sandra och michelle. egenföretagar-podden.

10805019_10152831714479530_897977282_n

Idag är det inte bara torsdag och Sandra och Michelles podd, utan även vårt första sponsrade avsnitt! Alltså en stor dag i vår lilla poddkarriär.
Vi är uppe i runt 60 000 lyssnare på månad nu vilket känns helt fantastiskt roligt. Hur som helst frågade Unionen om vi var sugna på att ha ett avsnitt om att driva sitt eget företag, och det hade vi redan pratat om att ha så det kändes ganska så perfekt. Både jag och Michelle är frilans och driver egna företag och ibland kan den världen kännas ganska klurig. Hur gör man egentligen liksom?

Unionen är alltså ett fackförbund som även stödjer egenföretagare, och nu är de ute med en kampanj som handlar om att följa sina drömmar.  De har skrivit en liten bok (och en tumblr) som heter 34 företag som inte finns än (men som borde det) där man kan hitta massor av innovativa och knäppa idéer som är helt fritt fram för vem som helst att sno om man vill. Men det handlar framförallt att inspirera personer som drömmer om att starta eget att våga ta steget, och vad Unionen kan hjälpa till med.  Här kan du läsa mer och beställa boken.

lunchhund_bokuppslag
Jag och Michelle tar idag upp hur vi tänker kring att vara sin egen chef, vi hittar på egna företagsidéer och pratar om vad vi tycker är svårt med att vara frilans, med mera!
Lyssna och prenumerera på vår podd i itunes HÄR. Vi finns i alla podcastappar också.
För att lyssna direkt i webbläsaren:

 

.

Translation. Podcast no. 29 with me and Michelle is out today.

tennis-tisdag.

tennis outfit.

Björn Borg skickade mig ett kit tenniskläder med ett ha-så-kul-med-träningen!-brev. Jag spelar ju liksom inte tennis, eller kanske några gånger per år högst. Är ju framförallt en löpartjej. Men min mamma spelar tennis, och i och med att kläderna var så fina och liksom behövde användas så frågade jag om jag fick hänga med på ett av hennes pass. Det fick jag!

tennis outfit.

Träna i superkort kjol kändes helt klart som ett element som passade mig.

tennis outfit.

Ville i alla fall visa er detta lilla sportkit som jag tyckte var så fint, i superhjälte-blått och rosalila. Idag har jag ont i muskler jag inte ens visste att jag hade. Nästa vecka blir det tennis igen!

.

Translation. A tennis outfit I received from Bjorn Borg.

att inte stirra sig blind på de olika gymnasievalen.

I helgen publicerades min ledare i bilagan Gymnasieguiden som kom med SvD. Jag skrev den i uppdrag för Friends, som ni kanske minns är jag en av deras ambassadörer för 2014.
Bilagan är till de femtonåringar som gör sina gymnasieval, och jag ville skriva något om att välja det som känns bäst nu och inte fundera sig galen på vad man ska bli sen. Det handlar ju framförallt om att man ska må så bra som möjligt de nästföljande tre åren tror jag, det är då det också kommer gå bra i skolan.

Här är krönikan i sin helhet:

Några månader efter att vi har stått på skoltrapporna, viftat med vita mössor och sjungit om studentens lyckliga dagar får jag jobb på Seven Eleven. Jag har nattskiftet och står till tre på morgonen nästan varje helg och vänder på knastriga cheesebites och värmer pizza slices till fulla tjugoåringar. En fredagskväll kommer min gamla gympalärare in. Han beställer en kaffe och synar mig uppifrån och ner.
- Jaså, säger han. Så det var här du hamnade.
Och jag mumlar något otydligt tillbaka medan jag tar betalt. Ser honom gå därifrån medan ilskan pulserar i bröstet.

Jag borde förstås ha svarat:
- Ja. Här står jag idag. Men du vet inte att jag har en telefon full till brädden av sms från personer som frågar när jag slutar egentligen. Så att vi kan ses, helst genast. Personer som jag inte hade en aning om existerade när jag i nionde klass längtade ut och bort och iväg. När jag vaknade med hopsnörd mage och undrade när man skulle sluta vara så jävla ensam egentligen. När man skulle få slippa vara låst i rollen som nörd fastän man i sitt flickrum hade femhundra andra kvalitéer – som att kunna alla texter från första Kent-skivan utantill och vara jättebra på att berätta roliga historier.

En augustimorgon som sextonåring hamnade jag i samma klassrum som de personerna fastän vi kom från helt olika delar av stan och hade helt olika bakgrunder. Året var 2000 och nästan alla andra såg ut som Paris Hilton-kopior, trippade runt i små taxklackar och färgglada partytoppar fastän det var måndagsförmiddag. Killarna hade uppvikta skjortkragar och bakåtkammat stelt hår.
I myllret av Gucci-väskor fann vi varandra. Det var han som hade jeansen ut-och-in för att han var helt säker på att den trenden skulle slå in när som helst, hon som svor på franska och var besatt av Formel 1-bilar. Han som färgade sina tjocka mörka lockar kritvita och han som kom från den stökiga delen av staden och berättade historier om när hans kompis dränkte en anka ”bara för att”. En brokig skara som tillsammans smälte ihop till allt jag hade drömt om. Vi reste på musikfestivaler, satt tillsammans i klassrummet och vi åt lunch på McDonalds när det serverades fiskgryta igen och igen och igen. Vi pluggade till prov på caféer och drack folköl i trappuppgångar. Jag gick ut gymnasiet med helt okej betyg men med ett desto hoppfullare hjärta.

Det var elva år sedan idag. Nu bor en av dem i Kina. En annan jobbar som mäklare i Paris, en tredje blev sjukgymnast och den fjärde bygger om bilar. Vi gick samma linje men valde helt olika framtider. För att man kan det. För att ingen kan styra vem du är, eller vem du ska bli, vare sig du är femton eller nitton år och vänder korvar mitt i natten. För så länge man umgås runt människor som får två timmars religionslektioner att verka något lättare har man kommit hur långt som helst.

Så stirra dig inte blind på de olika gymnasievalen, de kommer inte sia din framtid. Se dem istället som en dörr till människor som är lite mer som du. Se valen som platser som gömmer de där personerna som kanske förändrar ditt liv, som du kan sätta dig bredvid den där första dagen, ett augusti 2015 och säga:
- Hej.

 

nanowrimo vecka 3 och ett boksamtal om kärlek.

thursday.

Tredje veckan i november är över så här kommer ännu en sammanfattning hur det har gått med skrivandet. Just idag är jag så sjukt opepp på att skriva detta inlägg för att jag är SÅ TRÖTT på mina egna ord och tycker allt är skräp. Men jag hoppas det hinner gå över litegrann tills imorgon eller något.
Hur som helst skrev jag en hel del förra veckan, vilket ändå känns väldigt skönt. Jag hade tisdag & onsdag som mina skrivdagar. På tisdagen hade jag flow, satt nästan hela dagen och skrev 9000 tecken totalt. Alltså det är en sådan bra känsla när detta inträffar, man känner sig nästan oövervinnerlig för en liten stund. På onsdagen gick det också helt okej och jag fick ihop 3500 tecken fram tills lunch. På fredagen redigerade jag mest, vilket blev plus minus noll textmässigt men ändå välbehövligt.

Totalt vecka tre: 12 500 tecken.

(här är min nanowrimo vecka 1 och här vecka 2)

Hur har det gått för er och vad är era bästa tips när allt känns katastrof?

boksamtal
Förresten, den 11:e kommer jag och författarna Jack Hildén, Märta Fohlin och Gunnar Ardelius ha ett boksamtal om kärlek. Jag tror det blir väldigt mysigt och fint och vill hemskt gärna bjuda in er såklart. Vi kommer hålla hus på förlaget, som ligger på Riddarholmen. Det är ett begränsat antal platser och vill du komma så maila emilia.holmqvist@rabensjogren.se så fort som möjligt och säg till. Hoppas vi ses!

Slutligen kommer här ett klipp på en hund som skjutsar sin kompis i en väldigt liten kundvagn:

.

Translation. National Writing Month week 3 and I wrote 12 500 characters which felt good. Also, here is a very cute video of 2 dogs.

 

hejdå michelle-fredagen.

friday.

I fredags blev jag och Alexandra hembjudna till Elsa och Pontus för middag och cava. Elsa lagade pasta med tomater, mozzarella och räkor. Omnom.

friday.

Efter middagen bar det iväg till Lilla Baren vid Medborgarplatsen.

friday.

Där hade Michelle hejdå-fest för att hon skulle flytta till Kenya i femhundra år. Eller inte femhundra år, men i alla fall i tre månader. Jag och Alexandra tog en obligatorisk toalettbild.

friday.

Jag och Elsa drack öl.

friday.

Sedan gick vi till Under Bron för att vara ute natten lång.

friday.

Två favoriter <3

friday.

Vi tog även bilder i Under Brons fotoautomat såklart. Det är obligatoriskt. Här är jag och Elsa emojisar: stelt leende, hjärtpussen, aporna och tummen upp.

friday.

Här är jag och Michelle förvånade, arga, rädda och jätteledsna.

friday.

Hejdå Michelle kom tillbaka jättesnart!

..
Translation. Last Friday we took farewell to Michelle who is going to Kenya for 3 months.