sandra och michelle. podcast nr 6.

Nytt avsnitt ute idag på Sandra och Michelles podd! Vi pratar om böcker den här gången. Varför vi tycker om att läsa, tipsar om fina citat, bra platser att plöja sidor på och såklart ett och annat boktips.

 Lyssna och prenumerera här i itunes (det är länken högst upp som är den nya). Den finns också i appen podcaster.

Här kan ni lyssna om ni vill höra på oss direkt i en webbläsare:

.

Translation. Podcast no. 6 is out today with me and Michelle. It’s in Swedish and today it’s about our favorite books.

toulouse → carcassonne → andorra.

Jag är ju som sagt i Andorra och åker skidor den här veckan ni vet och här kommer en liten uppdatering, närmare bestämt från min söndag. Vi landade i Toulouse sent lördag natt och körde sedan bil till Andorra dagen därpå. Så söndagen blev mer roadtrip än skidåkning. Häng med vetja.

Förmiddagen började med en promenad i den gamla delen av Toulouse.

Det var så himla fint ljus, vår deluxe.

Hej från någon gammal bro!

Vid tolvsnåret bar det iväg med bil till Andorra. Men först gjorde vi ett pitstop i staden Carcassonne som ska vara Europas mest välbehållna medeltida stad.

De hade ett Disney-slott.

Denna människan: älskar gamla grejor.

Vi lokaliserade en uteservering innanför slottets murar.

Vinlunch.


Efter lunch turistade jag loss på godis.

Och tog hej-jag-är-vid-ett-Disney-slott-bild.

Sedan bar det av mot snön.

Och så var vi framme i Andorra. Såhär ser denna lilla bergsstad ut där jag hänger den här veckan.

Och det här blev mina slottsfynd, fem klubbor med smak av banan, melon, sockervadd, passion och citron.
.

Translation. As you might know I’m in Andorra this week skiing. To get here we drove from Toulouse last Sunday and did a pitstop at the old city Carcassonne for lunch. Here’s what that day looked like.

6 things i like. monday.

A Pixar Artist Drew Classic R-Rated Film Scenes And Turned Them Into A “Children’s” Book.

Frågor och svar om skrivarkursen.
Flora skriver om sin skrivarkurs och jag tyckte den lät så himla mysig.

Mung bean stew on a budget
Massa bra tips om hur man kan äta mycket grönt och mindre snabbmat även om man inte har så mycket pengar.

intervju
Jag blev intervjuad om New York av en turkisk tidning som heter Match-Up Mag. Fick skriva ner svaren själv för hand. Här är resultatet!

 

tribe

Stunning Portraits Of The World’s Remotest Tribes Before They Pass Away.
wow wow wow.

ryan

Kissing Ryan.
För det är ju varje människas dröm obs.

om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på manhattan inte handlar om.

fp

Jag har skrivit ännu ett författarporträtt i samband med mitt boksläpp, denna gång för Sveriges Bibliotekstjänst. De ville att jag skulle skriva om min bok och mitt skrivande och då blev det såhär:


Jag sitter på ett kontor, i ett annat land, på en annan sida av Atlanten än där jag växte upp. Det är januari tvåtusentolv och vi ska göra en stor reklamkampanj för ett känt ölmärke. Belopp på miljoner med dollar och löften om stora flådiga reklamfilmer och digitala kampanjer. Jag borde vara glad. Jag jobbar som kreatör på en av Amerikas bästa reklambyråer, varje fredag dricker vi öl och poppar popcorn och vi sitter i ett öppet landskap där de högsta cheferna hälsar på mig varje morgon. För en månad sedan fick jag en julbonus på en siffra jag knappt vågar uttala högt. Jag borde vara glad, lycklig och nöjd. Men det är jag inte. Trots att New York breder ut sig utanför mitt kontorsfönster vill jag inte jobba här något mer. Nej. Jag vill ju skriva klart den där historien. Den som kliar i vener och blodkärl och bakom ett och annat organ.

En dag – på ett av de där långa mötena som aldrig tar slut för att amerikaner ska vara så oerhört trevliga mot varandra och låta alla tala till punkt – ser jag mina fingrar öppna anteckningsappen på mobilen och börja skriva. Meterlånga anteckningar blir det efter några veckor. Jag måste skriva av dem till datorn, dela upp i kapitel och ett par månader senare räknar jag det till över hundratusen tecken. Jag skickar alltihop med mail till ett förlag. Skriver ursäktande att om det här kanske kan vara något, kanske inte, men jag kan skriva mer om ni vill.

Får ett svar veckan därpå:

Ja. Skriv mer. Skriv klart, vi vill läsa.

Det går ett helt år till. En januarimorgon tvåtusentretton bokar jag ett möte med mina amerikanska chefer. Jag säger upp mig. Trots ännu en julbonus, trots att det där fina ölmärket verkar vilja förverkliga vår idé till sist.

- Why? frågar de.

- För att förlaget vill ge ut den, svarar jag. Jag tror jag nog måste skriva sådant här nu istället för annonsrubriker.

Det går ännu ett år. Nu kommer boken ut. Nu publiceras den där saken, den som handlar om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på Manhattan inte handlar om. Nej, den handlar om att vara femton år och livrädd. Om hemmafester och hångel i garderober. Om att bli av med oskulder och annat. Om att fråga förbipasserande på gatan om de kan köpa ut öl och att frysa nästan jämt men ändå glömma sina vantar hemma. Men mest av allt handlar den om kärlek.

Boken finns som sagt att förköpa på adlibris och bokus.