Rodeo Wave 03

Utan byxor i L.A.

Lazoschmidl +
Arvida Byström

Det är svårt att inte bli kär i det nya svenska modehoppet Lazoschmidl. Fråga bara Arvida Byström, som delar vår besatthet hela vägen till stranden i L.A. I denna upplaga av Rodeo Wave berättar den svensktyska designduon – modekonstellationen vi tror allra starkast på 2016 – om sitt långdistansförhållande och sin frisläppta syn på modedesign, samtidigt som Sveriges mest hypade fotograf just nu fritt tolkar Lazoschmidls höstkollektion på andra sidan jorden.

Read in English here.

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm
Bild: Arvida Byström
Mode: Nicole Walker

Allt började för ett år sedan med ett mail från fotografen Arvida Byström. ”Jag såg ett par byxorRodeo som är så fina, de med glittrig sperma eller något som droppar från ett kön? Det känns spännande med ett par byxor som drar fokus till ens skrev! Vem är personen bakom??”

Byxorna i fråga, i blå sidentaft och med svarta handbroderade pärlor som ser ut att rinna längs benet, var ur debutkollektionen för det nya märket Lazoschmidl. Och Arvida var inte den enda att dö för byxorna och resten av den kollektionen, som by the way heter The Grand Poop.

Var Lazoschmidl Sveriges största modehopp? Idag, fyra kollektioner senare, vet vi att svaret är ja. Och att Lazoschmidl visar sig vara inte en utan två personer: Josef Lazo och Andreas Schmidl, en svensktysk designduo som drar blickar till mer än bara skrev. De gör mode som är sexigt, gulligt, välgjort, uppriktigt, gränsöverskridande och fullt av hjärta och humor. Och varje gång någon gör en jättefin kollektion inspirerad av exkrementer måste man ju ta reda på mer. Så ett år senare flyger vi Lazoschmidls senaste kollektion till L.A. och lämpar av den i Arvidas händer. Hon tar den till en strand och till sin egen soffa och tolkar den på sitt sätt ihop med stylisten Nicole Walker.

Samtidigt hookar vi med Josef och Andreas över ett glas på en bar i Stockholm. Andreas, som förresten ligger bakom den i modevärlden obligatoriska bloggen Lynn and Horst, hittade för åtta år sedan sin ”svenska pojkvän”-dröm i Josef. Idag får de oss att drömma: i Lazoschmidl kan vi vara vad vi än vill vara.

Hur skapar ni era kollektioner ihop?

Josef

Våra kollektioner är ett samarbete mellan två väldigt olika färdigheter. Det är... ”litteratur möter mode”. Om vi ska förklara det enkelt.

Andreas

Josef är designern och jag är den med en examen i litteratur.

Josef

Och jag är i Stockholm och Andreas är i Frankfurt. Så vi delar vår inspiration och vår research mellan varandra online.

Andreas

Hela arbetet med en kollektion börjar egentligen med att jag blir besatt. Jag blir besatt av ett visst ämne och en idé som blir kollektionsnamnet och konceptet. Efter det blir jag verkligen besatt. Då skriver jag ett väldigt långt dokument med alla aspekter av ämnet, som Josef sedan tolkar genom kläder. För vår första kollektion, The Grand Poop, handlade det om konstnärer som Gilbert & George och Paul McCarthy, och för den fjärde och senaste kollektionen, Brothers, utforskar vi tonårsångest och naiviteten i att upptäcka sin egen kropp.

Josef

Ja, jag tänker att vår senaste kollektion egentligen är en fantasi, eller vad säger du?

Andreas

Ja, det är nog den mest sexuella av våra kollektioner hittills.

Josef

Det finns en hel del sex där. Den är baserad på en idé om en pojke i sitt tonårsrum som upptäcker sina kroppsliga begär.

Andreas

Och idén om hur samtida män som har sex med sina bästa killkompisar inte skulle behöva vara ifrågasatta.

Josef

Det är bromance.

Andreas

Att ligga ihop en natt, men fortfarande kunna ta en öl med sina flickvänner nästa kväll. Det vore en typ av frigörelse för mannen. Hittills har bara tjejkompisar varit ”tillåtna” att kyssa varandra, men inte män. Men det ändras nu.

Josef

Bara för att du har sex med någon av samma kön, behöver det väl inte definiera din sexualitet? Naturligtvis gör det det på flera sätt fortfarande, så det är lite förvirrande.

Andreas

Vi har blandat den tanken med en känsla av grunge och 90-tal som vi hämtat från Kurt Cobain. Han kysste ju män.

Josef

När någon som Kurt Cobain eller David Bowie bar nagellack, en klänning och kysste eller låg med andra män, ifrågasatte ingen dem. Det sågs som en del av deras image och vilka de var. Det var en självklarhet för dem men inget de behövde definiera. Det är den känslan vi letar efter.

Hur kom Lazoschmidl till?

Josef

Första gången vi jobbade ihop var 2009 med min examenskollektion för London College of Fashion. Andreas hjälpte mig att sätta samman min bok. Kollektionen var som en självbiografi, där temat kretsade kring min uppväxt i Sverige och kontrasten mellan att ha en mamma från Finland och en pappa från Irak. Jag utforskade mitt förflutna och mina föräldrars bakgrund med idén om att tillämpa identitet, och resultatet blev en väldigt skandinavisk minimalistisk tolkning av historiska bondekläder, eftersom den stilen och den typ av hantverk faktiskt kopplar samman den skandinaviska kulturen med den i mellanöstern.

Andreas

Vi gjorde en interaktiv bok ihop. Kollektionen baserades på olika lager, så vi gjorde boken i lager också, där du kunde skära i sidorna så att hela boken blev som en trappa. Du fick med en sax så att du kunde skära upp den själv.

Josef

Efter det samarbetade vi inte med något förrän för ett och ett halvt år sedan, när vi gjorde The Grand Poop.

Andreas

Vi gjorde den första kollektionen som ett experiment för att ansöka till Hyères Fashion Festival, en internationell modetävling. Vi skapade den riktigt snabbt, men njöt så mycket av processen att vi bestämde oss för att fortsätta att göra kläder.

Josef

Och så föddes Lazoschmidl. Vi hade plötsligt så många idéer till kläder som vi ville fortsätta att utforska.

Hur skulle ni beskriva ert märke genusmässigt?

Josef

Vi definierar våra kollektioner som herrmode och no gender. ”Herr”-delen är för att definiera att dessa plagg är skapade ur ett mönsterkonstruktionsblock skapat efter den manliga kroppen. Men vem som helst kan bära kläderna, oavsett vilket genus du definierar dig som.

Andreas

Det vi gör tillhör inte heller direkt det klassiska herrmodet.

Josef

Nä, våra spetsskjortor i den senaste kollektionen lämpar sig inte bland vanliga herrskjortor...

Andreas

Och vi skulle gärna se ett par bröst under dem också.

Josef

Vi erbjuder inte de typiska herraccessoarerna heller. Som nu senast har vi gjort ett chokerhalsband i genomskinlig plast med öljetter och säkerhetsnålar.

Andreas

Vi har också gjort en choker i form av en kedja, för sena kvällar …eller morgonar.

Hur kom ni på att ni ville göra jeans med två hål i rumpan?

Josef

De har varit populära! När någon frågade om dem mindes jag inte riktigt var den idén kom ifrån, men nyligen när jag gick igenom mina mail upptäckte jag ett från Andreas där det bara stod ”two holes on the ass”.

Andreas

Det minns jag inte ens! Vi borde skriva ut det mailet.

Josef

När jag utvecklade den idén på symaskinen så visste jag inte om folk ens skulle tänka på hålen – men alla verkade mycket glada över den detaljen efter visningen på Stockholms modevecka.

Andreas

Jag tror det är någonting med rumpan.

Josef

Det är som när Alexander McQueen gjorde sina bumsters för 20 år sedan – de där lågt skurna byxorna där man ser the butt crack. Det är något med rumpan som fortfarande känns outforskat.

Andreas

Folk gillar rumpor. Och om du inte har bakfickor på jeansen kan det kännas som om något saknas, som om du har en platt rumpa. Fickan tillför en dimension. Många märken sätter någon slags detalj på bakfickorna för att lyfta fram rumpan ännu mer, och jag tänker att våra hål är vårt sätt att lyfta fram den.

Hur kom det sig att ni gjort er egen tappning på t-shirten med klassiska trycket "I'M WITH STUPID"?

Josef

Den t-shirten är handbroderad. Vi ville göra ett klassiskt tryck, men bestämde oss för att göra den mer naiv.

Andreas

Den säger typ ”Jag hatar världen”.

Josef

Ja, den handlar om tonårsångest och naivitet. Den skildrar känslan av hur alla andra är dumma i huvudet.

Andreas

Den handlar om att vilja vara någon annan. Vi ville inte att den skulle säga att den som går bredvid dig när du bär den är dum i huvudet. Vår t-shirt handlar om känslan som personen som bär den känner: En ”jag emot världen”-känsla. Något många av oss nog kan känna igen oss i då och då.

Josef

Men egentligen så är den en kliché, handbroderad. En couturekliché!

Hur viktigt är humor för er?

Josef

Humor är viktigt, men inte medvetet. Vi ställer oss inte frågan ”är det här tillräckligt roligt?”. Men humorn finns absolut där, vi har roligt åt det vi gör.

Andreas

Det är humor men samtidigt ärligt. Vi skrattar, men vi ser det som metamodernism – du behöver inte välja mellan att vara ironisk eller inte. Du kan vara både ironisk och oironisk på samma gång. Vi växte alla upp med Simpsons och den typen av humor. Vi menar verkligen det vi gör, men vi kan samtidigt ha roligt åt det, eller gråta för det. Vi försöker att ha en kritisk distans till oss själva.

Hur växte ni upp?

Andreas

Jag växte upp i ett liberalkonservativt hem i en liten by utanför Frankfurt. Den enda kopplingen till mode jag hade under uppväxten var genom min mormor. Hon hade en liten butik i vår lilla by och hon var förmodligen den första i den delen av Tyskland att sälja märken som Chanel. Hon var ett original, en typisk laissez faire-dam med galna historier att berätta. Hon hade också en bar och en restaurang – hon höll på med alla möjliga saker. Hemma hade hon ett arkiv med surrealistiska feministiska konstnärer, som jag som barn tittade igenom och såg saker som kvinnor som onanerar med katter, allt i pastellfärger. Och jag kände: ”det var coolt!” Min pappa jobbade på bank, så han var sträng och logisk, som kontrast till min mormor. Det är nog därför jag har båda sidor.

Josef

Jag är född och uppvuxen i en förort norr om Stockholm. Jag visste redan som liten att jag ville göra kläder. Jag och min vän brukade göra om gamla kläder och ha modevisningar för våra föräldrar. Jag var sju år när jag sydde mitt första riktiga plagg och jag minns att det var ett par bomullsshorts som jag batikfärgade. Jag visste redan då att jag ville arbeta inom mode och lära mig hantverket. Min mamma lärde sig sy av sin mamma, och på samma symaskin lärde jag mig att sy. Min mamma brukade köpa tyg på söndagar och göra sina egna kläder, och min farmor arbetade som sömmerska, så sömnad och design har legat i släkten.

Bild 13, 14
Topp och kalsonger av Lazoschmidl.

Hur ser ni på modebranschen idag?

Josef

Mode förändras hela tiden, precis som det ska. Att vissa modehus nu börjar visa herr och dam ihop till exempel – det är bara en del av cykeln. Idag vill folk förändras, samtidigt som de uttrycker en vilja att bromsa tempot, kanske vända om. Helt enkelt: mode just nu är schizo. Precis som vi vill ha det.

Andreas

Det är ok att saker och ting förändras. Men man bör inte blanda ihop omedelbar tillfredsställelse med ett mer humanistiskt modesystem. Allt har sitt pris. I slutändan växlar allt om och mode flödar på nya sätt. Vad jag personligen skulle önska vore att gårdagens mode skulle tillskrivas samma värde som det vi ser idag eller imorgon. Idéer är och kommer alltid att vara relevanta.

Hur ser ni på framtiden?

Josef

Jag skulle verkligen njuta av att gå längs gatan i en stad som London och se en cool person som bär Lazoschmidl. Det vore en fin framtidsvision. Och jag tror även på fler samarbeten. Vi vill gärna samarbeta med andra kreatörer, stora som små.

Andreas

Jag önskar alltid att framtiden ska se ut som framtiden. Jag vill att folk ska klä sig i tighta nakenfärgade bodysuits och i svart nylon med stora sneakerboots och utilityjackor. Allt som är Alien. Men det kommer inte att finnas ett offentligt liv i framtiden. Vi kommer alla att flöda fram i en digital ström, ensamma i våra hem, iklädda chapsen ur vår Antisocial Discotek-kollektion. Happy days.

Lazoschmidl i retrospektiv

The Grand Poop (S/S 2015)

”Namnet på vår första kollektion, The Grand Poop, kom ur en morf mellan Gilbert & Georges exkrementtavlor och ett performance av Paul McCarthy, Grand Pop. Det är en kollektion med urin- och skitfläckar av swarovskikristaller, med byxor som ska se ut som om de är smutsiga men smutsen är pärlor och stenar. De saker som i vanliga fall anses genanta eller äckliga, finner inte vi äckliga. De bara är.”

Fluxus (F/W 2015)

”Vi reser mycket tillsammans och går på utställningar. Den här kollektionen kom som en utveckling av det, och tanken på att göra mode som var som readymades. Så den här kollektionen sydde vi i våra egna storlekar, så att vi faktiskt kunde bära den. För vad är mer readymade än designerna själva? Vi befann oss i en ’äcklig-material-fas’ och tänkte tillbaka på barndomen och hur barn älskar att leka med allt som anses äckligt... Så vi gjorde en applikation av paljetter i form av en bit smör. Plaggen går i beige, svart och en urtvättad isblå, i material som sammet och tunn stel ull. Vi gjorde sömmarna så att de såg ut att vara reparerade, och fickor sattes upp och ner, men kunde fortfarande användas, och vi gjorde bak och fram-vända skjortor. Den här kollektionen är väldigt personlig, väldigt oss.”

Antisocial Discotek (S/S 2016)

”Här leker vi med med formuleringarna ’att gå ut’ och ’att komma ut’. Vi tänker på någon som inte har kommit ut än och därför är hemma och festar för sig själv, iklädd gay clubwear. Det är även fascinerande hur det man gick ut för att göra för tjugo år sedan nu kan göras hemifrån: lyssna på ny dansmusik och leva ut sitt inre jag. Så vi skapade en kollektion av clubwear med plagg som en rosa lurextröja, ett par chaps, en zebramönstrad skjorta – alltså kläder man skulle ha på sig om man gick på en utflippad klubb, men som man nu istället bär hemma. Till det la vi lite bondage och installationskonst, samt Andreas upplevelse av att åka Finlandsfärja för första gången…”

Brothers (F/W 2016)

”Tvillingar som erotisk idé är egentligen ganska konstig. Den här kollektionen handlar om det, och om känslan av att som tonåring utforska sin egen kropp inne på sitt tonårsrum. Vi ville att den skulle kännas naiv och romantisk men också präglas av tonårsångest och ilska och revolt. Vi gör pyjamasbyxor i mjukt fejkläder, jeans med hål bakom bakfickorna och blommiga spetskjortor.”

Sveriges nyaste modehopp Lazoschmidl görs av Andreas Schmidl och Josef Lazo.

Credits

Text: Agnes Grefberg Braunerhielm

Foto: Arvida Byström
Porträtt Lazoschmidl: Märta Thisner
Stylist: Nicole Walker
Grafisk form: Studio Christopher West
Utveckling: Per Sturesson
Bildbehandling: Nikko Knösch
Modeller: Ymani Barbee, Christy Gumucio, Sara Cath, Karina Erickson och Ada Rajkovic.
Bild 1, 2, 3
Byxor och topp av Lazoschmidl, halsband privat.
Bild 4, 5
Jacka och byxor av Lazoschmidl, bh privat.
Bild 6
Topp och jacka av Lazoschmidl.
Bild 7
Skjorta och t-shirt av Lazoschmidl, kalsonger privata.
Bild 8
Polo och topp av Lazoschmidl, kalsonger och cowboyboots privata.
Bild 9
Topp och byxor av Lazoschmidl.
Bild 10
Topp, t-shirt och byxor av Lazoschmidl.
Bild 11, 12
Jacka och byxor av Lazoschmidl.
Bild 13, 14
Topp och kalsonger av Lazoschmidl.
Bild 15
Byxor av Lazoschmidl, pläd privat.
Bild 16
Kalsonger av Lazoschmidl.