Rodeo Wave 02

Naken Utan

Det finns saker som vi inte kan gå utanför dörren utan, som kompletterar oss. Saker som mer än något annat förklarar vilka vi är. Rodeo Wave samlar nio favoritpersoner och frågar: Vad känner du dig naken utan?

  • LINDA PEDERSEN
  • PATRIK SÖDERSTAM
  • SILVANA IMAM
  • KAKAN
  • NICKI DAR
  • FEMI FRYKBERG
  • FRANCINE AGBODJALOU
  • URSULA WÅNGANDER
  • ishivu

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm
Bild: Märta Thisner
Mode: Jeff Ihatsu

Kjol, armband och skor av Miu Miu, t-shirt av Harley Davidson, topp (buren underst) av LazoSchmidl.

Linda Pedersen

Linda Pedersen är från Göteborg och gör första året på sin kandidat i konst på Konstfack just nu. Se Lindas konst på: lindablade.co.uk.

– Historiskt sett har svärddans jagat bort onda andar och det som inte syns. Det tycker jag är en fin grej. Jag använder svärdet som rekvisita i min konst, först bygger jag upp miljöer och landskap genom collage i Photoshop, sedan filmar jag med green screen och placerar mig själv i den nya miljön. I de världarna blir jag som en äventyrare i en annan verklighet, där kanske ett svärd behövs, och sedan tillkommer ofta skulpturer som tillsammans bildar en hel story. Min konst är som science fiction-film, och svärdet finns med där sedan tre år tillbaka i olika former. Jag använder främst kinesiska kampsportsvärd som kallas taijijian och japanska katana, och för ett år sedan gjorde jag en serie fantasysvärd i frigolit och plast. Överlag gillar jag att vifta med grejer, det finns något frigörande med det. Man får känna sig som en seriefigur för ett tag. Jag jobbar eskapistiskt och det är det största intresset jag har – att försvinna en liten stund in i något annat. Det är vad konsten låter mig göra. Vara någon annan, fast samtidigt ändå inte – det är fortfarande jag som står där, men jag är på en annan plats. Jag skapar ett nytt sammanhang åt mig själv.

Scarf, vintage.

Patrik
Söderstam

Patrik Söderstam är modedesigner och lärare på Konstfack Textil. Han har nyligen bland annat skapat kläder och merch för Robyn. Följ honom på @sawwwpop

– Jag känner mig inte som mig själv utan mina örhängen. Jag har fyra hål öronen idag och två av dem tog jag alldeles nyligen. Ibland kan jag gå och känna mig paranoid för att jag ska misstas för ett rasistskinn, men mina örhängen tar känslan åt ett annat håll. Jag gillar kontrasten med mycket hål i öronen mot min rakade skalle. Det känns också bra att gå och pierca öronen när jag snart är 43 år. Jag rör mig delvis i föräldrakretsar i vår privilegierade förort där det kanske inte är så vanligt att papporna har fyra hål i varje öra. Jag är på gång med att börja experimentera med min stil och mina kläder igen, nu när barnen blivit större och jag har mer tid för att tillverka kläder. Att ta nya hål i öronen har känts som ett bra psykologisk första steg för en comeback. Under ett par år har jag fastnat i samma outfit – svart t-shirt, tighta svarta jeans och beiga army desert boots. Jag arbetar med studenter som jag försöker utveckla till kreativa och intressanta människor och jag måste, också för min omgivnings skull, se till att komma tillbaka till en egen stil som uttrycker vad som rör sig i mitt inre. Genom träning har jag tagit kontroll över min kropp och fysik, och nu är det tid att åter ta kontrollen över min stil också. Jag ser mig fortfarande som modedesigner och jag har tagit ett par viktiga beslut för att bli en del av modevärlden igen – det känns spännande!

Jacka och byxor av BACK, alla smycken Silvanas egna.

Silvana
Imam

Silvana Imam är artist. Hennes nya skiva Naturkraft släpps 25 mars. silvanaimam.com

– Jag har låtit göra en Championship Ring, en sån man får när man vinner NBA Championship. Min manager Babak har varit basketcoach och jag har spelat basket så vi har mycket basketreferenser i hur vi jobbar. ”Ge inte upp!” Jag släpper min nya skiva Naturkraft den 25 mars och det blir första albumet med RMH, mitt management. Så därför har jag gjort en ring till alla som jobbat med skivan, en ring i silver med ”Naturkraft 2016” ingraverat i den. Den betyder jättemycket för mig, jag kommer ha på mig den så länge jag lever. Min dröm är att att släppa minst fem album, en ring på varje finger.

– Jag vill också göra en tatuering där det ska stå ”bulletproof baby”. Jag vaknade en natt och hade drömt det. Allting jag gör är vattentätt. Det kommer från hjärtat. Jag har inte anammat den här stilen – med tracksuits och litauisk estetik – för att det är trendigt nu. Jag går tillbaka till den jag var när jag var liten. Om jag gör låtar där jag pratar om Syrien så har det med min kultur att göra. Det kommer inifrån, det är skottsäkert, vattentätt. Det är därifrån jag kommer. Folk som inte vet vem jag är säger så här: ”Varför kallar du dig för Imam? Du är inte arab!”, fast det är exakt det jag är. Det här är hundra procent jag.

Kappa buren över axlarna av Moa Antonsson, bh och smycken, Kakans egna.

Kakan

Karin ”Kakan” Hermansson är konstnär, tv-stjärna, programledare, skådespelare, smink- och hudvårdsguru samt, snart, författare. Läs hennes blogg på kakan.elle.se

– Jag fick ett par insikter för ett tag sen: jag förstod att jag har stora bröst och att jag var tvungen att bruka allvar med bh:ar. Så jag började investera i en bra bh, och kände plötsligt att det var kul och snyggt med det. Det är nice att kunna göra olika saker med brösten. Allting blir roligare. Det underlättar också så mycket i vardagen med en bra bh. När jag hittade Marlies Dekkers bh:ar så var det som att hon har fattat allting. Varenda detalj är uttänkt. Hon vill hjälpa kvinnor och andra med bröst att älska sig själva och det kan låta klyschigt, men jag tänker att det kan liknas med hudvård: ja visst, vi lever i en helt fucked up värld, men kan man hjälpa kvinnor och icke-binära att känna sig lyckligare så be my guest. Jag är gärna den gästen. Hela bränn bh-grejen, det kan inte jag göra, jag blir helt förhindrad utan bh. Det gör ont, de är i vägen, jag svettas. Jag kan inte röra mig. Jag har inte längre tid att inte ha en bra bh.

Blus och bälte av BACK, jeans av Saint Laurent, boots av Isabelle Knobel Larsson.

Nicki Dar

Nicki Dar, alias Groovy Nickz, är stjärna, sångare och basist i bandet Dolores Haze. Följ bloggen på rodeo.net/doloreshaze

– Oavsett hur äcklig och trashig jag känner mig så förhöjer mitt favoritläppstift mig. Jag ser instantly fixad ut. Om vi är på turné och jag har vaknat dödsbakis och vet att vi ska göra en intervju 30 minuter senare, är det bara att dra lite med läppstiftet så är jag Groovy Nickz igen! Det är av märket Vital och jag vet inte vad det är för märke men det är nice. Bästa läppstiftet jag haft – det åker aldrig av. Jag skulle säga att färgen är mörkröd metallic. Världens bästa färg. Jag hittade det i juli, när Dolores Haze åkte på intensiv London-turné som jag tror bestod av fem spelningar. Vi bodde mittemot Hackney City Farm som har massa gulliga getter och får! Och vi lyckades utvinna kvalitetstid med vår bästa vän CG som är bosatt i London. En dag tog han oss till sminkaffären PAK vid Dalston Kingsland. Det är ett paradis med allt du kan tänka dig och det mesta kostar bara ett pund. Min favorit är att matcha läppstiftet med min mörkröda ögonskugga. Jag brukar lägga ögonskuggan runt hela ögat. Det ska vara mycket av allt. Mycket läppstift och mycket ögonskugga. Det är min favoritlook! Självklart har jag även haft det på scen. Jag älskar att klä upp mig och gör det så ofta jag kan. Att känna sig snygg är A och O i hur jag tar mig igenom dagen, även de dagar då allting är kiss blandat med bajs. Det är upp till var och en att hitta något som får just dem att känna sig snygga. För mig är det läppstift, skor, glittriga kläder... I början av mars var jag på väg på en fyra dagar ”lång” turné med bandet och jag hade packat fem par skor. Mitt band tycker jag är knäpp i huvudet och borde stoppas.

– Jag har nog aldrig haft ett läppstift som tagit slut. När jag var liten hade jag ett superglittrigt läppstift jag fått av min mamma som jag brukade måla med i hela ansiktet. Inte ens det tog slut. Men om mitt Vital-läppstift tar slut kommer jag nog ringa CG och be honom posta ett nytt.

Klänning (buren underst) av Calvin Klein, topp, stylistens egen, smycken, Femis egna.

Femi
Frykberg

Femi Frykberg är dj och gör klubb och grafisk design. Följ henne på @femifrykberg.

– Jag har alltid halsband på mig. Jag känner mig extremt tråkig utan dem. Det beror nog på att jag alltid klär mig i svart. Smycken är det som får något att hända. Det går att experimentera med smycken. Jag kan ha många och större när jag vill vara mer extrem, och mindre smycken de dagar när jag inte vill ge ett lika starkt intryck. Jag har fyra hål i öronen. Första gången jag tog hål i öronen var jag fem, det var min styvmamma som tog med mig och gjorde dem, och jag har hört i efterhand att min mamma inte var så glad över den idén. Men jag var glad i alla fall. Jag minns mitt dagisfoto året efter, att jag hade små blommor i öronen och var så himla stolt. Så det är nog en djupt rotad vanesak hos mig, att alltid ha smycken på mig. Jag blandar aldrig guld med silver, dock. Det är en fix idé jag har. Min mamma brukar ha mycket blandat, och hon passar väldigt bra i det. Men det är nog en pedantisk ordningssida hos mig. Jag viker mina kläder i färgskala och sånt.

Topp från Beyond Retro, klänning av Moa Antonsson.

Francine
Agbodjalou

Francine Agbodjalou är skådespelare och konstnär och syns just nu i föreställningem Plint på Riksteatern samtidigt som hon går utbildningen i fri konst på Kungliga Konsthögskolan. Under 2016 jobbar hon med egna scenkonstproduktioner på ett eller annat sätt.

– Hudvård är så viktigt. Jag tar det till den nivån att jag nästan skapar mina egna hudvårdsprodukter. Den senaste tiden har jag börjat blanda produkter med olika aktiva ingredienser för att se vad som händer. Det gäller även hår, jag har exempelvis lyckats bleka mitt hår med bara honung och bakpulver. En viktig del i mina hudvårdsexperient är sheasmör, ett nötsmör. Det är essentiellt, jag häller i det i allt. Jag skulle få svårt att klara mig utan det. Det gäller även black soap som är sheasmörbaserad tvål, som inte är svart även om det låter så. Den är underbar och väldigt närande och kan också användas som schampo. Jag vill inte låta som en annons nu, typ ”det här har förändrat mitt liv!” men jo, black soap har bra egenskaper om man säger så. Jag har även köpt ren mjölksyra som jag spetsar alla mina ansiktskrämer med. Jag har nästan blivit beroende av det... Men jag ser ju skillnaden det gör. Jag tar min hudvård på fullaste allvar och kan inte vara utan den.

Klänning av C.G. von Platen.

Ursula
Wångander

Ursula Wångander är legendarisk stylist baserad i Stockholm.

–Jag skaffade glasögon för femton år sedan. Som jag aldrig använde. Ibland kanske. Jag kände mig inte som mig själv i dem, jag kände mig som en glasögonorm. Men så köpte jag mina första runda, och upptäckte att man kan ha tonade glas, så jag beställde det: runda glasögon med rosa glas och genomskinliga bågar. Och första gången jag satte på mig dem så kände jag: Det här är jag. Och sedan dess har jag haft runda glasögon och rosatonade glas. De bågar jag har idag är min mammas. Hon dog för sexton år sedan. De har ingen båge runt glasen så man kan bestämma helt vilken form man vill att glasen ska ha. Nu har jag runda, men jag funderar på sexkantiga glas... Men jag måste nog bli äldre innan jag börjar freaka på det. Jag har tänkt på om jag skulle ha linser, men jag känner mig verkligen naken utan mina glasögon. Till och med min son tycker att det är konstigt när jag går utan. Det är både ett skydd och något som kompletterar den jag är.

Skjorta med kort ärm av Saint Laurent, jacka och byxor av LazoSchmidl, t-shirt, stylistens egen, smycken, ishivus egna.

ishivu

ishivu gör musik. Nyligen släppte han minialbumet Green is the Color of Love på Omena Records, och den nya singeln O (Vad Det Låter Bra) kommer snart på Junk Yard Connections. Hör honom på soundcloud.com/ishivu

– Jag har upptäckt att mitt hår skapar olika känslor i mig. Jag trivs i det långa, jag känner mig mer komplett med det. Jag snaggade mig för första gången för inte så länge sedan. Och nu när det har kommit tillbaka igen känner jag mig mer som mig själv. Innan jag snaggade mig hade jag ganska långt hår och jag upplevde att jag blev mer okänslig med rakat hår. Jag blev mindre sensitiv, kanske för att det är lite rått med snagg. Jag pratar alltså inte om hur andra uppfattade mig, utan hur jag kände mig inombords utan håret. Jag blev okänsligare. Jag tror att jag blivit lite mjukare nu när jag har fått tillbaka håret. Det känns skönt att vara det. Jag tänkte även mycket på när munkar rakar huvudet, jag tror att de gör det just för att bli mindre känsliga för det yttre, och bara gå inåt, och så var det för mig också. Jag blev mindre känslig för yttre intryck. Inte minst med musik. Det är lättare för mig att komma in i musik som är emotionell nu. Men det kanske bara är en gigantisk självförverkligande idé.

Credits

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm
Foto: Märta Thisner
Stylist: Jeff Ihatsu
Stylistassistent: Alma Helgesson
Make: Jeanette Törnqvist/LundLund
Hår: Jacob Kajrup
Grafisk form: Studio Christopher West
Utveckling: Per Sturesson