”I had a wonderful, voluptuous little room – with no chairs. That’s how I used to seduce men.”

Det fanns förresten en förlaga till Sally Bowles, det gör ju oftast det. Isherwood (i både första och tredje person; ”I” är i egenskap av 1976-Christopher, ”he” eller ”Christoper” tillhör dåtiden – det här är för övrigt ett av mina favoritberättargrepp) beskrev henne såhär:

”Jean and Christopher had a relationship which was asexual but more truly intimate than the relationships between Sally and her various partners in the novel, the plays and the films. Jean moved into a room in the Nollendorfstrasse flat after she met Christopher, early in 1931. Soon they were like brother and sister. They amused each other greatly and enjoyed being together, but both of them were selfish and they often quarrelled. Jean never tried to seduce him. But I remember a rainy, depressing afternoon when she remarked, ‘what a pity we can’t make love, there’s nothing else to do’, and he agreed that it was and there wasn’t. Nevertheless, on at least one occasion, because of some financial or housing emergency, they shared a bed without the least embarrassment. Jean knew Otto and Christopher’s other sexmates but showed no desire to share them, although he wouldn’t have really minded.”

Citatet i rubriken, däremot, tillhör Sally Bowles. Den som är med i I am a Camera. Han skriver också att hans minne av Jean övertogs något av minnen av skådespelerskorna som spelat Sally: ”their boldly made-up, brightly lit faces are larger than life.”

Vidare tyckte Isherwood genast om Fräulein Thurau – eller Schneider – därför att hon påminde honom om Beatrix Potter-karaktären Mrs Tiggy-Winkle.

I could go on forever. Eller så kan ni läsa ”Christopher and His Kind”.

Hanna Johansson
  1. Chrystan Audenwood - Yoicks | Rodeo Magazine skriver

    [...] apropå: min favoritbromance genom tiderna. Och igen, förlåt för att jag mular er med Isherwood idag, [...]

  2. kajsa skriver

    sgt. visste inte att det fanns en bok. tack.

  3. Hanna Johansson skriver

    Det gör det! Eller, såhär: boken som Cabaret är (löst) baserad på heter ”Goodbye to Berlin”, citaten här kommer från ”Christopher and His Kind” – vilket man väl kan beskriva som en självbiografi slash facit till författarskapet, om man så vill. Den är fantastisk, men man tjänar möjligen på att ha läst en del Isherwood innan man läser den. Men han är lättsam, så det är rätt enkelt fixat. Det var ju förresten han som skrev ”A Single Man” också. Den är väldigt bra. Men börja med ”Goodbye”, är mitt förslag!

  4. En vildmark av sten och cyklande kvinnor - Yoicks | Rodeo Magazine skriver

    [...] är inte helt olik Jean Ross, eller vad säger ni? Taggar: Alexandra Borg, Anders Ekström, Boel Hackman, Eli Wägner, [...]

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

HANNA JOHANSSON
Yoicks är tankar om samtid, mode och litteratur. Den skrivs av Hanna Johansson, frilansskribent, bosatt i Berlin.
hanna@rodeo.net twitter.com/_hannajohansson
KATEGORIER