“Your looks determine your position and pay rate, not how effective you are at your job,”

Skande skrev härom dagen om Dov Charney, klädimperiet American Apparels vd som hamnat i blåsväder mer än en gång på grund av övergrepp av sexistisk karaktär men också baserat på rykten om hans fäbless för sex på jobbet och dylikt. Karolina liknar debaclet kring honom med vad som sägs om Terry Richardson. Det ser förmodligen konstigt ut för många att ett företag som till en början byggde sin värdegrund på arbete åt papperslösa, bra villkor för de anställda och närproducerade kläder i dag marknadsförs genom halvt blottade kvinnliga könsorgan, rykten om en sexistisk chef och ett elitistiskt sätt att välja personal.
Det finns självklart en problematik kring att mycket just är rykten, vi kan inte vara säkra på vad som faktiskt har hänt, när vi sitter i Sverige. Så mycket marknadsföring sker i dag ryktesvägen, på ett vis tror jag att Dov är fullt medveten om vad han sänder ut för signaler och hur han ska få tidningar att rasa över hans eventuellt omoraliska beteende, på samma vis som även Terry Richardson och Olivier Zahm från Purple Magazine säkert är medvetna. Dock tänker jag: ingen rök utan eld. Någonstans i det där företaget verkar det finnas en rutten moral som är mer än marknadsföring och image. Jag vill bara förtydliga att jag absolut inte är ute efter att försvara varken American Apparel eller Dov Charney (eller Richardson/Zahm heller). De alla är brickor i ett patriakat och maktsystem de tjänar på att upprätthålla. Det är synd att så många råkar illa ut på köpet, butiksanställda eller modeller. Tyvärr lever vi i ett samhälle där få är medvetna eller låtsas om den rådande könsmaktsordningen, innan större medvetenhet infinner sig kommer personer som Charney med flera fortsätta, medvetet eller omedvetet, att kränka och bara bete sig jävligt mot människor och grupper.

Vad gäller sexövergreppen har jag alltså inget att säga till om, det är alltid oacceptabelt, såklart. Däremot kan jag inte låta bli att dra en parallell till modellyrket när jag läser Karolina rasa över hur butiksanställda bedöms och får löner. Jag har själv hört att blivanda anställda på American Apparel fotograferas för att bli godtjända av högkvarteret. Deras jobb går till mångt och mycket ut på att sälja varumärket AA, det är företagets värdegrund och estetik de ska förmedla och i detta fallet görs inte det med personliga egenskaper utan med sitt utseende. De är förlängda reklampelare ute i butikerna, och den insikten kan jag förstå sticker i ögonen på folk. En modell anställs nästan bara med sitt utseende som merit, i alla fall till stor del. Även modeller säljer ett varumärkes idéer och estetik, även om det är uttalat till skillnad från butiksbiträden. Ja, det är ytligt att anställa någon på grund av ett utseende, samtidigt känns det förståeligt. Som jag tidigare tjatat om tror jag inte på att det finns ett universalt mått av skönhet eller snygghet, AA kanske bara kan få anställa folk som de ser ut som de vill, det kanske räcker så, behöver vi lägga oss i mer i just den frågan?

Vidare finns det en problematik i liknelsen eftersom den som skickarar sina bilder till en modellagentur till viss del förväntar sig en hård och ytlig bransch, alla vet liksom att det är utseenden som säljs, inte empati eller snällhet. Däremot tror jag att de som söker butiksjobb mest förväntar sig ett arbete även om det nog råder en uppfattning bland gemene man att man måste vara ”snygg” för att få jobba i en ”häftig” butik. Man går helt enkelt inte in i de olika yrkesrollerna på samma premisser. Dock är det fortfarande en produkt som skall säljas. Ett anant exempel där man gått ännu längre är en annan amerikansk klädproducent – Abercrombie & Fitch som anställer modeller till sina butiker. Deras arbetuppgift får ut på att visa upp sig själva och plagg som erbjuds till försäljning. De anställs högst troligen på grund av deras kroppar, inte deras förmåga att gå runt i en butik.

UPDATE: The Cut har listan med AAs utseendepolicy.

Benjamin Rask
  1. Tony skriver

    Word!

  2. elisa skriver

    Ni har ju faktiskt en medarbetare på Rodeo som jobbat för denna firma. Kanske har hon något att tillägga i den här debatten?

  3. Ellen skriver

    fy fuck! bojkotta dem! när ska företag fatta att sex säljer inte längre. möjligtvis bara till bonneäckel som inte fått till det på länge

  4. telle skriver

    Hva med sushirestauranter? Noen etnisk svenske som jobber på sushirestaurant i Stockholm? Eller i kebabrestauranter?

    60 minutes gjorde en sak på A&F og deres personalpolitikk. Mange mente de var rasister som bare ansatte hvite. De samme menneskene hadde ikke tenkt over at asiatiske restauranter og FUBU gjorde det samme.

    Alt kommuniserer. Spesielt de ansatte. Så da er det greit at AA gjør som de gjør.

    PS: Sasha Grey jobber ikke i AA:)

  5. J skriver

    Alla tjejer som jobbar på AA är äckliga och behöver stor bekräftelse, mig själv inkluderad…

  6. jonas skriver

    bla bla bla bla bla get a life

  7. Tony skriver

    Vad fan snackar du om, Josefine?

  8. Benjamin skriver

    Tråkigt att det blev bajskastning istället för bra åsikter här.

  9. jonas skriver

    Du är bajs, Benjamin

  10. J skriver

    Jag pratar om att när jag började på AA så var bekräftelse det enda jag ville ha och sökte efter och att få kåta upp random killar med min stora stjärt i små tighta hotpants.

  11. J skriver

    Rodeo är bajs. Ganska fin förut i tidningsform. Nu bajs med alla idiotbloggar. Lämna mig ifred.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion