Modeveckan

Berlins modevecka tog slut i lördags och det enda relaterade jag hann med var att promenera femhundra meter hem till en konstnärsbekant och kolla på modeskisser, vilket kanske inte räknas. Men jag ska visa bilder sen! Jag har varit otroligt dålig på att dokumentera de här månaderna, men den här gången kom jag ihåg att knäppa lite kort. Good 4 me. Visar sen, som sagt. =))

Stockholms modevecka (eller Mercedes-Benz Fashion Week ska man kanske kalla den för, ”Stockholms modevecka” heter väl det som är lite senare?) börjar nästa måndag, för övrigt tre dagar efter att jag flyttat hem igen. Ser fram emot det! (ser fram emot Stockholm överhuvudtaget. Åh, blir helt varm i hjärtat när jag tänker på att jag ska bo där igen. Älskar Berlin och älskar andra städer också, men har verkligen insett de senaste åren vilken diehard lokalpatriot jag är. Stockholm är bäst ingen protest!!!! Slutparentes.) Kan tipsa om att läsa Modenyheter för Inför modeveckan-intervjuer (första ute är med Carin Rodebjer), och så har *lilla jag* skrivit en krönika om hur mingelvinet gagnar det svenska modeundret. Här.

Bild: Giorgio Armani vår/sommar 1990.

Hanna Johansson
Promotion

Jag idag

Jag vill tacka: aspirinmasken, Kiehl’s Midight Recovery Concentrate och arganolja.

Hanna Johansson

BERLINGUIDE DEL 5: Mat och restauranger

Asså FINALLY! Jag har skjutit upp den här delen så länge. Finns också viss risk/chans för att jag går in och uppdaterar den allt eftersom, för när jag satte mig ned för att skriva den insåg jag att jag sparat adressen till väldigt få restauranger. Kan helt enkelt inte komma på så många. Men här är några.

För övrigt är Berlin en drömstad om man är vegan/vegetarian. Eller om man gillar att äta överhuvudtaget, all mat är såhååå god och billig här. Här har jag för övrigt delat in restaurangerna i de slappa kategorierna BILLIGT/DYRT, men en ambitiös middag på någon av de dyrare lär inte kosta mer än 30-40 euro, och då tar jag i. På någon av de billiga: mellan ungefär 5 och 15 euro. (är även middag för 5 påfrestande för budgeten kan man hitta asgod gatumat i princip överallt för runt 2-3 euro.)

BILLIGT

KVARTIRA NO. 62
Lübbener Str. 18, Kreuzberg
U1 Schlesisches Tor

Egentligen en rysk bar, men med några bord om man vill äta något från den väldigt korta (huvudsakligen vegetariska) menyn. Håller definitivt för att sitta ett tag. Rekommenderar: kål och svamp-pelmeni (typ ravioli) med dill, gräddfil och inlagd gurka. Är man inte hungrig så kan man ta en kopp ryskt te med rom eller testa nån av otalet vodkasorter som serveras här.

NIL
Ohlauer Str. X, Kreuzberg
U1 Schlesisches Tor

Finns på flera adresser men skriver ut den jag kommer ihåg. Hehe. Sudanesisk restaurang – Staffan introducerade mig för denna cuisine som tidigare var helt okänd för mig, men verkar rätt vanlig i vissa kvarter här – vars koncept bygger på typ… sås/röra. Ljuvligt, med andra ord. Även sudanesisk falafel (vet inte exakt vad skillnaden är, men tycker att den är lite…. ”mildare”), halloumi och friterade grönsaker.

YAM-YAM
Alte Schönhauser Str. 6, Mitte
U2 Rosa-Luxemburg-Platz

Ljust inredd och lite hektisk resto där man till exempel kan äta dumplingsoppa innan man går på bio. Eller gör något annat. Vad vet jag. Var jag vill komma: inte ett idealt ställe om man vill äta lääänge och mysa, men astrevligt i alla andra avseenden! God mat i rätt enorma portioner, mycket vegetariskt, soft miljö.

VIASKO
Erkelenzdamm 49, Kreuzberg
U8 Kottbusser Tor

OBS: vill för er som varit i Berlin betona att Viasko alltså inte ligger exakt vid Kottbusser Tor utan på en mysig gata nära någon sorts park en bit därifrån. Vegansk restaurang i en före detta brittisk pub som serverar brunch på helgerna. Mycket rejäla rätter, typ husmanskost.

DYRT

TRANSIT
Sonntagsstr. 28, Friedrichshain
S Ostkreuz (eller U1 Warschauer Straβe med tjugominuterspromenad)

Aaaaaaaaasmysig typ panasiatisk restaurang. Tror man kan behöva boka bord om man ska dit på helger, på vardagar gissar jag däremot att det är fritt fram. Man kryssar i vilka rätter man vill ha på en liten Yatzylapp och lämnar in, sedan lutar man sig tillbaka och njuter. Vid första anblick kan man som herbivore lätt bli nedslagen då i princip allt på menyn innehåller kött, men! Här är det fiffiga: med undantag av typ tre rätter så kan allt beställas med tofu istället. Rekommenderar verkligen pannkakorna med gurka, tofu och plommonsås.

KIMCHI PRINCESS
Skalitzer Str. 36 (ingång Manteuffelstr.), Kreuzberg
U1 Görlitzer Bahnhof

Mycket högljudd och *urban* koreansk restaurang. Boka bord, viktigt! Rätt mycket kött i omlopp här, men finns veg också, exempelvis en nudelrätt med svamp och grönsaker som är helt OTROLIGT mustig. Även ansluten till en soju(koreanskt sötpotatisbrännvin)-bar.

LUCKY LEEK
Kollwitzstr. 46, Prenzlauer Berg
U2 Senefelderplatz

Helt vegansk och, tror jag, ekologisk restaurang. ”Liten och intim”, passar perfekt om man vill sitta länge och dilla. Jag tror att de ändrar sin meny rätt ofta, men sist jag var där åt jag en typ rotsellericarpaccio med fikon som var HELT fantastisk. Boka bord i förväg.

Som sagt: uppdateras kanske. Sjätte och sista delen kommer i veckan! Tillsvidare hittar ni de tidigare här.

Hanna Johansson

Proust och Kawamura

För mig som inte läst modevetenskap och överhuvudtaget är väldigt oinsatt i modeteori är Yuniya Kawamuras ”Modeologi” en rätt fab go-to-bok. Bra tips om någon av er känner att ni vill ha en introduktion och inte vet vart ni ska börja (var man sedan fortsätter får någon annan svara på), den är kort, lättläst och extremt lättnavigerad. Som jag har förstått det har den ansetts etablera modevetenskap som ett kultursociologiskt snarare än konsthistoriskt ämne, i och med att Kawamura lägger emfas på de förutsättningar som skapar och möjliggör ett modesystem, istället för att prata om dräkthistoria. Som här, ur kapitlet ”Mode som ett institutionaliserat system”:

”Vissa villkor gäller för att ett modesystem ska kunna existera och fungera: dels måste det finnas ett mångskiktat, öppet klassystem inom vilket mer än en klass har möjlighet att delta i modets växlingar, dels måste det finnas möjligheter till mobilitet från en klass till en annan, och därtill måste konkurrens föreligga mellan åtminstone två klasser.”

Just nu läser jag ”Den fångna” av Marcel Proust. Det är den femte delen av ”På spaning efter den tid som flytt” och även om berättarjaget har swoonat över Odette Swann och hertiginnan av Guermantes crêpe de Chine-utstyrslar i fyra band redan så innehåller just den här osedvanligt många iakttagelser om dammode. Kanske för att han har en modeintresserad flickvän: ”pikanta modedetaljer beredde Albertine stor glädje.” Deras relation är för övrigt rätt hårt präglad av svartsjuka och kontrollbehov, i princip uteslutande från hans sida, men det här tyckte jag ändå var väldigt gulligt och ömsint:

”På fötterna hade Albertine svarta briljantprydda skor (av Françoise ilsket benämnda tofflor), likadana som de hon genom salongsfönstret sett att madame de Guermantes hade på sig hemma om kvällarna; senare fick Albertine också andra hemmaskor, somliga i guldskinn, andra i chinchilla, som jag älskade att se på därför att de (till skillnad från alla andra skor) var ett slags tecken på att hon bodde hos mig.”

I alla fall. Handlingen i hela ”På spaning efter den tid som flytt” sammanfaller ju ungefär med den tid som man populärt brukar säga markerade starten för modedesign som kulturellt uttryck. Dessutom reflekteras det ständigt över aristokratin och den övre medelklassen, hur de interagerar och distanserar sig från varandra. Hertiginnan de Guermantes är en stilikon för Albertine; när hon hör hennes namn anlägger hon ”den mer än likgiltiga, fientliga och föraktfulla min som hos stolta och passionerade naturer vittnar om ett vanmäktigt begär.”

Det jag tänkte komma till är i alla fall att det här stycket påminde mig om Kawamura:

”Albertine var mycket mer förtjust i alla dessa vackra ting än vad hertiginnan var, ty likt allt som hindrar en önskan att bli uppfylld [...], förlänar fattigdomen, givmildare än rikedomen, kvinnorna något som är mycket förmer än de kläder de inte kan köpa, nämligen längtan efter dessa kläder, vilket också innebär den verkliga, detaljerade och grundliga kunskapen om dem. Vi var [...] som två studenter vilka på förhand vet allt om de tavlor de trängtar efter att få se i Dresden eller Wien. Rika kvinnor omgivna av alla sina hattar och klänningar liknar däremot besökande som vandrar omkring på ett museum utan att ha längtat dit och därför bara blir yra i huvudet, trötta och uttråkade.”

Längtan som förutsättning för mode, alltså. Det skrev jag förresten lite om här.

Puss!

Hanna Johansson

Tabis

Fötter och skor pt. 2: igår köpte jag de här.

En annan möjlig förklaring till den här mjukhetsfixeringen kan vara att det är ett försök till kompensation för att jag har en stortå stor som en hummerklo, ungefär. Mina fötter är med andra ord snarare klövar än något annat. Så de här kommer passa helt perfekt.

Hanna Johansson

Fötter och skor

På sistone har jag gått in med manisk nit för detta projekt: mjuka fötter. Men alltså, maken till Sisyfosprojekt har jag aldrig… eller jo, förresten, det gäller väl egentligen allt som rör personlig hygien. Inte nödvändigtvis mindre tråkigt eller jobbigt för det – förut kunde jag till exempel drabbas av svår ångest (skoja, den var inte alls svår, men ni fattar) inför tanken på att behöva borsta tänderna varje dag i resten av livet.

Men i alla fall. Det här med fötterna. Visserligen blir de mjuka, men det är något jag liksom enbart hinner njuta av mellan att jag tar av strumporna på kvällen tills jag somnar. Och en kort stund innan jag klär på mig också, men ärligt talat känns det som om de hinner hårdna lite till och med när jag sover. Om man ändå ska gå omkring, i skor, vilket jag obviously ska, vad är poängen? Det är ju inte sandalettsäsong ens en gång. Och jag äger förresten inga sandaletter.

Well, för att gå Camus på det hela är väl förklaringen att jag mer än gärna accepterar tillvarons meningslöshet så länge den åtminstone är estetiskt tilltalande. Eller mjuk. Blotta vetskapen om att fötterna är mjuka i sömnen räcker kanske, jag vet inte.

Nåväl, när vi ändå är inne på fötter: denna ambition att göra dem så oanvändbara som möjligt fick mig att tänka på ett intressant inlägg Lisa skrev innan jul, Asos, vi måste prata. Har inget att tillägga till det, men hoppas att ni läst! Det handlar om vad skor säger om klass och genus, och om hur Asosreans damskoutbud påminner om de skor överklasskvinnor bar på 1700-talet, i opraktiska och inomhusanpassade material som siden och paljetter. ”Kvinnans fötter är ‘party feet’, mannens är ‘from the ground up’.” Läs, som sagt.

Var bara det.

Hanna Johansson

Ett år

Hörni förresten, jag insåg precis att den här lilla bloggen fyller ett år idag! Well, happy birthday to me/it! Vilken resa det har varit. Eller kanske inte, egentligen. Jag tycker att jag hållit mitt löfte om vad den ska handla om som jag avlade i det första inlägget rätt bra… haha.

För att högtidlighålla detta lite: en ny bild på Carmen Miranda. Och en helt orelaterad lista.

1. Hur gammal är du om fem år? 25.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Ingen. :/

3. Hur lång är du? 165 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Singin’ in the rain. ***(–oK           <— emoticon föreställande: gene kelly som gör ett danssteg + paraply med regn

5. Vem ringde du senast? Min kille.

6. Vem ringde dig senast? Min mamma.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? ”Puss!”

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta.

10. När såg du senast din mamma? När jag var hemma över jul och nyår.

11. Vilken ögonfärg har du? Grön.

12. När vaknade du i dag? Kvart i åtta.

13. Vilken är din favoritjulsång? Have yourself a merry little christmas med Judy Garland, ABSOLUT ingen annan.

14. Vilken är din favoritplats? Stockholm.

15. Vilken plats föredrar du minst? I trappa med stor väska. Ryser seriöst av blotta tanken.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Fysiskt: antagligen Stockholm eller London. I övrigt: vet ej.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mörker, samt: hade någon sorts idé om att jag skulle visa så lite livstecken som möjligt när jag sov så att ifall det bröt sig in någon i vårt hus skulle de tro att jag var död och… inte döda mig. Asså…

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Det här manar till så mycket självrannsakan!! Har jag skrattat idag ens? Jo typ åt en gif med hon som spelar Hermione i Harry Potter… eh. Och flabbade faktiskt imorse när jag och min pv whatsappade och drog exakt samma skämt exakt samtidigt.

19. Hur stor är din säng? Miniliten. :C Säkert inte ens 90. Men när jag flyttar till Sverige kommer jag ha en stor. C:

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Beror på.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Just nu: en enda enorm. Kuddnormen i Tyskland är helt sjuk! Man har liksom antingen en som är typ 1×1 m stor eller en som är helt långsmal, så konstigt. Och obekvämt. Vet inte om det är så överallt i och för sig, men har aldrig sett ett normalstort örngott här…

23. Hur många landskap har du bott i? Bara ett i Sverige faktiskt.

24. Vilka städer har du bott i? London, Stockholm, Paris, Berlin.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Tofflor!! Mvh young tant

26. Är du social? Ja.

27. Vilken är din favoritglass? Cornetto citron. Men den finns inte längre :’’(

28. Vilken är din favoritefterrätt? Crème brulée. Vet ni vad som är värt att ha i köket: en gasbrännare. Kostar typ en hundring på Claes Ohlsson. Så kan man göra egen.

29. Tycker du om kinamat? Jaa.

30. Tycker du om kaffe? Ja, fast det kräver sitt sammanhang.

31. Vad dricker du till frukost? Te med mjölk.

32. Sover du på någon särskild sida? Mage.

33. Kan du spela poker? Nej.

34. Tycker du om att mysa/kela? Lol ”mysa/kela”…. absolut.

35. Är du en beroendemänniska? Jo, kanske?

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, massor, exempelvis: min bästis lillasyster, ett av ”barnen” i huset intill det jag växte upp i, två personer i min gymnasieklass, totalt typ fem eller sex pers i min gymnasieårskull. Har säkert glömt någon nu. Fyller år den 15 oktober.

37. Vill du ha barn? Ja, asmånga! Som jag kommer uppfostra så här och ruin for life, tyvärr…

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, rätt bra franska när jag är full, dito spanska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Kläder, vin, böcker. Hudvård.

42. Äger du dyrbara smycken? Ganska.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Har ej sett på tv på jättelänge men är fan BÖJD att svara ANTM. Eller Australia’s, det är såå kul. Älskar när alla deltagare, typ 190 långa och genuint snygga, står helt oexalterade och bara: ”Johdi mail.” Fast har bara sett typ en halv säsong av det.

44. Kan du rulla med tungan? Vad är det ens??

45. Vem är den roligaste människan du känner? Min bästa vän.

46. Sover du med gosedjur? Nej…

47. Vad har du för ringsignal? ”Old phone”.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja, det skulle jag tro.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? ”Bröderna Grimms sagor” på tyska.

50. Flirtar du mycket? Nej.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej?

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Har inte körkort.

53. Vilken var den senaste boken du läste? ”Mörka alléer” av Ivan Bunin.

54. Läser du någon dagstidning? Nej.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Nej.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P2.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Mitt kontonummer.

59. När var du i kyrkan senast? Lite innan jul här i Berlin, men vände i princip i dörren för de repeterade något där inne.

60. Är du lycklig? Ja!

Det var kul.

By the way, alla som inte har gjort det än måste läsa det här inlägget hos Agnes. Och se filmen. Om och om och om igen.

Hanna Johansson

Jag har upptäckt mina dimensioner

Oklar tanke, men: jag älskar ju Edith S-citatet ”Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än vad jag är.” lika mycket som the next person. Jag tycker verkligen att det är otroligt slagfärdigt. Och ett bra försvar ifall någon kommer till en med anklagelser om hybris: det anstår mig inte. Att göra mig mindre än vad jag är. För så lite som några timmar sedan diskuterade jag min grandiosa självbild med en annan person – att bara ta detta samtalsämne i anspråk är ju… ja… - och jag tror och hoppas ju nu att jag inte på allvar lider av narcissistisk personlighetsstörning… vart var vi? Mina erfarenheter av ”krocken mellan två motsatta självbilder – den idealistiska bilden av sig själv som storslagen och grandios, gentemot känslor av skam och självhat” är väl i alla fall spontant att det inte är sunshine and lollipops direkt, det vill säga kanske alls inte något att vara rakryggad och slagfärdig om, men ändå: stark mening. Från förordet till ”Septemberlyran” från 1918.

Det jag i alla fall tänkte på från början: visst låter ”Jag har upptäckt mina dimensioner” otroligt mycket som en svensk samtida roman? Antingen det – en av kritikerna lite slött applåderad men inte superhyllad som handlar om ”tvåsamhet” – eller något tunt, präktigt och prosalyriskt* som ingen ens ids slött applådera. Skulle det bli litteratur eller konst om jag nu skrev den här boken? Det kan ni klura på.

* OBS: jag hatar alltså inte prosalyrik, det är bara just ”Jag har upptäckt mina dimensioner” som skulle vara präktig.

Hanna Johansson

Manhattan

På tal om föregående inlägg är ju en bra lösning om man inte kommer överens med sin panna att helt enkelt alltid fota sig kapad och ur underliga vinklar. För jag vägrar att klippa lugg. Ovan ser ni ett ovanligt lyckat exempel, taken with instagram, i ljuset av min osannolikt starka IKEA-lampa, i fredags, medan jag väntade på att mitt sällskap för kvällen skulle gaska upp sig. Läppstiftet är Illamasquas Disciple, mörkblått. Känns kanske lite fjantigt att ge smink-”tips” när en expert som Killer Colours-Viola är blott ett klick bort, men OM någon undrar: deras läppstift är fantastiska. Massa pigment, sitter som berget, roliga färger.

Dagen efter detta var jag på ett ställe som jag tänker berätta mer om i nästa eller nästnästa del av Berlinguiden. Får ju skynda mig nu, med tanke på att jag snart åker härifrån. Men det var inte därför jag tänkte skriva, utan för att lite slappt tipsa om ett soundtrack, nämligen det till filmen Manhattan. Detta var faktiskt den första Woody Allen-film jag nånsin såg, så den är väl lite special på så vis. Räknade nyss efter och insåg att jag sett den typ tio gånger de senaste tre åren? Jösses. Sjukt nog först den senaste (vilket var i november…) som jag kände mig lite queasy inför den här 42-åring-dejtar-17-åring-grejen. Men men! Age ain’t nothing but a number. Mariel Hemingway som spelar Tracy, det vill säga den väldigt unga tjejen som Woody är ihop med, är förresten barnbarn till Ernest Hemingway och lillasyster till sjuttiotalsmodeikonen Margaux Hemingway. Spännande familj.

I vilket fall: soundtracket är assoft. Man blir liksom förälskad. Så mycket stråkar! Får denna mentala bild när jag hör det: ensam människa som dansar med vinglas. OBS: skulle under inga omständigheter göra det här själv, bara så ni vet var ni har mig. Men trevlig bild. Finns på spotify.

Hanna Johansson

Mindfulness

Bilder: övade på att ta kort på mig själv utan att hata min panna. Det gick helt ok. Ska spara ut topparna en bit och färga dem syrénskära eller mörkblå, beroende på vad jag känner för (har ni en åsikt om detta? säg till! är velig som bara den.) Har en tröja från Hopes mellandagsrea som jag älskar.

Harregud vilket myzliv man levde förr i världen? Läste detta precis, från 3 oktober 2010:

”Gareth Pughs efterfest. Jag vinglar runt i en outfit som ligger någonstans mellan voododoktor och Spökplumpen, spikskorna med bruten klack i väskan och N.:s lånade på fötterna. Blir avbruten i detta av okänd kille, som halar in mig, ger mig två kyssar på vardera kind och skriker – tänk detta med fransk accent, ok - ”YOU’RE BEAUTIFUL! I LOVE YOU! I’M GAY! THIS PARTY’S LAME, RIGHT? THIS IS FASHION WEEK, RIGHT? WE SHOULD BE SNIFFING COKE AND NOT EATING! HAHAHAHAHA!!!!”

Det var alltså onsdag. Dagen innan såg vi på Caro diario hemma hos en fransos vars lägenhet hyrs ut av, om jag förstod det rätt, en gammal rysk adelskvinna. Komplett med tjocka mattor, rokokomöbler och en mustig toalettapet föreställande kopulerande par. Ej ett skämt.

Två dagar därpå var det torsdag, sedan fredag, et cetera. Idag har jag lallat runt med den nya ugnen (asså att INTE ha kunnat rosta shit i en månad!) och bakat flakiga kanelbullar på torrjäst. Och så har A. bläddrat fram veckans Butt Magazine-kalenderpojke. Han heter Cameron och odlar grönsaker och poserar, förvånande nog, i kläder. Första veckan i oktober ska vara helylle, I guess.”

Första stycket: aldrig sett så mycket blygsamt skryt på sådan liten yta. Ni måste komma ihåg att detta dessutom utspelar sig i Paris. Eller det måste ni givetvis inte alls, men jag kände för att påpeka det. By the way, den där kommentaren på festen = SÅ shit gay guys say… to straight girls.

Men jag är ganska mysig nu med, mår ganska bra, på det där januari-detox-Nya Tag-sättet. Dricker någon citrongräs- och kardemummabrygd från kvarterets hälsokostaffär, vilket ska vara bra för hjärnan eller hyn eller dylikt, äter mycket frukt. Gör yoga till Pablo Casals. Promenerade i parken, blev helt mjuk inombords av att se hundar och barn. Köpte duktiga saker efteråt, havregryn och mineraltandkräm. Sånt.

Några tips:

- Jag skriver på Rymden varje torsdag, i ganska, öh, fri form. Läs det.

- Roger Wilsons och Stefan Ingvarssons P1 Kulturradion: Biblioteket-program om författaren Edmund White. Det är jättebra.

- Anna Hellsten skriver krönikor här på Rodeo varannan vecka! Jippie!!! Här kan ni läsa den första. Och om ni inte tycker att det är nog (helt normalt): läs hennes och Annina Rabes blogg Shampoo Rising. Om ni vill ha ett argument för att börja: headerbilden är gjord i RuPaul’s Dragulator.

Det var det. Nu ska jag gå och brygga en kopp nerv- und schlafentee, just for kicks. Puss.

Hanna Johansson
HANNA JOHANSSON
Yoicks är tankar om samtid, mode och litteratur. Den skrivs av Hanna Johansson, frilansskribent, bosatt i Berlin.
hanna@rodeo.net twitter.com/_hannajohansson
KATEGORIER