Bff

Rodeo
Wave

De började som fiender, två ensamma elitister som såg andra tjejer som rivaler. Men Fiona FitzPatrick och Josefine Jinder har äntligen hittat en bästis. Och samtidigt någonting mycket större. Hur gör man för att krossa snäva strukturer, sluta döma andra så hårt och verkligen våga lita på varandra?

Rodeo Wave träffar Sveriges roligaste, stökigaste och smartaste popstjärnor för att prata vänskap och systerskap.

TEXT Jenny Seth

FOTO Märta Thisner

MODE Jeff Ihatsu

FORM Studio Christopher West

KOD Per Sturesson

När träffades ni första gången?

Fiona: Vi hade vetat om varandra ganska länge. Jag mötte Josefine en gång på en thairestaurang på Folkungagatan. Hon var typ den stökigaste och otrevligaste jag träffat. Jättesvart hår, alltså så svart hår. Jag bodde med Tony Senghore, 2007 kanske? Och Jossan var jättebra kompis med Tony, de jobbade ihop. Han berättade alltid om henne, att vi var lika och att vi skulle gilla varandra. Jag minns att jag blev irriterad över det. Han försökte få oss att träffas men du satte dig på tvären så mycket och jag satte mig på tvären så mycket.

Josefine: Jag tror inte ens att jag tittade på dig.

Fiona: Nej exakt, du kom dit och satt med ryggen mot typ.

Josefine: Fiona kom med sitt gäng, jag satt där bakis och käkade thai med Tony. Sen gick jag. Jag hade en väldigt konstig bild av Rebecca & Fiona då. Och att jag tillhörde något annat. Det var så konstigt hur det låg i luften.

Fiona: Jag kommer typ ihåg alla gånger jag sett Josefine, för jag har alltid har känt nånting.

Josefine: Jag är extremt elitistisk, eller har i alla fall varit elitistisk som person. Äkta Slytherin.

Fiona: Jag är Gryffindor.

Josefine: Mellan typ arton och tjugofem så var det så viktigt för mig, var man står, vem man är, vad man gör. Om någon inte hamnade inom det jag identifierar mig med så tyckte jag inte att det var värt att prata med den personen. Men sen lägger man ner det och bara ”fuck det, who cares”. Det var så vi träffades. Vi var i LA samtidigt och Fiona skrev till mig och frågade om vi skulle käka middag. Då hade vi så jävla kul och det kändes som om vi båda bara släppte allt. Det här att man ska bry sig så mycket om vilka sammanhang och var och när och varför man hänger med någon. Rebecca och Fiona var liksom de roligaste personerna jag hade träffat på länge. Hur kunde jag inte ha insett det tidigare? Vi hade ju känt till varandra så länge.

Fiona: Jag skickade det där meddelandet för att Tommie X, min stylist och kompis, älskar Josefine. Eller vänta, han är inte ens stylist, han är ju med i Rebecca & Fiona faktiskt. ”Hon är så jävla rolig, du kommer älska henne och ni är i LA samtidigt.” Jag hade så mycket ångest där för jag var så ensam. Rebecca hade feber och var helt borta i två veckor. Vi bodde i ett hus och vår turnéledare bara sov hela dagarna. Jag gick runt själv och har jättedåligt lokalsinne, jag kan liksom knappt röra mig för då tappar jag bort mig direkt.

Josefine: Haha, det var det första hon skrev till mig. ”Det är så jobbigt för mig här, jag går vilse jämt.”

Fiona: Jag kan inte gå hemifrån själv för jag försvinner. Jag kunde bara gå ett varv runt huset och behövde verkligen vara med en annan människa.

Ni har jobbat ihop på flera av Josefines låtar, bland annat på Dö från senaste albumet Allting suger, berätta om den.

Josefine: Kom du ihåg när vi diskuterade om det är nice att sjunga svengelska eller inte?

Fiona: Det är coolt. Jag har en kompis som kom fram till mig och sa att hon dör för Little Jinders nya skiva. Hon har inte ens nån aning om att vi känner varandra. ”Du vet i den här låten Dö när hon sjunger ’jag kommer dö without you’, det är så jävla starkt”. Då tänkte jag direkt på när vi tog det beslutet i studion.

Josefine: Fiona har alltså varit med och skrivit stora delar av texten på den låten.

Fiona: Jag kan vara så velig. Det är det bästa med att skriva texter med Josefine. Med henne är det är så himla lite vel, man kommer framåt. Du är så himla säker. Tvekar aldrig. När jag och Rebecca skriver texter kan vi hålla på och ändra saker i tre veckor. Men när vi jobbar ångrar vi aldrig någonting.

Josefine: Jag jobbar väldigt mycket efter magkänsla. Min morsa berättade om nångång när hon kom in på mitt rum och jag satt och spelade bas till musik. Det var första instrumentet jag spelade, alltså jag är ingen instrumentalist och kan inte spela så mycket, men jag hade i alla fall en bas när jag var tolv. Det låter så himla förmätet men jag tror det har med saken att göra. Hon sa ”hur vet du vad du ska spela?” och jag svarade ”det vet man inte, det hör man”. Det är inte att jag har världens bästa gehör eller att mina beslut är bra, jag tror bara att jag fungerar så, jag bestämmer mig för någonting. Om jag tycker om det så gör jag det, inget konstigt med det.

Fiona: Det är lite samma sak med Josefine och kläder. Ja eller nej. Det är så inspirerande och skönt. Jag är hennes stylist lite också, eftersom jag tycker om att gå i affärer. Jag har ju jobbat i butik och lärt mig vem som kan ha vad.

Ingen av oss
hade en
bästa kompis
när vi var små.

Josefine: Du är så bra på det! Och jag är så dålig på det! När Fiona går in i en affär så rafsar hon runt och hittar femton plagg som är svinfeta. Jag går in i samma och hittar inget.

Vad finns det för likheter mellan er?

Fiona: Det finns 1000 olikheter mellan oss men jag tror att vi gillade varandra när vi väl träffades just för att vi är så lika på många plan.

Josefine: Båda är extremt dömande. Och ganska rädda tror jag. Vi har väl integritet antar jag. När vi sågs första gången, du ville vara mer cool och jag var nog mer rädd. Och så backar man upp det med den där elitistiska världsbilden.

Fiona: Ingen av oss hade en bästa kompis när vi var små.

Josefine: Nä, man hade många vänner, men ingen nära vän.

Fiona: Inte någon man kunde superlita på.

Josefine: Vi har ganska lika bakgrund. Det sjuka är att Fionas pappa sponsrade min mamma med hennes första Cubase, ett musikprogram. Mamma gör ju musik och Fionas pappa sålde synthar och så. Vi har varsin musikerförälder.

Fiona: Du var nog mer öppen för att göra musik än vad jag var. Jag ville absolut inte syssla med det som min pappa sysslade med. Han gav mig Cubase när jag var åtta, nio och försökte lära mig det. Han har alltid försökt få mig att gilla synthar.

Josefine: Min mamma har ju alltid försökt hålla mig borta från musiken, haha.

Fiona: Jag har aldrig fått nåt annat än en synth i födelsedagspresent och det var så ointressant för mig. Det är ju något jättebortskämt i att jag var missnöjd över det, men det var ju för att jag tog det för givet och inte kunde uppskatta det. Men det finns jättemycket likheter mellan oss. Jag vill ju typ gifta mig med Josefines bror så att vi kan bli släkt.

Hur viktigt är det att känna igen sig
i varandra som bästisar?

Fiona: Det viktigaste är väl att känna en trygghet.

Josefine: Jag visste att vi skulle komma in på det här. Att jag hela tiden tvivlar på om jag kan lita på dig och du hela tiden bevisar att jag kan göra det. Det är en sak som varit ständig i vår relation. Jag har alltid varit en ensam person. Fiona är den första personen i mitt liv som väldigt tydligt visat att det inte behöver vara så. Det är ju också väldigt tydligt med Fiona och Rebecca, detta är en hyllning till henne också, de är ju ”vi håller ihop” som varumärke väldigt mycket. När jag lärde känna dem så försökte jag nog syna det, men de är verkligen så.

Fiona: Jag tycker att det ingår i konceptet systerskap. Att man ska kunna lita på varandra.

Josefine: Och att det är real, att det verkligen är på riktigt. Nu är vi ju tre: jag, Fiona och Rebecca. Inuti så har jag fortfarande svårt att lita på folk, men det kommer lösa sig. Fiona jobbar på det.

Fiona: Det är under utveckling. Och så viktigt att prata om. Jag tror det är så många tjejer som inte hittat en kompis som de känner att de kan lita på.

Josefine: Jag har ju varit tjejen som alltid haft killkompisar, bara. Hela tiden. Killar och killkompisar.

Fiona: Jag har också bara haft killkompisar förut. Jag tror att det är för att jag först har gått igenom det här med Rebecca som jag kan vara den kompisen för dig.

Josefine: Jag har ju en halvsyrra som jag växte upp med som var min bästa vän men som det blev knas med, vilket jag tror har gjort att jag inte litat på tjejer överhuvudtaget. Men it’s getting better.

Fiona: Första gången jag var med om riktig vänskap, det var så fucking sjukt. Första gången nån gjorde något för mig, en tjej som ordnade en födelsedagsfest för mig. ”Kan det här hända?” Jag vet inte om du blivit kallad tomboy? Jag blev kallad det under hela min uppväxt, men var aldrig bekväm med att folk försökte lägga det epitetet på mig. Jag kunde inte identifiera mig med det, jag har inte valt att vara en killig tjej.

Josefine: Jag blev kallad för för ”yeah” när jag gick i högstadiet. ”Du är så yeah”. Jag tror att det var bratsen sätt att säga ”du tycker att du är så jävla ball för att du står utanför”. Bara för att man var intresserad av musik och inte hade Canada Goose så var man så himla ”yeah”. Jag kände mig tryggare med snubbar. Jag kände mig utsatt i relationen med tjejer väldigt tidigt och då backade jag och hängde med killar. Det tycker jag är tråkigt. Jag tror att det har haft stor inverkan på det jag håller på med nu, typ att försöka prata om tjejer och tjejighet och sammanhållning.

Fiona: Det är ju inte så konstigt heller för tjejer var sjukt vidriga när man växte upp. Jag har varit med om sjukt vidriga saker.

Du var kär i mig
Och jag var kär i dig också.

Josefine: Ja, jag menar att det är viktigt att försöka lyfta nu, att man ska hålla ihop. Och inte utsätta varandra för den där konkurrenssituationen som ofta uppstår när det kommer till killar för att de har all uppmärksamhet och all makt. Jag tackar Skunk för mycket. Tack vare internet så fanns det ju en helt annan umgängeskrets, ett socialt liv utanför skolan. Tjejer har varit väldigt svårt för mig och nu försöker jag väl I guess pay back mig själv i det lite. Jag har varit fett dålig på att hantera tjejer och jag vill inte vara det! Det finns en massa anledningar till varför det har blivit så här och det har väldigt lite med tjejer att göra. Det har haft med killar att göra. Det är det jag försöker kämpa emot och lyfta fram för yngre personer. Det är så jävla fett att hålla ihop och bli fucking vänner. Kolla på oss, det tog ju 100 år.

Fiona: Både Josefine och Rebecca är personer jag har sett som enemies. Hon är konkurrens för dig, du borde akta dig.

Hur bryter man det där mönstret då?

Fiona: Det är ju bara en struktur, man behöver bara inse det.

Josefine: Ja, men det var ju som när vi äntligen blev kompisar. Nån måste bara ge upp och räcka ut handen och säga ”ska vi ta en fucking jävla fika”.

Fiona: Vi blev ju kära i varandra i LA och sen hördes vi på

Skype. Och så skickade hon ett beat till mig. Det var det som sen blev Vita bergens klockor. Och så skrev jag nån slaskgrej som lät för jävligt, jag förstår inte ens att jag skickade det till Josefine.

Josefine: Vi stal från Thåström.

Fiona: Vi stal från Imperiet, ”Katarina klockor ringer…” Jag trodde alla skulle säga det men ingen har sagt nåt! Ingen.

Josefine: Melodin är helt annorlunda. Det var tänkt som en flört till den. Nu på nya turnén kör jag den fetaste versionen av Vita bergens klockor. Så som den var menad att vara. Den är så jävla vacker när texten får komma fram som den är. I början när vi gjorde den låten i studion så var vi så nykära att vi inte visste hur vi skulle bete oss, vi började typ skrika den. ”NÄR VITA BERGENS KLOCKOR RIIINGEEER”. Hur kom vi in på hockeykör?

Fiona: Det här har hänt två gånger, både på Sommarnatt och Vita Bergen.

Josefine: Att vi skriker ihop, tittar på varandra och säger ”det här är en hit”.

Fiona: Jag har aldrig någonsin varit med om en låt som gubbar vill prata med mig om lika mycket, haha.

Många sätter er i facket stökiga rockstjärnor, jag tänker att ni är komiker. Den svenska humorns framtid.

Fiona: Nej, vi är bara Årets Man.

Josefine: Det är det vi vill vinna på Grammis nästa år. Kan juryn bara ge oss priset för Årets Man, snälla. Vi gör ju allt som årets män gör, det är därför ni tycker vi är roliga.

Fiona: Ja, vi gör sånt som killar alltid fått syssla med.

Josefine: Vi fick prata. Haha.

Fiona: Fick göra musik! Fick gå in i en studio.

Josefine: Fick prodda en egen låt! En hälsning till Grammisjuryn: jag kommer ju aldrig få Årets Producent så ge mig Årets Man. Nu! Jenny Wilson fick Årets Producent, men efter 300 års slit.

Vad tycker ni är kul?

Fiona: Dricka alkohol. Haha. Nä men vi tycker om att göra musik, det är vårt number one intresse. Men sen är det att dricka alkohol, vara snygga och ragga.

Josefine: Jag är aldrig lika snygg. Nä, jag skriver inte under på att det är kul att vara snygg, jag tycker faktiskt inte att det är intressant eller kul eller nice. Jag tycker bara att det är jobbigt. Jag är inte det och jag är inte en sån person.

Fiona: Jag tänkte på Kajsa Ekis Ekman-intervjun i Bon…

Josefine: Jag skriver inte under på den heller. Jag tycker hon är en fucking tönt som säger typ ”jag sminkar mig när jag går till Daglivs”.

Fiona: Jag håller jättemycket med om allt hon säger. Jag tycker inte att måla naglarna är feminism, man ska erkänna att man vill vara snygg.

Josefine: Absolut, men det är också en ytlig jävla skitgrej att vilja vara snygg och det ska man erkänna före.

Fiona: Det håller jag också med om. Men det är ju kul att vara ute och festa och vara snygg.

Fuck det,
Who cares!

Josefine: Ja, men jag orkar aldrig vara snygg för jag lägger tid på annat. Jag pallar inte och då tycker jag att det är jobbigt att läsa om någon som säger att hon alltid är snygg när hon går till mataffären i samma mening som hon uppmanar folk att vara ärliga med att vilja vara snygga. Säg istället ”släpp på alla krav, låt folk vara”. Speciellt tjejer, låt oss vara. Det är också lätt för en person som fucking vunnit på genlotteriet att säga så, det är inte svårt för henne att vara snygg. Det är inte svårt för snygga personer att vara snygga för dom är redan snygga, så håll käften. Så känner jag.

Fiona: Jo, men hon har ju varit i vänstersvängen länge och där har det inte varit okej att bry sig om hur man ser ut. Hon pratar ju utifrån det.

Josefine: Det är det mest privilegierade skitsnack jag hört i hela mitt fucking liv. Så Stockholms innerstad.

Fiona: Nej, det har med hela den feministiska vänsterrörelsen att göra att man inte fick klä sig fint. Vi som var med i Ung Vänster fick inte ha högklackat. Det var totalt förbjudet att ens säga läppstift. En inre kamp i rörelsen.

Josefine: Men gud, den lilla kampen. Att kunna få bry sig om sina naglar versus att kunna få slappna av och inte bry sig. Det är ganska sjukt.

Fiona: Det kanske inte var riktat till dig, Josefine.

Josefine: Jag tror alltid att alla pratar om mig. Haha.

Fiona: Jo, men jag ställer mig också frågande till hela grejen att skönhet skulle vara feminism i sig.

Josefine: Det är inte det. Det tar tid från andra saker man kan göra.

Fiona: Nä, men det är ett kvinnointresse som alltid blivit pissat på. Det är ändå fel att det pissas på något som tjejer bryr sig om. Alla intressen är goda så länge det inte är porr eller olagligt.

Josefine: Mmm. Fast i och för sig varför skulle porr vara sämre än hudvård?

Fiona: När det är sexistiskt och skadligt.

Josefine: Men är det inte sexistiskt att man måste sträva efter att hela tiden se bättre ut för en man?

Fiona: Jo. Jag skulle bara vilja säga att jag inte tycker att sminka sig i sig är feminism.

Josefine: Jag känner typ att jag egentligen inte orkar uttala mig om det just nu för jag vet att man blir så jävla attackerad så fort det är nåt.

Fiona: Vi har en kompis som startade en Facebookgrupp, Kvinnogardet, som var till för att kvinnor ska kunna skriva ”jag känner mig hotad finns det några tjejer i området som man kan be om hjälp?”. Det ledde till värsta hatkampanjen mot henne. Det är det man kan snacka om, en tjej gjorde en nice grej för att vi tjejer skulle kunna samordna oss men blev utsatt för kvinnohat kvinnor sinsemellan.

Josefine: Det är ju också ett metaproblem att det alltid blir en diskussion om vad som egentligen är bra och okej feminism. Är ditt perspektiv okej eller inte. Det är alltid en attackerande, analyserande ”du är inte tillräcklig”-underton. Jag är så trött på den skiten. Jag vill att vi ska vara lite snällare mot varandra i diskussionen om feminism. Låta folk berätta sitt perspektiv.

Fiona: Ja, spara aggressionerna tills man möter männen i den debatten.

Josefine: Om nån har tagit mod till sig att faktiskt uttrycka någonting eller reagera på någonting och skriver det, så tycker jag man ska vara jävligt försiktig med hur man bemöter det. För det är en person som är out there och ett offer för att bli attackerad. Första instinkten blir att attackera. Man vet inte var människor kommer ifrån eller vad de känner eller har för erfarenheter. Jag vågar väldigt sällan skriva vad jag faktiskt känner och tycker och när jag väl gör det så kommer folk direkt och lägger nån dryg kommentar.

Har ni några praktiska tips i systerskapet?

Fiona: Tänk alltid om! Tänk på att du alltid aktivt måste tänka systerskap och vara på en systers sida.

Josefine: Ja, för alla är dömande och cyniska. Eller många är det i alla fall. Mörka sidor fungerar automatiskt. När jag direkt avfärdar saker och människor så måste jag tänka ”nej, stopp, jag måste försöka tänka en gång till”. Att välja att prata med den här personen eller säga ja till den här grejen eller ge folk en chans. Inte dissa nån direkt. Jag kanske tycker viss musik är helt vidrig men det är en tjej i min ålder som gör sin grej, då kanske jag ska försöka respektera det och välja att säga det istället för att säga att musiken är dålig. Fan vad nice att hon är grym på det hon gör. Vi är uppfostrade till att vara konkurrenter men vi måste sluta med det.

Jag vill ju
typ gifta mig
med Josefines bror så att vi kan bli släkt.

Fiona: Systerskapet är inte någonting som kommer naturligt till en eller något man kan ta för givet, utan något man hela tiden måste jobba aktivt för.

Vad är ni inne i för period i livet?

Fiona: Det är en jättekonstig period. Josefine har precis släppt sin skiva och den kom fort som de alltid gör. Jag och Rebecca har försökt göra klart musik. Josefine har släppt två skivor på tiden vi har släppt en singel. Men nästa vecka ska vi ha skrivarvecka tillsammans, alla tre.

Josefine: Vi försöker göra tid för att jobba ihop för vi tycker det är så jävla kul.

Fiona: Skriva nästa Norlie & KKV-låt haha!

Josefine: Haha ja det är vår dröm.

Fiona: Vi vill ju vara nya GES.

Josefine: JFS.

Ni är väldigt bra på skildringar av vänskap, Random folk är BFF-låten före alla andra.

Fiona: Random folk är verkligen vår vänskapslåt. Att vara på Josefines konsert och stå i publiken när hon sjunger Random folk är den lyckligaste stunden i mitt liv. Att se andra vänner stå och sjunga den till varandra, det är det bästa jag vet. Förstår du? Folk pekar på varandra och sjunger texten som vi skrev på ren känsla.

Det är så lätt att lägga en tolkning på texter om kärlek att de handlar om ett straight romantiskt förhållande.

Josefine: Ja, med mina låtar är det 50/50 men alla tror alltid det. Jag får väl i och för sig skylla mig själv som döpte ett album till Breakup, men på albumet efter så är hälften av låtarna om andra typer av kärlek.

Fiona: Med oss två så är det ju också ett gränsfall, vi vet ju inte riktigt om vi var kära.

Josefine: Du var kär i mig. Och jag var kär i dig också.

Fiona: Ja, vadå kompiskärlek, det är bara kärlek. Vi har varit kära i varandra.

Josefine: Jag hade en kille at the time som hamnade i kläm.

Fiona: Han var jättesvartsjuk.

Josefine: Det är faktiskt sant. Jag var tillsammans med en person och jag och Fiona blev jättenära vänner och det blev ett triangeldrama på riktigt. Fiona blev svartsjuk på honom, han blev svartsjuk på henne. Det var rätt sjukt.

Vi vet ju nu vem som är kvar.

Josefine: Ja, vi två.

Fiona: Vi är kvar.

Josefine: Nu återkopplar jag till det vi sa innan om att uppleva vänskap för första gången, men det känns som att jag gjort bort mig 47000 gånger men att Fiona och Rebecca ändå säger ”vi vet Josefine, vi känner dig och det är lugnt”.

Fiona: Är man bästa kompisar så är man.

Josefine: Jo, jag vet, men det är fortfarande helt nytt för mig.

Fiona: Jag aldrig fått så mycket som jag har fått från Josefine, så det är klart att jag måste ta lite av det andra också. Jag har aldrig haft så roligt och jag har utvecklats så stört mycket. Mina föräldrar till exempel, lite töntigt att prata om kanske, men de älskar Josefine för att de tycker att jag har utvecklats så mycket sen jag träffade henne. Och Rebecca också såklart. Josefine tror på mig på ett sätt som får mig att våga mycket mer än vad jag vågat innan. Det är konstigt att säga det högt. Jag har inte satt ord på de sakerna förrän nu. Samtidigt bråkar vi ju ganska mycket.

Josefine: Man vågar ju bråka med folk som man litar på. Då kan man ju ställa höga krav liksom. Men skit i det. Det som är fint är ju att om du känner att jag ger dig bekräftelse så att du vågar göra fler saker så känner jag att du ger mig så mycket trygghet så att jag inte känner att jag måste fly hela tiden. Så att jag stannar kvar i vår relation och vi kan fortsätta vara vänner. Rebecca också. Hon borde varit här.

Fiona: Ja, hon borde varit här.

Om ni tänker på er 10 år framåt i tiden
vad ser ni för bild då?

Fiona: Vi drömmer ju verkligen om att få göra musik.

Josefine: Jag tror att vi kommer prodda barn. Vi håller typ tre år till som artister sen kommer vi börja prodda barn haha.

Fiona: Vi vill bo nice där det finns fatöl på kran.

Josefine: Vi håller ihop! Kom till oss om det blir jobbigt. Vi finns alltid där för alla.


Hör hela intervjun med Fiona och Josefine i podcasten Jenny & Vänner.

Kan juryn bara ge oss priset
för Årets Man, snälla.

Credits

Foto: Märta Thisner

Text: Jenny Seth

Mode: Jeff Ihatsu

Form: Studio Christopher West

Kod: Per Sturesson

Hår: Jacob Kajrup

Makeup: Josefina Zarmén/Link Details

Bildbehandling: Nikko Knösch

Modeassistent: Julia Häggbom

Bild 1 Fiona: Jumpsuit av MM6 och tröja, vintage Stussy från stylistens arkiv. Josefine: Klänning av MM6 och örhänge tillverkat av stylisten. Bild 2 Fiona: Kappa, blus och byxa av Céline och t-shirt, vintage Stussy från stylistens arkiv. Josefine: Klänning av Céline. Bild 3 Josefine: Kappa av McQ by Alexander McQueen pre-fall 2016, topp av Mario Eurenius, byxor av Adidas Originals och örhänge tillverkat av stylisten. Bild 4 Fiona: Kappa, blus och byxa av Céline och t-shirt, vintage Stussy från stylistens arkiv. Bild 5 Josefine: Klänning av MM6 och örhänge tillverkat av stylisten. Bild 6 Fiona: Jumpsuit av MM6 och tröja, vintage Stussy från stylistens arkiv. Bild 7 Fiona: Blus, klänning och trosor av MiuMiu. Josefine: Blus, polo och trosor av MiuMiu och armband tillverkat av stylisten. Bild 8 Fiona: Tröja och klänning av Christian Dior, jeans, vintage Levi’s från stylistens arkiv och snäckhalsband tillverkat av stylisten. Josefine: Kappa av Moschino Couture och hatt, vintage Stussy från stylistens arkiv.
Bild 9 Fiona: Blus, klänning och trosor av MiuMiu. Josefine: Blus, polo och trosor av MiuMiu och armband tillverkat av stylisten. Bild 10 Fiona: Tröja och klänning av Christian Dior, jeans, vintage Levi’s från stylistens arkiv och snäckhalsband tillverkat av stylisten. Josefine: Kappa av Moschino Couture och hatt, vintage Stussy från stylistens arkiv. Bild 11 Josefine: Klänning av Céline. Bild 12 Josefine: Kappa av McQ by Alexander McQueen pre-fall 2016, topp av Mario Eurenius, byxor av Adidas Originals och örhänge tillverkat av stylisten. Bild 13 Fiona: Jumpsuit av MM6 och tröja, vintage Stussy från stylistens arkiv. Josefine: Klänning av MM6 och örhänge tillverkat av stylisten. Bild 14 Fiona: Tröja och klänning av Christian Dior, jeans, vintage Levi’s från stylistens arkiv och snäckhalsband tillverkat av stylisten. Bild 15 Fiona: Klänning (buren som topp) av Saint Laurent, byxa av Moa Antonsson och snäckhalsband tillverkat av stylisten. Bild 16 Fiona: Klänning (buren som topp) av Saint Laurent, byxa av Moa Antonsson och snäckhalsband tillverkat av stylisten.