och hittade när du hade svarat på frågor om det här med att romantisera tillvaron osv. Då skrev du något i stil med ”jag vill att allt på niotillfem ska kännas fint och genomtänkt, följa tema, ha tanke bakom och inte innehålla t ex grå måndagsmorgnar, utan det ska vara som att kliva in i en drömmig värld”. Trots att bloggen fortfarande såklart är fantastiskt fin känns det lite lite som att du har släppt på det där, och att det nu är mer vardagligt och öppet. Jag gillar’t! Hur tänker du med det? Var det ett medvetet val, eller har det helt enkelt bara blivit så att du blivit mer personlig/privat, äkta och öppen i och med att du fått mer publicitet även utanför bloggen?
Njäeao.. jag tycker nog att jag fortfarande kan stå för den där meningen. Alltså, min blogg har alltid varit personlig, jag har skrivit om jag mått dåligt eller om något känts fel eller skavts, men jag har samtidigt alltid varit mån om att den här platsen ska vara estetiskt tilltalande. Det här är ingen vardagsblogg – det är en livsstilsblogg. Jag vill att man ska komma in här och bli inspirerad. Om till exempel böcker, eller film eller platser jag besöker, saker jag gör. Dock tror jag att mitt språk har blivit mer vardagligt än tidigare, och det ser jag är en naturlig vidareutveckling i de flesta bloggar som hållt på ett tag. Man blir trygg på något vis. Jag känner att här kan jag vara mig själv avspänt och det är okej. Typ så? Hoppas du förstod mitt svar :)

Har tre frågor:
1. Hur lång tid tog det för dig att skriva boken?
2. Hur kommer det sig att du fick skicka in en ofärdig bok till förlaget? (Hör det på en podcast) Alla har sagt till mig att jag måste skriva klart boken först.
3. Tror du bloggen påverkade din författarkarriär och på vilka sätt?
KRAM PÅ DIG SANDRA
1. Det tog exakt 365 dagar.
2. Jag skickade inte en ofärdig, den var färdig enligt vad jag tyckte då. Den hade en början och en mitten och ett slut. Första gången jag skickade den till förlaget var i maj 2011. Då fick jag ett mail tillbaka att: intressant, men den behöver vara längre. Så då fyllde jag i mellanrummen helt enkelt, byggde fler sidohistorier. När jag skickade andra utkastet (ca 200 000 tecken) i januari 2012 var den mer eller mindre som den är nu när du hittar den i butiken!
3. Ja absolut, jag har ju en kanal med hundratusentals läsare så jag kan ju prata om min bok till min målgrupp på ett helt annat sätt än vad kanske andra debutanter kan. Är väldigt tacksam över det.

 

.

Translation. Read by clicking ”in english” in the right frame.

 

a few of my favorite pinners. part 2.

Jag lovade ju lite bra personer att följa på Pinterest, såhär kommer ett gäng! Tipsa gärna om era favoriter eller era konton i kommentarerna. Mitt konto hittar du här.

lolita
Lolita.

anwhatelse
And What Else Is There.

annah
Anna H.

frida
Frida Regeheim.

elinh
Elin Hasselgren.

calivintage
Calivintage

linnwiberg
Linn Wiberg.

localmilk
Local Milk.

 .
a few of my favorite pinners part 1.

.

Translation. Some of my favorite pinners on pinterest. Who are yours?

 

answers to past weeks comments. part 2.


Okej här kommer del 2 av kommentarssvar. Det var så många så det blir en del 3 också, kommer väl imorgon eller så! puss.

Hej Sandra! När kommer nästa podd avsnitt? Älskar eran podd så mycket har lyssnat igenom alla avsnitten flera gånger haha! Förresten, kunde inte ljudspåren av era tvoddar kunna komma upp på iTunes? Vill kunna höra på dem med även utan tillgång till internet!! Kram!
Kommer ut nu på torsdag och sedan varje torsdag resten av hösten. Ljudspåren till tvodden äger SVT så vi får tyvärr inte lägga upp dem på itunes. kram!

Men så nyfiken på hur fotoboken ser ut på baksidan, det har man fått se på de andra, snälla visa! :)
Bild 2014-08-19 kl. 15.07

Maneter!

Åhh, blev så inspirerad att göra det, så fint! Undrar också vilken storlek det är på din bok samt vad typsnittet som du använt heter?
Största storleken, landscape. Vet inte exakt mått finns nog på sajten. Typsnittet heter Learning Curve.

Ursäkta frågan som jag egentligen redan vet svaret på. Men jag frågar ändå. Hur är det med svartsjuka i ditt och Magnus förhållande? Jag vet ju att du inte är svartsjuk och jag kan anta att Magnus inte heller är det, men funderar ändå på hur han känner för bilder på ditt ex? Jag vet, past is past osv! Grejen är att jag själv önskar så himla innerligt att jag kunde vara lika cool med sånt! Istället får jag lite magont ibland och fantiserar om hur kul det säkert var på ”deras tid”. Så himla onödig energi som går åt! Tips mottages tack :) puss o kram
Magnus är väldigt o-svartsjuk. Det är skönt tycker jag. Angående bilderna på L från mitt fotoalbum 2011, sa jag bara som det var: – Jag tog med några bilder på honom för att vi var ihop då och jag kommer att uppskatta att jag gjorde det om typ tio år. Och han svarade, – Såklart, det fattar jag.
Vi har ett väldigt ärligt förhållande egentligen, känner jag mig minsta obekväm så säger jag det till honom. Och han är en väldigt trygg människa i grunden och jag tror han bara bestämt sig för att lita på mig helt och hållet. Det är väldigt fint. Angående ex så tror jag att man ska snacka om dem i ett förhållande! Det är ju om något superspännande att höra om vad ens pojkvän haft för sig innan man lärde känna varandra. Tror inte du ska tänka ”vad kul det var på deras tid”. Den tiden finns ju inte längre, och det finns antagligen en rimlig anledning till det.

Maybe it’s just because you don’t write about it, but it doesn’t seem like you care much about the music at this festival Way Out West? It’s strange because normally you seem like someone who cares alot about music? but this festival is more about vip parties? I really don’t mean to come of as judgemental, i’m just curious – because I checked out the lineup for way out west, and it’s so great.
Yeah you are right, I only saw around 7 concerts in total. Actually, I didn’t think the line-up for Way Out West this year was especially great. I am kinda of picky when it comes to concerts. I only really like to go them when I REALLY like the band, or if the music is danceable. Way Out West is a lot about secret parties as well as bands, and I love them secret parties!

snälla, berätta var man kan äta saffransglass! <3
Det ligger en liten glassaffär som har öppet när det är fint väder på Nytorget. På Skånegatan i korsningen Renstiernasgatan. De har MAGISK saffransglass!

Hej Sandra! Läser du några roliga tumblr’s som du kan tipsa oss läsare om?
Njäej jag hänger ju liksom mest på Pinterest. De är ju ganska lika varandra tycker jag. Började med en tumblr en gång men kom inte längre än så här.

Hej! Jag gillar dig och din blogg supermycket och har följt er ganska länge. En sak jag alltid undrat dock: vad hände med din pappa? Varför bröt ni? Förstår såklart om det är för privat, men man kan ju åtminstone fråga.
Vill inte skriva om det här. :/

hej sandra! kom och tänka på de där ekträden du sådde i en flaska? visst var det nåt sånt? hur gick det med dom och hur gjorde du? för övrigt tycker jag du och din blogg är <3 puss!
De dog! Men vi ska prova igen i oktober, då ska det vara bästa chansen att det funkar!

Sandra! Du måste göra en Köpenhamns guide till oss! <3
Okej!

Är ”pussats på konsert” bilden tagen med mobil? I så fall Vilken mobil har du?
Ja den är tagen med Gustavs mobil, en iphone. Tror det blev så bra av en slump! Håller med att det ser ut som system.


Fint läppstift, vart kommer det ifrån (färg osv.)? :)
Från Kate Spade och heter Blush. Det är typ nedtonat neonrosa! Tror dock inte Kate Spade-smink säljs i Sverige :(

Hej hej! Jag kom att tänka på: hur går det med löpningen? Springer du när du är på semester och ute och reser också, och isånnafall: hur ofta då? Har du sällskap eller vågar du springa själv på nya platser? Jag tycker det är lite läskigt ifall man inte skulle hitta hem igen..? Kram
Jag hade springpaus i sommar när jag var på platser jag inte varit tidigare. Tycker också sånt är superläskigt. Sprang ett par gånger när jag var i mina föräldrars hus vid Cap d’Antibes för där hittar jag, men annars har jag haft tränings-uppehåll. kram

Jag har letat efter ett kjol-top-par som du har i evigheter var har du köpt dem?
De är från Asos men från förra sommaren. Men GFD-store specialiserar sig på kjol-topp-par!

lägger du ut mer bilder på din flickr än här i bloggen?
nä, lägger precis ut så många jag ska blogga.


Hej nu har jag letat och letat och hittar inget så frågar: visst har du en liten pastellfärgad klocka? Om du kunde länka något inlägg med den eller berätta vart den är köpt blir jag väldigt glad! Kram
Har två, en rosa och en blå. De är från Swatch! Köpt på flygplatser, men här är ett inlägg.

Men förresten, röker Magnus också?
Nä lite feströkning ibland typ.

Har du någon gång varit i London? Finns det eller kan du göra en London-guide? Jag åker dit om tre veckor.
Det finns en london-guide! Dock inte sådär superstrålande och ganska gammal. Men ändå. Kolla kategorin reseguider.

 

one photo every hour. monday.

monday

9.00
Vaknar. Äter frukost i sängen. Knäckebröd med hushållsost, ett lagom löskokt ägg samt fil med blåbär.

monday
10.00
Gör mig redo för dagen. Ser ut såhär, i en tröja från Asos och samma gamla vanliga kjol. ”Nästa gång jag träffar dig får du inte ha den kjolen” säger Michelle när vi ses senare samma dag.

monday
11.00
Promenerar från Söder till Birgerjarlsgatan 61 där Rodeo har sitt kontor. Vi har uppstartsmöte inför hösten.

12.00 + 13.00
Råkade radera både 12 OCH 13 bilden från telefonen när jag fixade bilderna i Snapseed. ÅH sjukt störigt.
12.00-bilden är i alla fall en på mig och Michelle när vi är påväg till Vurma för att äta lunch.
13.00-bilden är på Michelle i solglasögon när hon sitter i vår poddstudio redo att spela in. Ämnet igår var musik!

monday
14.00
Ea är hemma från Paris och vi träffas på Saturnus för fika.

monday
15.00
Hennes lilla fröken Alicia vaknar och har Europas största ögon.

monday
16.00
Promenerar hemåt.

monday
17.00
Sitter hemma och jobbar. Den här buketten som står i köket fick jag av min lillebror Gustavs flickvän i födelsedagspresent. Gulligt <3

monday
18.00
Magnus kommer hem från jobbet.

monday
19.00
Han lagar mat till oss. Fisk han fångat och gravat helt själv (!), färskpotatis, hovmästarsås och avokado.

monday
20.oo
Sedan går jag över gården hem till Michelle. Där sitter nämligen Kris i köket och fyller år! Ni minns väl Kris, min vän från Paris? Vi korkar upp en prosecco.

monday
21.00
Kris har med sig peruker av någon anledning så de tar vi på oss.

monday
22.00
Sedan spårar allt ur. Nej, skoja klart inte. Klockan blev tio och jag gick upp till mig och kollade på första avsnittet av Paradise Hotel såklart. Att man ska bli totalfast i denna sörja i 6 månader den här gången? Herregud.
.

Translation. One photo every hour. Please read the captions by clicking ”in english” in the right frame.