I want to wake up in a city that never sleeps.

Som det geni jag är bokade jag en resa till New York när biljetterna var osannolikt billiga och Sverige som allra gråast. Nämligen prick nu!
Nu tar jag mitt pick & pack i en liten resväska, åker mot flygplatsen och sedan över havet med ett flygplan, ända bort till iskalla men magiska Manhattan. Där ska vi fira Nina som fyller den stora trean och nollan och så stannar jag i ungefär två veckor. PEPPPPPPPPPPPPPPP.
Ses där! <3

Translation. I’m off to New York to celebrate Nina’s 30th birthday. I’m staying for two weeks and I’m so excited!

a blind date on skype.

hej1

Den finaste lilla miniserien på internet just nu är 7p/10e!
Den börjar med det här mailet till Patrick och Cora (som ännu inte känner varandra), skickat från deras gemensamma vän:

De addar varandra på skype och bestämmer sig ganska snabbt för att deras gemensamma nyårslöfte ska vara att ses samma tid, varje dag, hela januari, på skype. Och vi får följa dem!

hej

De är roligt och välskrivet och svingulligt, vill vara bästa kompis med båda alltså. Avsnitten (även fast det nog är meningen att man först ska tro att allt är på riktigt), är inte längre än ungefär 4 minuter var. Helt klart värt ens tid.
Hoppas de blir svinkära!

Kolla här:
7p/10e
.

Translation. I love the the site and mini series called 7p/10e where Cora and Patrick meet each other on a blind date through skype. They decide to chat every night for the rest of january and we can follow them! Here.

-
tipstack till anna! <3

instagram. december.

December började med en storslagen första adventsfrukost hemma hos mina föräldrar.

Min styvpappa fyllde år och fick tårta, och min mamma hade köruppvisning i julgransklänning och fick en ananas av mig.

jag hade ny t-shirt och ny kjol och åkte buss med det här gänget.

jag var med i Alla är Fotografer och skulle coacha Johan Rheborg att ta en fin instagrambild. Vi förlorade helt katastrofalt mot Henrik Schyffert.. här är i alla fall min bild när vi hämtade alla gulliga hundar på hunddagiset. Till höger när jag pratade om Uncommon Stockholm, en bok jag varit med och skrivit, i en butik på söder.

Michelle ordnade magisk tredje adventsfrukost.

Min pojkvän åkte hem till Göteborg för julen så jag pussade honom adjö vid tågstationen.

Var på fest där den här lilla lappen hängde i ett hörn.

Julafton! Milla var fin i röd rosett.

Och så blev det nyår och vi började kvällen med att täcka våra ansikten och hår med glitter. Oj oj vad vi glittrade.
.

Translation. Please read the captions by clicking ”in english” below FAQ.

salvador & pablo.

Någon frågade om salt&peppargubbarna på mitt köksbord, och de måste jag förstås visa. Jag fick dem av Magnus i julklapp!

Pablo Picasso tar hand om pepparn.

Och Salvador Dalí om saltet. Han köpte dem i en liten butik i Gamla Stan tror jag, men man kan nog enkelt hitta dem med en liten googling.
-

Translation. I got Salvador Dalí and Pablo Picasso as a salt&pepper couple from Magnus as a christmas gift. I think they are so cute.

förr eller senare exploderar jag.

Nu har jag läst en bok igen. Närmare bestämt John Greens Förr eller senare exploderar jag. Jag hade hört så mycket bra om den här, bland både kompisar och på bloggar. Dessutom dök citat ur boken upp i mitt Pinterest-feed jämt och ständigt. Så det var helt klart på tiden.

Boken, som är en sorglig historia, handlar om sextonåriga Hazel. Hon har lungcancer och vet att hon aldrig kommer bli frisk. Kanske får hon leva i några år till högst. På veckomötena i kyrkan med andra svårt cancersjuka barn träffar hon Augustus. Han dyker upp från ingenstans och bestämmer sig från sekund ett att det är han och Hazel nu. Han är friskförklarad från skelettcancer och har världens vackraste käkben.
Hazel visar Augustus sin favoritbok Ett Storslaget Lidande, och ingen av dem kan släppa vad som egentligen hände med karaktärerna när boken tagit slut. Augustus bestämmer sig för att ta Hazel till Amsterdam där författaren bor, så att de kan fråga honom hur historien egentligen slutar.

Alltså jag vet inte riktigt vad det var med mig och den här boken, men den tog mig inte riktigt med den storm som jag hoppats. Trots att jag grät ibland och kärade ner mig i vissa stycken (som det här ovanför) så var det inte med ett ”åh” jag slog igen den. Kanske kan det ha varit alla lovorden på bokens baksida  Årets bok Helt underbar En triumf på alla sätt! och så vidare. Kanske hoppades jag på för mycket.

Istället kände jag flera gånger under läsningen att det mer var ett filmmanus till en snyftig ungdomsfilm än en bok. Den är väldigt amerikansk, jag kunde ofta lista ut vad som skulle hända för att den så snällt följde hollywoodmallen. Det behöver i och för sig inte vara något dåligt, men det gör boken rätt osvensk och ibland önskade jag att jag läst den på engelska istället.

Samtidigt pratar karaktärerna oerhört avancerat och stundtals rätt tillgjort, slänger sig med uppslagsbokssvåra ord och Hazel, som ska vara okysst, oerfaren, blygt nyförälskad och har rätt mycket komplex över vad sjukdomen gjort med henne har inga problem att skämta sarkastiskt och rappt om sex och ”vad hon vill göra” med Augustus. Alltså inget fel med det, det är ju superhärligt, men jag hade svårt att få ihop hennes karaktär på något vis.

Men! Så jäkla ömmande bok ändå, om kärlek – framförallt omöjlig kärlek – och om att följa sina drömmar och om mod och alltid stå bredvid varandra, oavsett storm. Den är lättläst på ett fint sätt och rolig och väldigt sorglig på en och samma gång. Jag tror att många av er skulle gilla den.
.

Translation. I’ve just finished The Fault in Our Stars by John Green. Even though I had a little hard time falling in love with the characters I thought the book was a both sad & heartful love story.